En av mina dåliga sidor är att jag har lätt för
att bli enögt fokuserad på ett eller annat behov. Jag MÅSTE ha eller MÅSTE göra
det som jag för stunden känner en stor längtan efter. Ett karaktärsdrag som jag
överfört på Dottern som redan tidigt lärde sig säga .. Jag kan inte LEVA utan det eller det .. och eftersom känslan
ursprungligen kom från mig, så har jag alltid gjort allt jag kan för att hon
ska överleva.
Jag tror att det ungefär är samma känsla som
vänsterpartisterna har inför sex timmars arbetsdag? De KAN INTE leva utan den.
Det må bära eller brista, vara helt orimligt eller skapa hur stora problem som
helst. Löneminskningen spelar ingen roll och om småföretagen går i putten
saknar betydelse .. de KAN bara inte klara sig utan kortare arbetstid.
Det finns ingen lycka i världen om inte
hjärtefrågan för dagen blir uppfylld!
Jag läste Doreen Toveys bok ”Katt i huset” .. en roligt bok som i alla fall är av lite yngre årgång än broder Marx skrifter .. och
förstod att framför mig fanns bara en öken av olycka om jag inte fick en
siames. Jag hade ingen aning om var man fick tag i en och inte vad de kostade
.. men ATT jag skulle ha en, det var ställt bortom alla tvivel.
Till slut hittade jag en liten siamesfröken 20
mil hemifrån, priset var hisnande. Vi hade bara inte råd. Jag vet inte vad jag
tänkt mig, men eftersom vi gett ca fem kronor styck för kattbröderna Affe och
Arne, så var det i alla fall inte tusentals kronor jag hade haft i tankarna.
Säljaren var nog desperat och föreslog ett byte.
Hon var i stort behov av en diskmaskin eller gräsklippare och jag av en siames
.. fanns det något förhandlingsutrymme där? Jag vände mig till Maken som var
helt kallsinnig, grym och oförstående .. vi
behöver ingen siames! Där fanns det inget förhandlingsutrymme alls.
Mitt behov av en siames växte till besattenhet.
Så såg jag en annons om en brunmaskad
Colourpoint? Brunmaskad .. det lät siamesiskt?
Jag ringde och frågade och fick veta att det var
en ras där siamesen bidragit med teckningen och perserkatten med pälsen .. och
jag såg en långhårig siames framför mig. Sååå vacker och gracil .. och även den
säljaren var desperat .. (bara där borde
jag ha tänkt till, eller hur?) .. och kunde tänka sig ett
avbetalningsavtal.
Vi åkte iväg, jag hade en korg inklädd med
fårskinn till den ömtåliga raskatten och enorma förväntningar. Vi ringde på
dörren och släpptes in .. och mötte en KATTMOPS!?
Jösses!! Jag hade ingen aning om att det ens
fanns sådana katter??
Men vad gör man efter att ha tilltvingat sig sådana
köpevillkor och åkt så långt? Katten var redan vår och vi åkte hem, mycket
osäkra på hur vi skulle förhålla oss till den besynnerliga varelsen som
insisterade på att sitta i framsätet och konversera med oss i över 10 mil.
Hon intog hemmet. Spatserade rakt förbi hundar
och katter .. fräste irriterat åt papegojorna i förbifarten och valde ut en
fåtölj som hon ansåg var hennes .. och somnade.
Vi var imponerade!
Hon hade aldrig varit ute och eftersom hon var en
FIN, DYR och RASREN katt, så skulle hon aldrig få vara det heller, hade vi bestämt.
Men var det någonting som vi hade gott om så var det oändlig tillgång på just
utomhusmiljö och katten insåg direkt vilka möjligheter det medförde.
Hon bestämde att hon var en utekatt .. vi
bestämde att hon kanske kunde gå ut på sommaren när det var vackert väder.
Redan första veckan hoppade hon ut från övervåningen,
rakt ut i grått, kallt och snöslaskigt aprilväder och vi dog tusen dödar medan
vi rusade ut, övertygade om att hon redan låg döende i dubbelsidig
lunginflammation eller var ”förstörd” på ett eller annat hemskt sätt.
Efter det blev hon en utekatt som bara genom sin
uppenbarelse och sina starkt blå ögon försenade böndernas mjölkning genom att
blockera vägen för gårdens skräckslagna kor, satte respekt i grannskapets
hundar och fick kattbröderna att mer eller mindre bosätta sig i köket.
Hon var en minnesvärd katt. En personlighet och
friheten personifierad .. men hon hade inte den minsta likhet med vad jag
förväntade mig av en siames .. och under många år fick hon mitt liv att ta en
annan och helt oväntad vändning.
Långt senare så fick jag också min efterlängtade
siames .. men ingen annan katt tog mig ut på samma resa som kattmopsen från
Lidingö .. en vänsterkatt från ett ”högernäste”!
Vilken underbar historia.
SvaraRaderaLer med hela ansiktet.
Tack! Härligt att få börja dagen med ett leende.
Kram =)
Djur och deras personligheter är fantastiska.
SvaraRaderaJust ett så här viljestarkt djur har jag (ännu) inte haft men jag och mitt fjordingsto kämpar stundtals om Alfahonastatusen.
Hittills har alltid jag avgått med segern, troligtvis mest beroende på att det är jag som tillhandahåller maten!
Trots att jag haft katt i stora delar av mitt liv så har jag aldrig mött en mopskatt. Mina katter har varit personligheter, men inte ens i närheten av din katt. Kanske för att alla mina katter varit fådda bonnkatter. De kanske vet sin plats lite mer.....:-)
SvaraRadera