onsdag 10 juli 2013

Anna Wahlgren hotas av Kronofogden och ..

.. ber sina läsare om bidrag för att kunna försvara sin egendom.

Det är ett helt nytt grepp!

En författare/konstnär/artist skapar något som köps av en relativt stor krets, vilket i sin tur ger möjlighet till föreläsningar och andra framträdanden som också genererar pengar .. som författaren/konstnären/artisten lätt och ledigt spenderar på allt annat än att säkra framtiden. När sedan storhetstiden är över, nya förmågor störtar idolen från tronen .. då är det dags för fanskaran att hosta upp ytterligare medel för att idolen ska slippa omsätta sin fasta egendom i kontanta medel?

Men hur är det med den ensamstående 5-barnsmamman som sliter med ett och ett halvt heltidsjobb för att få det att gå runt när två av barnen inte längre berättigar till någon form av stöd men ändå vägrar att jobba eller flytta hemifrån? Vem betalar den oförutsedda utgiften för reparationen på bilen, som är själva förutsättningen för att allt ska fungera?

Familjen där en heltidsarbetande förälder plötsligt blir långvarigt sjuk och kostnaderna för hemmet nästan knäcker den enda som kan få in en full lön? Vem skjuter till pengar när det visar sig att en saftig restskatt blev följden av att katastrofen gjorde att ingen tänkte på att ändra skattejämkningen?

Kronofogden finns ju lurande där i bakgrunden också?

Måste man ha skrivit en bok, målat ett konstverk eller uppträtt på Allsång på Skansen/Melodifestivalen för att få in några kronor på tiggeri på nätet? Fast "tiggeri" låter ju så illa .. varför inte kalla det för retroaktiva avgifter för att kunden tidigare konsumerat och betalat för något där pengarna inte räcker till nu .. eller hur det blir? Eller motsatsen till REA - HÖJT pris när varan visar sig vara osäljbar?

Det är många som vill betala för att Anna Wahlgren ska slippa sälja sin stora gård i Jämtland .. en plats där hon inte vistas så ofta men som hon har ett behov av att ha kvar ifall att lusten tränger på ... och det är ju väldigt vackert och generöst.

Men jag kan inte låta bli att fundera över vad som händer NÄSTA månad? Och nästa månad? Och nästa? Har givarna nu gett sig in en någon slags försörjningsförpliktelse eller vad händer när NÄSTA räkning närmar sig kronofogden? Har givarna ägnat det en tanke?

För räcker inte pengarna till nu .. vad är det som säger att de räcker till nästa månad?

Det ska bli intressant att se om detta blir en trend där alla som balanserar på en ekonomisk knivsegg lägger ut ett post- eller bankgironummer i anslutning till skildringarna av eländestillvaron?

Själv klarar jag mig rätt hyfsat .. men det finns ju annat än pengar som kan ta slut här i livet. Ork och motivation till exempel.

Så om någon har haft lite onödigt mycket glädje av något som jag har skrivit alldeles gratis under de här senaste 5 åren så tar jag gärna emot den retroaktiva ersättningen i form av städhjälp, trädgårdsarbete eller fönsterputsning. Det går också bra att erbjuda bakverk och färdigrätter lagade på goda råvaror och med hög kvalitet.

Som belöning kan jag tänka mig att skriva TVÅ inlägg om dagen så länge som markservicen fungerar tillfredsställande.

Anna Wahlgrens gästbok

Ann Helena Rudberg
Expressen
Aftonbladet

Uppdaterat 11 juli .. Jag tror aldrig jag sett någon som raderar så brutalt i kommentarsfältet som Anna Wahlgren? Hälften av kommentarerna försvinner inom några timmar, även de som är lugna och sansade. Huvudregeln verkar vara .. Anna Wahlgren har ALLTID rätt, och ifrågasätter någon det eller ställer en fullt berättigad fråga så är h*n i onåd och ute i kylan? Inte ens på S-bloggar har jag sett ett så nitiskt raderande och förnekande??

19 kommentarer:

  1. Det är nog ett problem trots allt med "kulturlivet" i sverige. Försörjningsmöjligheterna är extremt begränsade. En vanlig marknadstillvaro med tillgång och efterfrågan gäller liksom inte riktigt. Det är nog delvis en stor orsak till att många utövare sympatiserar reflexmässigt med "vänstern". Eftersom de går utanför kommersiella villkor om efterfrågan och belönar bra åsikter och goda relevanta samtidsbelysningar. Där stipendier och olika överföringar av ekonomiska medel kan trygga tillvaron lite osäkert, så länge man uppfattas intressant eller nyttig.

    Den kommersiella ådern som försörjer författare och konstnärer är ohyggligt smal i sverige och där man helt självständigt kan göra sig oberoende av allt vad politiska belöningsmedel heter finns nästan inte. Det här förvrider naturligtvis hela sektorn något oerhört.

    Att ändå någon vågar sig på en så pass utsatt tillvaro är, tycker jag, snudd på hjältemodigt. Speciellt om man inte följer de mallar för konsensus kulturen som automatiskt får viss mediauppskattning.

    I Anna Wahlgrens fall är det väl så att den delen av samhällsdebatten hon framförallt representerar var mer i ropet för 25-30 år sedan. Vilket troligen innebär att hon befinner sig "mellan stolarna". Hon är inte utblottad, men riskerar sin tillvaro in i nerverna osv. Jag känner respekt för henne och andra kulturarbetare i liknande situation. Tråkigt och lite tragiskt att inte sverige kan bära ett större antal kulturarbetare på kommersiella villkor. Det borde man jobba för, istället för att be henne "skylla sig själv".

    SvaraRadera
  2. Barnabokens upplaga på över en miljon, det stora farsarvet och fastigheterna borde ju vara tillräckligt för ett bra liv kan man tycka. Fast det är väl inte så mycket storleken på inkomsterna utan på utgifterna som avgör om man är barskrapad eller ej. På min lista över behjärtansvärda mottagare av gåvor finns denna dam inte med.

    SvaraRadera
  3. Men herregud,vi får vara glada om vi klarar av att ha kvar vår pyttegård där vi har lagt ner otroligt många arbetstimmar på vår fritid,och trots åravis i vården blir min pension inte så mycket mer än hennes garantipension,och då har jag inte sett skymten av något miljonarv heller.Läste A-H Rudbergs sammanställning vad Anna W ägde och det är bara att sälja av. Nej,jag blir rent förbannad.

    SvaraRadera
  4. Jag tar gärna också mot bidrag av de som läser min blogg, gärna i kontanter eller ädla drycker. Kan Anna inte få en god man så hon slipper krångel med pengarna? En som kan förvalta hennes pund?

    SvaraRadera
  5. Granntanten-Ädla drycker jo ja tackar ja.Du kan få whisky av mig,varje gång mina bröder är på visit har dom med sig whisky,en del går väl åt men nu har jag ett rejält förråd.

    SvaraRadera
  6. mona .. HALLÅ DÄR!!! Det här är väl ändå MIN blogg?? Alla ädla drycker som ska skänkas pga mitt tiggeri ska skänkas HIT!!
    BASTA!! (.. som jag lärde mig säga av Anna Maria Corazza Bildt i Almedalen!)

    SvaraRadera
  7. Hjälp, här hettar det visst till när whisky kom på tapeten.Det räcker till er båda.

    SvaraRadera
  8. Kan man slurpa iväg 15 arvsmillar ska man nog ha en God Man som tar hand om affärerna. Det är näst intill otillständigt att be andra om pengar när man själv levt ett liv mer eller mindre i "sus och dus" och inte tagit ansvar för sitt kapital. Håller på att kvävas av indignation!

    SvaraRadera
  9. Storyn i Expressen och Aftonbladet är nog det värsta och mest smaklösa jag har läst i tyck-synd-om-mig-genren. Inga siffror, ingen information om skuldens storlek,ingenting! Endast att hon har varit för "god" och för "dum". Jag baxnar! Och så sedan: Skicka pengar! Har jag missförstått något? Damen ifråga är sanslös - om nu detta verkligen är sant! Kan, får bara inte vara sant! Eller? /Gunilla

    SvaraRadera
  10. Gunilla .. tyvärr så är det ju sant. Följ länken "Anna Wahlgrens gästbok" under inlägget så kan du läsa Annas "sorgliga" historia och vädjan.

    Men .. Anonym 22:18 .. kvävs inte av indignation, är du snäll. Om det finns människor som är så dumma eller har så mycket pengar över att de faller för den här typen av lockrop, så är det deras problem.

    Det finns värre problem i samhället än Anna Wahlgren. ;-)

    SvaraRadera
  11. Ja, med tanke på hur bra din blogg är kanske den är värd lite hushållsarbete. :-)

    Intressant inlägg av den första anonym.

    Jag skulle vilja säga att problemet med kulturarbetare i Sverige är de som gör sin kulturella gärning endast för sig själva eller eventuellt för en liten elitistisk klick av människor, men ändå förväntar sig att befolkningen ska buga för deras storhet och försörja dem livet ut. Om du inte kan försörja dig på din kulturella gärning har du troligen inte försökt tillräckligt mycket eller också gör du något som ingen är intresserad av. Då kan det vara lämpligt att du skaffare ett jobb och betraktar din kulturella gärning som en hobby.

    SvaraRadera
  12. Anonym 2- Ja nånstans handlar det väl om att man ska försörja sig själv om man kan,inte bli försörjd av andra.Jag som själv sjungit och spelat hela mitt liv skulle kanske viljat utveckla det och haft det som utkomst men då hade andra eller kanske staten fått försörja mig innan eller ´´om´´ det kanske gett någon inkomst att leva av.Så man får hålla sig på hobbiebasis och det går bra det också.

    SvaraRadera
  13. Anna W har inte haft EN god man, utan FLERA.Dessemellan någon/gra mindre goda?

    Hur som, Jag håller med "Anonym 2".
    Visst är det synd om Anna W men inte pga att hon slarvat bort alla pengar utan pga den stora upphöjdhet hon levt under så länge som gjort att fallet från piedestalen blev både långt och hårt.

    Artikeln var/är lika patetisk som hennes medverkan i Skavlan.

    Hon kan söka jobb på Dramaten.

    http://www.expressen.se/ImageHandler.axd?imageFormat=secondColumn&guid=58e6037a-9de9-4425-aaec-1ff4a02ae68a

    SvaraRadera
  14. Det är en väldigt vanlig föreställning att "Den som inte kan försörja sig på sina kulturella gärningar skall låta bli att försöka. Alla eventuella ekonomiska problem som uppstår är dennes eget fel. Och hen får skylla sig själv. Punkt."

    Och det är förstås riktigt. Självklart. Och så kan man nöja sig med det. Ett slags förnöjt fördömande.

    Anna Wahlgrens ekonomiska privatmoral kan ju vara intressant att spekulera i. Vet jag tillräckligt mycket om alla omständigheter och fakta runt det? Är det självklart att ta ställning? Som författare är man då offentlig person och allmän egendom. Även i ekonomiska frågor? Kan man möjligen tänka sig att en person är väldigt duktig på sitt arbete, sin uppgift, men samtidigt vara usel på sin privatekonomi? Kan man rent av tänka sig att en person som jobbar med ekonomiskt ansvar för väldigt stora belopp klanderfritt samtidigt hanterar sin egen ekonomi uselt? Är det viktigt att moraliskt offentligt ta ställning till andra människors aktiviteter, även om de inte alls har med deras jobb eller uppgift att göra?

    Vill vi att internet skall utvecklas ännu mer till en folkdomstol för pöbelvälde och fördömanden baserad på rykten och skvaller. Är inte de sociala medierna tillräckligt nedlusade med sådant redan? (För att inte tala om kvällstidningarna). Måste vi själva göra oss stora, moraliskt, på andras misstag? I så fall kan vi förnöjsamt döma andra i allt och annat.

    Anonym 1

    ps. Inte för att det här är en juridisk instans, men visst kan man plocka bort kommentarer om hela den personliga hemsidan drabbas menligt av dem. (Och AW tycks få mängder med underliga och knasiga kommentarer.)rs

    SvaraRadera
  15. Anonym 1 .. "Vill vi att internet skall utvecklas ännu mer till en folkdomstol för pöbelvälde och fördömanden baserad på rykten och skvaller. Är inte de sociala medierna tillräckligt nedlusade med sådant redan? (För att inte tala om kvällstidningarna). Måste vi själva göra oss stora, moraliskt, på andras misstag? I så fall kan vi förnöjsamt döma andra i allt och annat."

    Nej det vill vi naturligtvis inte. Men då får vi själva vara lite försiktiga med vilka privata uppgifter vi lägger ut för offentligt beskådan, eller hur?

    I det här fallet vill AW ha ekonomiskt stöd av sina läsare och då är det väl naturligt att läsaren frågar sig VARFÖR. Även i den "verkliga världen" lämnar vi inte ifrån oss pengar som vi behöver själva, annat än i en verklig kris- eller akutsituation.

    Att be om pengar bara för att man vill ha dem .. fungerar nog bara på nätet? Om ens där ..?

    När det gäller kommentarer så tycker väl jag också att det är berättigat att ta bort dem som inte har något annat att säga än illa formulerade fördömanden.

    Men när AW själv pekar ut en av kommentatorerna .. som försiktigt påpekade det olämpliga i att skriva en krönika som beskriver sex mellan vuxen och barn på ett forum för föräldraskap .. för att läcka till Aftonbladet och sedan raderar det lika välskrivna förnekandet, då tycker jag att det är både obehagligt och fel.

    SvaraRadera
  16. Anna W är väl lite av ett specialfall då hon gjort karriär och tjänat sina pengar på att göra sitt liv till en levande anslagstavla och vända ut och in på sig själv offentligt. Åtminstone kan det tyckas så. Därför är det också lätt att "gå i fällan" där man blandar ihop hennes jobb/skrivandet med hennes privatliv/sociala situation och dessutom med hennes privatekonomiska. Egentligen tre helt olika saker som helst skall hållas isär. Enligt mig alltså.

    Att ha åsikter på hennes skrivande är förstås alldeles i sin ordning. Det får hon förstås finna sig i. Jag exempelvis gillar inte alls hennes författarskap. Och att vara nyfiken på hennes privatliv, huruvida det stämmer överens med skrivandet, kan förstås vara naturligt, men inte helt nödvändigt. Att dessutom lägga energi på att fördöma hennes hantering av pengar känns absolut väldigt känsligt och ett område som bör närmas med försiktighet.

    En typ av klassiker är ju den socialt uppskattade personen som gör sig väldigt populär i alla sammanhang. Frikostig, trevlig och allmänt underhållande. Pengarna tjänas bl a på aktieaffärer. Plötsligt går det illa. Personen har slarvat eller gjort en felbedömning. Ett ödesdigert misstag. Alla pengarna försvinner. Omedelbart. Värre ändå. Enorm skuld uppstår. Oöverskådlig. Känslan av vanmakt, självrannsakan och social förnedring blir så stor att personen skjuter sig.

    Då kan man förstås säga; "så går det". "Han får skylla sig själv". Etc. Och visst, så är det. Men är det eftersträvansvärt? Vill vi fördöma varandra på det sättet?

    När Anna W nu gjort sig stor på att lämna ut sitt privatliv i tid och otid så kan man förstås tycka att "det är rätt åt henne" då det går illa. Får man den känslan i ryggmärgen så är det nog naturligt. Men det känns inte riktigt bra att offentligt ge efter för den reflexen.

    Personligen vill jag hellre se en mer generös debatt och framförallt ett rikare kulturliv. Inte ett ängsligt, gnälligt anpassligt socialt påpassligt fördömarkollegium. (Enligt min mening är sveriges kultur precis sådant).

    Anonym 1

    SvaraRadera
  17. Anonym 1 .. Jag är väl inte den rätta att tala om kultur, eftersom jag inte hör till målgruppen för den "godkända" kulturen. Den "debatt" och de skattesubventionerade kulturarbetarna vänder sig inte heller till mig.

    För mig är Kulturen ett stängt rum för särskilt inbjudna och jag är dessutom så naiv och obildad att jag anser att kultur är engagemang, kreativitet, skaparlust och framför allt glädje eller lust. En text, en bild eller ett scenframträdande som inte förmedlar detta lyfter aldrig .. även om ämnet eller budskapet är aldrig så allvarligt eller angeläget.

    Förstår du vad jag menar? För jag har inte tillgång till det språk som är gångbart inom Kulturen med stort K.

    Kultur för mig är något som växer inifrån, göds av ett äkta engagemang, formas av kreativitet och vattnas med skaparglädje?

    Inte denna trånga, instängda, överpolitiserade, missnöjda elitism som svensk kultur verkar vara.

    Men för att återgå till AW. Om du ber mig om ekonomiskt stöd så anser jag mig ha fått rätten att fråga både varför och till vilken nytta. Om du anser att jag borde göra det som någon slags "dricks" eller retroaktiv tacksamhet för något som jag redan konsumerat .. då handlar det banne mig varken om kultur eller kulturutövare.

    Förr kallade man det för bondfångeri.

    SvaraRadera
  18. Jag tar nog för givet att de som förhoppningarna vänder sig till, avseende pengar, knappast kan vara de som inte uppskattar hennes arbete eller sysslor. Eller beteende. Utan den skara ev fans som hon kan tänkas ha.

    Om frälsis står och "tigger" pengar så är väl knappast målgruppen de som ogillar dem eller deras uppgifter.

    Jag tog nog för givet att de som AW kommunicerar med i den här frågan är någon form av sympatisörer. Att sedan kvällspressen vill in och gama i ärendet är väl inte något som ger tyngd åt situationen precis. Men det brukar ju inte deras agerande göra i något avseende.

    Just för att kulturen borde vara så som du beskriver den, men inte alls är det, så borde man försöka jobba för en bättre hantering av de samhällsinsatser som ändå görs. Men ofta slarvas bort. Det borde inte vara skyddade enklaver med mediaspekulerande gycklare, utan den varma generösa komplettering till dagens samhälle som den skulle kunna vara.

    Anonym 1

    SvaraRadera
  19. Anonym-``den som inte kan försörja sig på sina kulturella gärningar ska låta bli att försöka´´Vem har sagt att man inte kan försöka fast man också försörjer sig själv?
    Man kan skriva dikter,knåpa ihop musik,vad du vill och på många sätt ta sig fram om man verkligen brinner för det.
    Jag har läst en del av Anna W och tyckt om hennes böcker men är inte särskilt nyfiken på varken hennes privatliv eller hennes ekonomi.Tycker allt är en tragisk historia och jag får känslan av att hon har tappat omdömet, det var helt förfärligt att se henne i Skavlan.
    Och att gå ut och tigga pengar när man sitter på så mycket...neej
    Men det betyder inte att jag på något vis vill henne något ont.
    eller är det minsta skadeglad.
    Det är mest tragiskt alltihop.

    SvaraRadera