Redan i onsdags förstod jag att den
här påskhelgen inte skulle bli som jag tänkt mig. Det sved bakom ögonen, kliade
i halsen och ömmade i alla leder och muskler.
Men skam den som ger sig .. med lite
vilja och jävlaranamma så kanske det ger sig, eller hur?
På torsdagen började det bli svårt att
andas genom näsan, hela jag kändes eländig och stackars och eftersom jag har
ett rent manligt förhållningssätt till förkylningar så upplevde jag det som om
att Maken och Dottern svek mig när jag behövde dem som bäst. För inte är väl
jag gnälligare än någon annan och visst måste det väl vara intressant att följa
varje skiftning i mitt allt sämre hälsotillstånd??
Natten till fredagen blev förfärlig.
Jag intervjuades av David Helenius hela natten och av någon anledning kunde jag
inte minnas hans förnamn. Harry?? Harald?? Hans?? Det var fruktansvärt pinsamt och svårt att genomföra
intervjun så att ingen märkte min minneslucka.
Jag frös och svettades om vartannat
och då och då dök jag upp till ytan och var vansinnigt kissnödig. På vägen till
och från badrummet brottades jag med mitt namnproblem .. Kent? Johan? Nils?
Någon gång vid 4-taget vaknade jag .. DAVID BATHRA!!!
Och så började mardrömmen om igen ..
för något var fel. Men vad?
Så påskaftonen var jag liksom inte med
på och på påskdagen så var resten av familjen upptagna av annat utomhus. Av
någon outgrundlig anledning??
Men i dag är jag återuppstånden och i
relativt god form. Bortsett från att jag är täppt, rödnäst, nyser och hostar ..
men det har jag inte mycket för eftersom Dottern befinner sig på annat håll och
Maken har barrikaderat sig i garaget.
Gamla Bordercollien är nästan helt
döv, men Rackarkotten lyssnar i och för sig intresserat när jag beklagar mig ..
men uteblir belöningen så ledsnar hon ganska snart och går ut och skuggar
igelkottarna som tydligen ligger över mig på intresseskalan.
Men min belöning för utståndet lidande under påsken blev att jag tappade de knappa 2 kg som jag gick upp efter att ha börjat missbruka vitmögelost i stället för cigaretter .. och det var ju inte helt ovälkommet.
Meeeen, ditt missbruk indikerar för mig att du fortfarande är rökfri :-)
SvaraRaderaHmm .. om jag tappar taget och börjar röka igen så LOVAR jag att meddela det med stora bokstäver i stället för att skämmas i tysthet. ;-)
SvaraRaderaBravo Any! Med rökningen alltså! Jag har slutat två gånger och första gången trillade jag alltså dit igen efter ett år (stressen som gift orsakade ditrillningen, men maken blev å andra sidan inte långvarig haha). Nu har jag varit rökfri i tio år så det går. Men visst kan jag bli sugen fortfarande.
SvaraRaderaRackarkotten är väl för go! Men att hålla matte sällskap i sängen är kanske inte lockande dygnet runt :-)
Åh, stackars dig! Synd om dig i det vackra vädret. Men stort grattis till rökfriheten!
SvaraRaderaJag funderade också om rökstoppet hållit i sig. Nu fick jag svar på det. Du är en ståndaktig människa....:-)
SvaraRaderaStackars STACKARS dig all min sympati och medkänsla med extra allt. Själv har jag inte intervvjuats av varesig Bathra eller Hellenius utan av Robert Aschberg - inget att skriva hem om men kommer att släppas i en blogg nära dig snart (vi gjorde intervjun i en säng!!!)
SvaraRaderaDu har väl inte fått pollenallergi också, de rackans björkarna är ett gissel.