tisdag 18 september 2012

I stället för att stämma in i gnällkören ..


.. som tycker att allt är fel och alldeles för snålt, för lite och det var bättre förr, så tänker jag bli lite överraskat glad och skriva om något som jag fick .. helt oväntat.

För en tid sedan köpte jag en vara som skulle levereras med Schenker Privpak AB. Det fanns en länk så jag kunde följa mitt paket som skulle vara hemma hos mig inom 2-6 dagar. Någonstans mitt i hanteringen försvann paketet, det angavs som fel i sorteringen och jag såg för mitt inre öga hur mitt efterlängtade paket försvann i fjärran .. långt, långt bort till en annan adressat.

Ja, sånt händer och jag är en tålmodig människa.

Sent omsider dök det i alla fall upp och jag glömde det hela. I dag fick jag ett brev från Schenker;

"Vi höll inte vad vi lovade ...

Din paketleverans tog mer än 6 arbetsdagar och det vill vi be om ursäkt för. Därför skickar vi en Triss som plåster på såren.

Med vänliga hälsningar/Tina Rundström, VD, Schenker Privatpak AB"

Tänk vad lite det behövs för att stärka ett varumärke. All eventuell irritation över att leveransen var sen förbyttes till tilltro till ett företag som ser sina kunder och erkänner sina fel.

När jag läser allt som skrivs om skolan och om den stora grupp som hoppar av efter grundskolan kan jag inte låta bli att reagera över att ingen .. absolut ingen .. skriver om de nio år som föregick avhoppen?

Varje år börjar barn i sjuårsåldern skolan. De är fulla av förväntningar, vill lära sig och har förmodligen fått veta att skoltiden ska resultera i en utbildning till en försörjning .. ett arbete.

Någonstans under de kommande åren tappar skolan bort en hög barn. Barn som växer till tonåringar som lägger sitt engagemang och sina framtidsmål utanför det som skolan erbjuder.

Varför? När händer det .. i vilka åldersgrupper?

Och varför gör man inget åt det?

När avhoppen väl är ett faktum, när unga människor redan har misslyckats, ruttnat på skolan och på undervisning som de inte känner att de kan ta till sig och byggt upp andra sammanhang som de blir sedda och bekräftade i ... då blir det ett problem och då ska det presenteras lösningar som ska tvinga tillbaka dem till det som de redan förkastat?

Felet och skulden ligger alltså hos eleverna som inte gjort det de borde ha gjort, är det så?

Regeringen föreslår ettårig gymnasieskola så att de som inte uppnått målen i grundskolan åtminstone ska finnas kvar i skolsystemet och få en chans till .. Socialdemokraterna vill lagstifta om utbildningskontrakt som villkorar samhällstödet till ungdomarna med att de försöker få den gymnasiekompetens de redan avstått från.

Plugga!! Annars får du inga pengar!

Men vem/vilka blir först med att skapa skolor som passar dem som inte passar in i den skola alla försöker tvinga dem att passa in i?

Vem/vilka vill ta i tu med problemet när det uppstår och innan det är försent .. någon gång i mellanstadiet, gissar jag?

Och vilka funderar över hur sista åren i grundskolan skulle se ut för dem som börjar där .. både med förväntningar eller av tvång .. om de måste dela undervisningen med ett antal äldre elever som tvingats dit mot sin vilja och av ekonomisk nödvändighet??

Är inte risken överhängande att vi förlorar ännu fler elever på det viset? Eller är tanken hos Stefan Löfven & Co att de "misslyckade" ska få sin "möjlighet till gymnasiekompetens" i någon annan skola än den vanliga?

Som det är nu känns det som att hela intresset vilar på att försöka pressa ner fyrkantiga bitar i runda hål? Eftersom ingen verkar ha talat med alla dessa ungdomar under 9 år så kanske det är dags att skicka ett brev ..

Förlåt, vi höll inte vad vi lovade ..

Din skoltid tog 9 år och resulterade inte i det du hade rätt att förvänta dig och det vill vi be om ursäkt för.

Någonstans på vägen tappade vi bort dig och vi ägnade inget .. eller åtminstone för lite .. intresse åt att hitta dig igen.

Du har all rätt att känna dig besviken.

Vad kan vi göra för att kompensera dig för det misslyckandet??

1. En ny chans att gå om de sista åren i grundskolan så du får din gymnasiekompetens och kan söka vidare utbildning?

2. En yrkesinriktad utbildning med praktisk praktik?

3. En ettårig gymnasieskola anpassad till de kunskaper du lyckats tillgodogöra dig efter 9 års grundskola?

4. Något annat ...?


(... och om någon undrar så kan jag berätta att jag inte vann någonting alls på min Trisslott. Mer än inspirationen till det här inlägget, förstås .. och tillfredställelsen i att ha blivit sedd och bekräftad!)

Expr., Expr., SvD, SvD, AB, DN, DN, DN

5 kommentarer:

  1. Min son gick åtta år i vanlig grundskola. Jag kan inte säga annat än att man faktiskt försökte ge honom bra stöd. Men utan hans tjatiga morsa hade det aldrig hänt.

    P g a försämrad sjukdomsbild så gick han sitt nionde år i klass 10 i särskolan. Det var inte bra, kan jag säga. Men det handlade mer om fel personal än fel skolform.

    Efter dessa äventyr började han i särskolans gymnasie, hotell- och restaurangprogrammet. Efter att ha gått där ett tag så sa han: "Mamma, visst är det konstigt att man ska behöva gå nio år i skolan innan det blir roligt?!"

    Det tycker jag säger det mesta om svensk skola. Det här hände för ca tjugo år sedan. Tyvärr verkar det inte hänt något på dessa tjugo år.

    SvaraRadera
  2. Bemötande och service är väldigt skiftande. Det är en fröjd när man går ut från en butik efter att ha betjänats av en engagerad expedit. Eller att ha pratat i telefon med någon som verkligen hjälper till.
    (vill ge en eloge till tele2 som alltid(!)gett bra o snabb service) Skolan, ja. Min dotter gick i waldorfskola till 7:an, då hon själv bytte till "vanlig". Anledningen var att dom var så få, bara en handfull elever i hennes klass. Annars var hon nöjd. Själv var jag i början lite misstänksam mot undervisningen. Men resultatet var förbluffande. Inte bara bra betyg, utan förståelsen låg på mycket hög nivå. Hon var heller aldrig riktigt skoltrött. Nu går hon på gymnasiet/yrkesdans och stortrivs.
    Mycket beror naturligtvis också på lärarna.

    SvaraRadera
  3. Visst kan mer göras i skolan. Men en sak har i alla fall fixats: det är inte bara överklassen som likt Tiina Rosenberg kan ställa sig upp och skrika "Fuck you" och dra när det inte passar. Även vanliga människor kan sticka från en ointresserad rektor och undermåliga lärare och välja en annan skola i trakten.

    När jag växte upp var det inte tal om sånt. Kommunen pekade ut var man borde gå, och sen var det slutdiskuterat.

    SvaraRadera
  4. Hans: Det går bra att byta om man bor i stan men inte om man bor på landet och det finns bara en skola. Då får man försöka kämpa, eller finna sig.

    SvaraRadera
  5. Tror du missat en enkel detalj med svenska skolan - Sverige har ju satt Triss-taktiken i system med hjälp av bidrag.

    SvaraRadera