Jag är alldeles fascinerad av surikater och önskar, önskar att Maken fixar fram en surikat-klappningsdag nästa gång jag fyller jämnt. Förra gången fick jag klappa vargar .. med Maken fegt stående bakom ett stängsel och det var otroligt lärorikt att verkligen se att det inte var någon sorts förvildade hundar det handlade om.
Den gången var jag korkad nog att ha en jacka med pälskant på kapuschongen och hundgodis i fickan .. den jackan blev sig aldrig mer lik och hundarna morrade åt den när jag kom hem.
Surikater verkar ha ett mera tillbakalutat förhållande till livet! Det tilltalar mig .. jag kan riktigt se mig själv stående på en sandhög och spana mot fjärran .. djupt försjunken i mina egna tankar. Surikaterna är också trevligt sociala, lever i grupper om 10-15 individer och delar på barnpassningen och undervisningen.
Jag läste om hur de lär sina små att fånga ödlor genom att lägga en levande ödla framför dem, fånga in den igen om den lyckades undkomma .. igen och igen, tills eleven slutligen fick bytet i belöning. Inte sååå kul för ödlan kanske, men smart av surikaten.
Dessutom verkar de vara alerta djur när de inte lutar sig tillbaka .. de drar ofta iväg på långa upptäcksfärder hela gänget och det tycker jag också känns sympatiskt.
En surikat-tillvaro känns som klippt och skuren för mig i mitt nästa liv och eftersom jag bor granne med ett av avdelningskontoren .. kyrkan .. så passar jag nog på och lägger in en intresseanmälan nästa gång jag går förbi!
Det gröna pyramidspelet
10 minuter sedan
Surikat så klart å vad underbart. I och för sig så är du lika söt som dem fast du inte har svans. 8-)
SvaraRadera