fredag 27 september 2013

Det är inte lätt att ta livet av sig ..


.. särskilt inte när du blir gammal och behöver hjälp i hela din livsföring. Det insåg jag när jag besökte min dementa mamma och fann undangömda tabletter överallt bland de få tillhörigheter hon fortfarande kunde behålla i det rum som hon senare skulle dö i.

Men det var många, långa och plågsamma år kvar till den dagen. År som hon uppenbart ville slippa.

Om jag hade kunnat hjälpa henne så hade jag gjort det, men det enda jag kunde göra var att låta tabletterna ligga kvar.

När Makens gamla mormor fyllt 100 år insåg hon att kroppen skulle svika henne innan döden och hon uttalade en bestämd önskan om att få dö hemma. Hon talade också om att ta sitt eget liv hellre än att hamna i den vårdsituation som hon sett många av sina vänner och släktingar tillbringa sina sista år i.

Men hur??

Tabletter är inte så lätt att få tag i .. särskilt inte den sort som medför en snabb och barmhärtig död vid överdosering. Om du inte dör innan hemtjänsten anländer så är ju risken överhängande att du bara påskyndat det omhändertagande du ville slippa. Helst bör du ju också använda fler sorters tabletter som så att säga förhöjer effekten hos varandra .. men med en outhärdlig värk och med en distriktssköterska som nitiskt och sparsamt delar ut dagsransonen, så är det svårt att samla ihop rätt antal utan att det märks.

Att gasa ihjäl sig i bilen är ju uteslutet eftersom de flesta äldre med dödslängtan inte längre har någon bil .. eller ens möjlighet att köra någon till ett undanskymt ställe där det går att dö i fred.

Det kanske vore något för färdtjänsten? .. sa Makens mormor galghumoristiskt. Den sista resan som betalas i förskott och beställs utanför landets gränser? Men det är väl inte säkert att de kommer .. och så får man sitta och vänta helt i onödan, som vanligt! Eller så blir det någon annan stackare som hamnar på fel adress ... 

Att hänga sig stupar på samma orsaker. Ytterst få äldre vårdbehövande klarar av att fästa ett rep på lämplig höjd, än mindre att klättra upp på en pall utan att riskera att ramla, bryta benen och ytterligare förvärra en redan desperat situation och att försöka skära av pulsådern är också vanskligt för den som är både darrhänt och reumatisk.

"Jag får hoppa från balkongen" .. sa Makens mormor, som bodde 6 trappor upp. Men eftersom hon inte var mer än en och halv meter hög, inte kunde ta sig fram utan rollator och balkongräcket en meter högt så insåg hon att det förmodligen inte kunde fungera.

"Jag kan ställa fram en pall" .. sa Maken hjälpsamt och så skrattade vi tillsammans åt det som egentligen inte var så värst roligt.

Och så blev det som hon absolut inte ville. Vi försökte med hemtjänst i alla former och hemsjukvård så långt det gick .. men hon hamnade till slut på en vårdavdelning och i en miljö där hon vantrivdes varje minut, medicinerades så hårt att hennes verklighet blev skev och skrämmande och hon dog rädd, arg, förvirrad och med en känsla av övergivenhet och svek.

Av de här två kvinnorna och många fler som jag mött i samband med besöken hos dem och andra anhöriga .. har jag lärt mig att det gäller att ta beslutet om att avsluta livet INNAN önskemålet uppstår?

Hur lätt är det? När VET man att loppet är kört, tiden är slut och att allt hopp är förgäves .. innan det händer?

Jag tror att den enda orsaken till att det inte blir fler självmord bland äldre, som känner desperation inför den situation de hamnat i, är att de faktiskt inte KAN göra det. Det sitter hundratals ensamma människor isolerade i lägenheter de inte kan ta sig ur, inspärrade i liv de inte vill leva och tvingade till en förnedrande verklighet som de upplever som outhärdlig .. därför att det inte finns något alternativ.

Våra äldreboenden är dessutom inte något som vi själva skulle välja för den egna framtiden. En förvaringsplats där det går att skylla på Någon Annan när insikten om att mamma och pappa far illa blir för svår att förhålla sig till. Ofta är de inte heller bra arbetsplatser för dem som skulle kunna göra dem bättre.

För att inte tala om den åldersdiskriminering som faktiskt existerar när de äldre blir en för påtaglig och jobbig påminnelse om livets ändlighet. Ur syn, ur sinne .. tror jag det finns ett mycket gammalt ordspråk som säger. Det är väl ungefär så som större delen av samhället .. dvs vi .. reagerar?

Vi glömmer att det inom varje människa finns samma behov, samma längtan och samma krav på att bli anständigt bemött som hos oss själva. För även om ytan är skrynklig och kroppen böjd så finns det på insidan någon som levt, lekt, drömt, skrattat, älskat och fortfarande vill leva ett liv med innehåll, som alla andra.

Och jag tror inte att jag har träffat någon äldre som blivit beroende av samhället som inte sagt ... om jag bara kunde få komma UT!! Få se gräs, blommor, skog, höra fåglar kvittra, känna solen, se barn leka och människor leva, klappa en katt eller hund, prata med någon .. och jag ryser av fasa när jag inser att det kanske är just den verkligheten som jag kan förvänta mig.

DET kommer våra politiker inte att vilja tala om under den här valrörelsen!

För då skulle de vara tvungna att tala om den tickande bomb som de åldrande 40-talisterna innebär. Än så länge handlar det om rätt pigga 64-73-åringar .. men det är inte många år kvar förrän merparten kommer att kräva hjälp, stöd, äldreboenden och sjukvård.

Insatser som det redan nu råder brist på. Och vi lever länge nu för tiden, så de som har platser nu kommer att ha kvar dem när de nya behoven uppstår.

Lägg sedan till arbetslösheten, kraven på satsningar på skolan, de ökande sjukskrivningstalen och den ökande bristen på utbildad sjukvårdspersonal så bör var och en inse varför varken Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven kommer att nämna äldrevården annat än i svepande och till intet förpliktigande ordalag under det närmaste året.

För det handlar inte bara om att det  "snålas och sparas"och planeras kortsiktigt, som Monica Gunne skriver i AB .. det handlar om att det faktiskt INTE FINNS pengar till ALLT och att de gamla och handikappade alltid hamnar längst ner på prioriteringslistan. 

Inte ens om Stefan Löfven får makten att höja skatterna bortom alla gränser så räcker det till ALLT ÅT ALLA .. och de "tärande" kommer alltid att hamna bakom dem som anser att de är viktigare och mer lönande och plockar vi för mycket från de stora skattebetalarna så riskerar vi att förlora de skatteintäkter och arbetstillfällen de ger i dag trots en vikande orderingång.

Det är en farlig balansgång våra politiker har framför sig de närmaste åren.

Jag lovar, och skulle till och med kunna satsa pengar på, att det enda som kommer att sägas är att .. det ska satsas, utredas, så att äldrevården blir "bättre".

Bättre än vad? I förhållande till vad? Hur ska det åstadkommas? Satsas på vad då? Hur mycket? Var ska pengarna tas? För det inser väl även våra politiska ledare att det inte räcker med att mumla om personal eller insatser när det inte ens nu finns faktiska bostäder eller utbildad personal till dem som behöver dem i dag och att kommunerna definitivt inte kommer att kunna tillgodose de kommande behoven inom överskådlig tid.

Det kommer att tigas ihjäl, om inte vi och de "objektiva, opolitiskt granskande journalisterna" .. vilka det nu är?? Om det ens finns några?? .. KRÄVER korten på bordet, förstås.

För det är tryggare att veta vad du har att förhålla dig till än att upptäcka att den inte finns någonting alls bakom de goda men tomma orden och löftena. I dag har vi laglig rätt att åldras tillsammans med stöd från samhället .. men det finns inte en enda kommun som kan tillgodose de nuvarande och kommande kraven utan ta medel från andra samhällsgrupper som också lagligt och ovillkorligt behöver dem.

Själv ska jag försöka se till att få en grind på vår egen balkong, köpa och knyta ihop en snara på ett bra rep som kan bromsa fallet, så att mitt liv kan avslutas .. innan samhällets omsorger kväver den sista livsgnistan.

Sedan är det bara att hoppas att jag inte glömmer bort alltihop innan det är försent?

AB, AB, Expr., DN, GP, GPSVT,

27 kommentarer:

  1. Så tänker jag med.

    SvaraRadera
  2. Ja visst är det märkligt att det inte talas om den här tickande bomben.Också märkligt är att man i rasande fart lagt ner särskilda boenden över hela landet trots att man vet vad komma skall.Om man åtminstonde i samma takt byggt trygghetsboende så hade det varit bra.Det har man pratat om men så mycket mer har det inte blivit.

    Själv har jag funderat på ett högt berg som jag sett ut och en flaska whisky. Bara jag kommer upp så...

    SvaraRadera
  3. Tina Häll27/9/13 17:22

    Jag delar din åsikt helt, själv är jag nu 63 snart och maken talar ibland om att åka till ett varmt land och avsluta livet där, som i Saltön om du såg den..men jag tror inte jag vill innan jag blir risig och sjuk och så är det det där med barnen man lämnar efter sig, de är ju medelålders då men att inte kunna säga adjö, å så svårt det här är.

    SvaraRadera
  4. mona .. jag köper din idé med det höga berget och whiskyn. Vi kanske till och med kan anordna gruppresor? En helkväll tillsammans med likasinnade till priset av en enkel biljett?? ;-)

    Om vi kan sälja in idén så kanske vi till och med får statsbidrag .. eller åtminstone spons från kommunen?

    SvaraRadera
  5. Any-Bra Ide,låter riktigt trevligt till och med.Jag kan ta med ukulelen också så kan vi sjunga sorgliga sånger.

    SvaraRadera
  6. mona .. Åhh .. då tar vi den gamla "I en sal på lasarettet" och så har jag för mig att det finns något sorgligt som heter "Kors på Idas grav". Jag kastar mig över Google för att se om texten finns där någonstans .. :-)

    SvaraRadera
  7. JA,det här blir bara bättre och bättre,men Lejonbruden måste med om vi klarar den utan att falla i gråt.

    SvaraRadera
  8. Och drinkarflickans död.

    SvaraRadera
  9. mona .. "Lejonbruden" helt solklart!! Men "Drinkarflickans död"??? .. full fart mot Google där jag hittad följade rader ..

    Av förtvivlan slagen
    Ida såg sin far.
    Redan skumt för dagen
    gubbens öga var:
    "Dödsminuten är förfluten
    döden redan kallar mig,
    Alfreds tro är bruten,
    han har svikit dig."

    Nu sin hand han lade
    i sin dotters hand.
    Ett farväl han sade,
    gick till fridens land.
    Döden svingar, mörka vingar,
    nu ett hemskt och smärtsamt ljud,
    samma ängel bringar
    Idas själ till Gud.

    Snyft!!

    SvaraRadera
  10. .. jag hittade den direkt!! Det vete sjutton om vi överlever så mycket sorg och elände .. men det var väl det som var meningen? :-)

    Fast blir det för mycket kanske vi piggnar till och åker vidare mot okända mål?? Vi får vara VÄLDIGT försiktiga med det .. ;-)

    SvaraRadera
  11. Tillräckligt med whisky så går det nog bra.

    SvaraRadera
  12. Fler sorgliga sånger finns om du går in på Jämmer och elände med Maritza Horn.

    SvaraRadera
  13. Carl Bildt: Sverige är en humanitär
    stormakt!
    Erik Ullenhag:Jag skäms för Sverige!

    JAG SKÄMS FÖR HUR SVERIGE BEHANDLAR
    SINA ÄLDRE!

    Civilingenjör Bo Adolfsson

    SvaraRadera
  14. Bo Adolfsson .. där håller jag fullständigt med dig!

    SvaraRadera
  15. Jag tänker direkt på boken "Kollektivt självmord" skriven av en finsk författare.

    Fantastiskt rolig bok i all bedrövelse. :-)

    Ett tips från mig.

    /Henrico

    SvaraRadera
  16. Letar förtvivlat efter en bok av Tage Danielsson som jag tror heter Sagor för vuxna barn. Där finns en busschaufför som plötsligt gör revolt och sticker med sin last av alla möjliga sorters resor och det är alldeles fantastisk den resa man gör till Monte Carlo. Där tar pengarna slut men man har blivit en sammansvetsad grupp med problemlösare. Man kör bussen till casinot och där erbjuder man skjuts åt ruinerade spelare till en självmordsklippa för att de skall kunna taga sig av daga där. Resan betalas med silvertändare, slipsnålar och smycken som kan omsättas i kontanter. Det är en mycket vacker utsikt vid självmordsklippan. Jag skulle vilja åka den bussen och sjunga och dricka whisky med trevliga likasinnade och sedan åka till klippan utan att passera casinot - självmordet sköter jag själv.
    Ska vi chartra bussen när tiden är inne? Enkel biljett och sedan kan bussen ta en extra sväng förbi sagda casino och köra ruinerade till klippan för att få ihop till returen.

    Jag har bestämt mig - jag kommer att skjuta mig- ett sätt som inte passar in på damer men det skiter jag i. Svensk åldringsvård är under all kritik.

    SvaraRadera
  17. Granntanten- Monte Carlo i all ära men mitt berg i Dalsland är fantastiskt,milsvid ursikt över skogar och sjöar och man sítter som uppe i himlen. Och det är väl dit vi ska sen?

    SvaraRadera
  18. Tyvärr Granny .. jag hoppas du tänker om för att jag håller med mona. Ett berg med utsikt över Sverige, en ukulele och ett sanslöst frosseri i xhisky, jämmer och elände medan jag sakta och lyckligt fryser ihjäl i takt med berusningsgraden känns perfekt. :-)

    SvaraRadera
  19. Ja Any bättre kan det inte bli( se Tresticklans nationalpark)Och Ronja Rövardotter.Jag kan fixa smarrig matsäck.

    SvaraRadera
  20. mona .. sååå fantastiskt, otroligt vackert!! Dit måste jag bara åka någon dag, innan vår gruppresa, och bara njuta av att jag lever!! :-)

    SvaraRadera
  21. Du är välkommen till detta fantastiska landskap.Jag bor vid en stor sjö som är nio mil lång. Den kallas vildmarkssjön Stora Lee och går långt upp i Norge.Kristallklart,och så rent vatten så det är fullt drickbart.Här finns bara en sak jag inte är helt bekväm med på mina skogsturer- en och annan går bra men inte när det blir för många VARGAR.

    SvaraRadera
  22. Mona o Any jag följer med till Dalsland där är det fint - ett Sverige i miniatyr. Kroppefjäll och Stora Lee det blir underbart. Whisky, ukulele och min sittra blir oslagbart på den sista färden. Jag har ett sånghäften med idel skillingtryck någonstans som vi kan öva ur. Men jag kräver att få köra sista färden med stil kanske limousineservice kan bistå mot arvode? Fjäderboorna tar jag med.

    SvaraRadera
  23. Granntanten-Vad kul att du är med.
    Men limousin? Här handlar det nog mer om att klättra alternativt krypa ( med tanke på ålder ) Med ryggsäck och fjäderbooer.

    SvaraRadera
  24. Bärare kanske finns? Ska vi krypa upp så går de sista krafterna åt till det istället för att användas till att dö med stil.

    SvaraRadera
  25. Borgarbrandkåren kanske,dær ær det stora starka karlar.Dom har syrgas om vi behøver...

    SvaraRadera
  26. Bra Mona! Brandkåren blir det, starka snygga karlar som är bra på att bära och även är utbildade att sanera efter oss. Köper konceptet direkt.

    SvaraRadera
  27. Det här blir toppen.Saneringen står nog vargarna för och vi återgår i kretsloppet.

    SvaraRadera