Att sakna rätt språk.

I dagens DN läser jag Jonas Thentes välskrivna text om "de bortsorterades" röster .. en fråga som är så viktig för mig att jag varken vågat eller haft förmåga att ens försöka hitta ord för att beskriva det jag vill säga.

Jag har tidigare nämnt att både Maken och jag arbetat inom ungdomsvården och därför också tidvis bildat familj med unga killar som behövt en något så när stabil vuxenvärld att lita på. Ett slags övertidsarbete för att ge plats för dem som inte klarade av den miljö som de skulle förändras till det bättre i. 

Tonåringar som kom från en miljö där orden var få och onyanserade, förtroendet för vuxna var svagt och livet svårt att handskas med.

Det som i dag kallas näthat fanns inte då .. men skillnaden i språk och frustrationen över att bli sedd över axeln är inte ny.

För det är så jag ser det. Maktspråk, härskartekniker och förminskning möter den som inte kan uttrycka sig väl, saknar de rätta orden, har fel kroppsspråk och rörelsemönster och som med sin klädsel och sitt utseende signalerar en "lägre" .. sämre .. klass.

De Bildade ser ner på de Obildade .. och de Överlevnadsbara Starka föraktar de Självgoda Svaga.

Det handlar inte så mycket om VAD du har att säga som om HUR du säger det. En aktad kulturpersonlighet kan kläcka ur sig vilka tomma klyschor som helst, varje vecka i en reklamspäckad podkast, och bli beundrad och hyllad av det Sverige som "verkligen betyder något", men för att ens komma i närheten av att bli kliad bakom öronen av samma överstepräster så måste en "vanlig" människa dra till med våldsamt blodigt hat mot Jimmy Åkesson .. eller möjligen kränkande hån mot Annie Lööf. Men resultatet blir förmodligen som att kissa på sig .. varmt och skönt men kortvarigt.

Varenda en av våra killar hade klarat vilken utbildning som helst om de bara fått de rätta förutsättningarna .. i rätt tid. Var och en av dem hade mer insikt i hur samhället fungerade, var snabbare i tanken och mer realistiskt lösningsinriktad än de flesta av socialassistenterna som hade deras framtid i sina händer.

Men använder du fel ord och har fel språk så lyssnar väldigt få människor på vad du egentligen försöker säga. Du är av en sämre sort helt enkelt .. även om du har en betydligt högre intelligens och verklighetsuppfattning än den du talar med.

Jag var i Almedalen förra sommaren. Där mötte jag det här fenomenet för första gången själv .. för jag har inte det rätta språket för att tala med politikens överklass, ser fel ut och saknar dessutom partibeteckning. Jag var totalt ointressant i samma ögonblick som jag svarade på frågan .. vilka är du här med? Eller .. varför är du här? Och snubblade jag på ett ord som inte hörde till mitt eget språk så ratades jag direkt som både obildad och ointressant av människor som enbart uttryckte sig i tomma klyschor och floskler?

En rätt skakande upplevelse som mest liknade Kafkas version av Alice i Underlandet .. om han hade skrivit någon.

Märkligt nog så är det de som vurmar mest för att "sluta klassklyftorna" som gräver de djupaste skyttegravarna mellan klasserna och sorterar bort dem som de tycker behöver tas om hand och fostras till något annat än de är?

Språk kan vara så olika. I en familj kan svordomar höra till vardagsspråket. Inte på grund av fattigdom eller dumhet utan bara på grund av tradition och social gemenskap. "Din dumma djävel" .. kan sägas som en ömsint, överseende kärleksförklaring och uppfattas av någon annan som den djupast av alla kränkningar.

"Jag är så djävla less på ungarna att jag skulle kunna slå ihjäl dem" .. behöver inte vara ett dödshot utan bara ett kraftuttryck ärvt från mamma och mormor och används det för att beskriva känslorna inför politiker så behöver det inte vara värre där heller .. men rubriceras som hot och hat.

Språket får vi som barn. En del barn får höra i ord att de är älskade, får världen beskriven i färg och fantasi, andra får köptempel och godis, saker och bollhav på Ikea som kärleksförklaring, en del lämnas åt att finna i trygghet i jämnåriga och ytterligare andra blir bekräftade när de imiterar de vuxna de har omkring sig och blir skrattade åt .. inte med.

Våra killar .. både de som bodde hos oss och de som vi mötte på jobbet .. hatade samhället långt innan hatet blev trendigt och hamnade på nätet och i tv. De var vana vid att förminskas, föraktas och tryckas ner av myndigheternas härskartekniker, obegripliga fikonspråk och ovilja/motvilja mot att möta och förstå dem på deras eget språk och efter deras egna förutsättningar.

De var smarta, starka, roliga och de flesta hade förutsättningarna till att bli något i livet .. med fick aldrig möjligheten i tid. Jag har haft många av mitt livs roligaste stunder och mest engagerande samtal tillsammans dem, och de som bodde i vårt hem älskade jag som om de varit min egen familj även om jag ibland kände en ångestladdad hjälplöshet när jag insåg hur framtidsförutsättningarna såg ut.

Hade det varit i dag hade de uttryckt sina politiska ståndpunkter, åsikter och sin frustration på ett sätt som fått Aschberg att få ståpäls av lycka, och förmodligen hade de alla blivit Sverigedemokrater .. även om inte alla var födda i Sverige.

Så Jonas Thente har alldeles rätt .. det finns ett oerhört förödmjukande förakt från innehållslösa människor, som lyckats tack vara gynnsamma förhållanden och goda kontakter, riktat mot dem vars språk de inte begriper, men som ofta har ett betydligt intressantare innehåll.

Om man nu är intresserad av något annat än yta?

Annars går det ju bra att HATA alla som HATAR .. utan att fråga sig varför?

SvD