söndag 23 maj 2010

Till dig som ledsnat på din katt!!

I närheten av vårt hem ligger en större hästgård, nära en mycket trafikerad väg .. ett perfekt ställe att dumpa katter på verkar det vara många som tycker. Genom åren har det varit en hel del katter som lämnats vid vägkanten och jag undrar hur de före detta kattägarna hade tänkt sig den vidare utvecklingen?

Det första som händer är att de bofasta katterna på gården brutalt jagar bort inkräktarna. Även katter som nästan bara är kattungar. De som sedan överlever flykten över vägen .. och det är några stycken som inte har gjort det .. hamnar i det skogsområde där vi rastar våra hundar.

En katt som aldrig, eller mycket sällan, har varit ute förstår inte att det är meningen att den ska försörja sig själv. Och även om den förstod det, så hinner den i alla fall inte skaffa sig så pass mycket skicklighet och erfarenhet så att den kan överleva. Det behövs inte många dagars svält, kyla och rädsla för att bryta ner en katt så mycket att den inte orkar utvecklas till en överlevnadsbar jägare.

Men de dör inte snabbt. Det tar månader av lidande och hunger innan det inträffar.

Den övergivna katten blir bortjagad överallt .. av andra katter, hundar och människor. Den försöker livnära sig på det som finns .. insekter, sopor, hönsmat, talg och fågelfrö.

Det räcker bara till för att förlänga kattens lidande. Långhåriga katter blir hoptovade och får sår när de fastnar i grenar eller annan växtlighet, motståndskraften blir nedsatt av massiva fästingbett och infekterade sår och katten blir allt tröttare och svagare.

Det blir VI som bor här som måste uppmärksamma och omhänderta den katt som någon annan så bekvämt gjort sig av med!

Så om någon umgås med tanken på att släppa ut de katter eller kattungar som ni ledsnat på eller som "blivit över" på en trevlig närbelägen bondgård .. GÖR INTE DET!!

De klarar sig inte själva och det blir jag eller andra som mig, som får betala veterinärräkningen, leta efter ett nytt hem eller vara med när döden kommer som en befriare.

Det är alltid NÅGON ANNAN som får göra det DU är för feg för att göra själv!!!

4 kommentarer:

  1. Håller med föregående . Tänk dessutom på att när du skaffar katt sa har du tagit på dig ett ansvar för en levande varelse. Någon som litar på dig och är beroende av dig i kanske 20 år. DU har valt att ha katt och det innebär ansvar och du får en kravlös kärlek tillbaka. Kan du inte säkert ta ansvar för denna varelse , skaffa INTE katt.Har du katt som ingen kan ta hand och inte du heller gör katten den tjänsten att få den avlivad av en veterinär. Har du tagit till dig en katt så ta ansvar för den om det så betyder döden med en spruta - det är din skyldighet som ägare. Har du katt som inte är raskatt och inte skall användas i avel så march i väg och sterilisera den så inte ännu fler oönskade katter kommer till världen.
    Du har en underbart skön vän i en katt en mycket självständig familjemedlem så vårda den väl.Låt den somna in om det blir så att den inte kan vara med dig längre men överge den aldrig. Jag sköter ett gäng övergivna katter och sätter in pengar på katthemmet för att kattägare har tröttnat på sitt ansvar. Fick jag tag i dessa skulle troligen blod flyta.

    SvaraRadera
  2. Man blir så berörd när man läser något sånt här. Jag har också katt och skulle aldrig kunna göra nåt sånt här. När jag börjar tjäna egna pengar ska jag absolut börja stödja katthem. Man kan ju tro att folk som har katt fattar att de har ett ansvar men efter att ha läst det här (och mycket annat flera gånger tidigare) börjar man ju undra. Förstår folk inte att katter är levande varelser som du och jag och alla andra?

    SvaraRadera
  3. Jag har själv inte katt och kommer aldrig att skaffa någon, men jag instämmer till fullo i allt som skrivits här. MEN... jag önskar att alla kattägare inte bara tar hänsyn till kattens väl och ve (vilket är mycket viktigt) men även till alla närboende som inte gillar katter i sina rabatter eller utemöbler eller till och med sovrummet om man lämnat altandörren öppen.

    SvaraRadera
  4. Eftersom jag själv har en liten, högt älskad katt som någon annan nästan tog livet av så blir jag så uppgivet arg och ledsen över att det aldrig tar slut!! Varje år dyker det upp en ny skräckslagen stackare ..

    SvaraRadera