Vem vill lyssna på väljarna?

Jag har fått en ny dator och har tillbringat alldeles för många timmar med att flytta över ditt och datt från den gamla till den nya. Det känns inte som om jag vet vad jag gör och när jag ser resultatet så känner jag inte igen mig.

Det är som att flytta in i ett nytt hus på en plats där jag aldrig bott förut?

Och .. plötsligt, när jag ser alla mina gamla ord rinna förbi .. så slår det mig. VARFÖR sitter jag här och skriver egentligen? Vad inbillar jag mig att det ska leda till?

Är det bekräftelse jag söker eller bara röster som säger att jag inte är ensam om att tycka och känna som jag gör??

Det borde finnas ett bättre sätt att göra sig hörd .. framför allt som väljare?

Jag läser om hur sossarna letar efter och efterlyser sin nya politik som väljarna ska bli angelägna om att köpa. Utan den kan ju medlemmarna i partiet inte ha någon åsikt alls och det är Ledningen och Partiledaren som ska skapa den .. och jag undrar, på vilket underlag?

Inte är det våra röster som hörs i de politiska förslagen, för dem är det ingen som läser eller lyssnar på. Det finns faktiskt ingen som helst möjlighet för oss att framföra våra drömmar och visioner annat än att slänga ut dem planlöst på nätet.

Jag har försökt att skriva direkt till partierna. Det händer inte mycket .. om man bortser från den bekräftelse som dyker upp och meddelar att meddelandet är mottaget.

Då tänker jag på vad Peter Niklasson skrev i kommentarsfältet en gång;

”Jag saknar lite sydländskt temperament bland svenskarna - varför reagerar vi bara innanför hemmets väggar, varför inte gå ut som t ex de franska bönderna och blockera vägarna för att nå ut med protesterna? Via ex Facebook skulle detta snabbt kunnat organiseras.

Utan synliga protester kommer ju heller inte våra politiker ändra sig. De är alla mer eller mindre stöpta i samma form oavsett parti - de är "sossefierade" och "mittifierade" intill absoluta mes-punkten.
Därför borde vi protestera mera om vi verkligen reagerar på en orättvisa.

 
Annars är vi mesar själva som får de politiker vi förtjänar.”

Men, hur protesterar en vanlig svensk, t.ex ur den stora gruppen medelklassen, som politikerna skulle lyssna på? Vi ”mesar” som låter politikerna formulera sina egna visioner utifrån en bild som de själva skapar av våra behov .. hur ska vi kunna berätta att vi tycker att den i stora stycken är alldeles fel?

Var finns vår kommunikationsväg uppåt? Och finns det någon som är intresserad av att lyssna om vi skulle hitta någon?

Om jag fick önska och berätta, så skulle jag vilja säga att den välfärd som alla talar så ömmande om .. den fungerar inte alls som ni tror.

När det gäller Försäkringskassan och Kommuner så inbillar ni er att de som utförsäkras, avvisas eller fråntas hjälp eller assistansersättning gör det på goda grunder, väl stödda av lagen och av läkarintyg eller på grund av illasinnad politik från en borgerlig regering.

Så är det inte.

Ett läkarintyg från ett statligt sjukhus är inte värt pappret det är skrivet på om det inte är ordagrant formulerat som försäkringskassans utredare vill ha det .. och läkaren som får läkarintyget underkänt, känner sig kränkt och menar att han skrivit vad som erfordras och försäkringskassans utredare känner sig kränkt i sin tur .. eller utnyttjar tillfället till besparing ..

.. och den som det gäller förlorar, trots att behovet både finns och är dokumenterat.

Den informationen förs sedan ofta vidare via informella kontakter mellan kommunens utredare på socialkontoret från försäkringskassans utredare .. eller tvärtom .. och så följer svårigheterna med den hjälpbehövande när h*n vänder sig till annan instans.

Varför är det så? Varför har en människa utan varken medicinsk eller juridisk kompetens tolkningsföreträde före en läkare när det gäller en sjuk eller handikappad människas hjälpbehov? Varför har utseendet på intyget större betydelse än innehållet och varför får domar användas och tolkas av utredare utan juridisk kompetens .. trots att de gäller helt andra sjukdoms/handikapptillstånd och/eller situationer?

Det är så illa ställt att jag inte kan skriva det här under mitt eget namn av rädsla för repressalier som kan drabba mig och andra. Det gäller att hålla mössan i handen och träda fram som på nattgammal is i kontakterna med försäkringskassans eller kommunens maktutövare.

Ska det vara så?

Är det rimligt att vanliga tjänstemän får så mycket makt över de svagaste i samhället?

Och alla politiker som river sig i huvudet och försöker hitta på säljbar politik, de tror att de som sitter på utförandenivå när det gäller alla regler, lagar och bestämmelser som blir följden av alla ”visioner” och ”ideologier”, utför dem på ett överensstämmande sätt. De missar totalt att även en människa på tjänstemannanivå drivs av samma ambitioner och samma längtan efter karriär, makt och pengar som de själva. Pengar som kommer från precis samma källa som deras egna förmåner och löner .. skatter som blir över när besparingarna är gjorda på oss.

Men det som jag upplever som mest obehagligt och nästan gör mig illamående, är det som följer med avslöjandena om vanvården av våra äldre.

Vi måste använda Carema mot regeringen! I och med Carema har vi öppet mål! Carema är hålet vi kan smita in igenom och ta Makten, Juholt bör använda Carema mot Reinfeldt .. ungefär så låter det .. och ingen bryr sig egentligen om att diskutera det som det egentligen handlar om.

Vården och dess innehåll när det gäller våra äldre .. och för den delen, även våra sjuka och handikappade.

Ingen nämner att det var under Socialdemokraternas regeringstid som Carema växte sig starkt. Ingen talar om att företaget startade 1996 och till och med 2006 nådde en omsättning på 3 miljarder kronor och håvade in en ansenlig vinst (som sändes utomlands). Detta var under Göran Perssons regeringstid.

Men de äldre som vanvårdas lika mycket privat som kommunalt på grund av låg bemanning och ses som en jobbig utgift för samhället .. kommunerna som bär ansvaret för de dåliga upphandlingarna och den bristande tillsynen .. de är inte lika intressanta som möjligheten att skuldbelägga och krossa en regering som hade samma naiva förhållningssätt till riskkapitalistbolag som det egna partiet tidigare haft.

Ingen talar om vården .. egentligen. Alla koncentrerar sig på Makten som finns inom räckhåll om vården används som vapen.

Vi svenskar går inte ut på gator och torg och demonstrerar .. det överlåter vi till kulturvänstern som älskar att tala för ”FOLKET” som de egentligen föraktar. Själva känner vi oss löjliga och obekväma med ett plakat i handen och dessutom så är det kallt och trångt. Och vem vill åka till Stockholm om man kan slippa .. för någon annanstans blir inte demonstrationen tillräckligt uppmärksammad.

Vi måste tala så att folk begriper .. säger en vänsterpartist i dag. Jag för min del önskar att politikerna begriper vad jag säger.

Jag vill inte blockera vägar, strejka eller tippa kogödsel utanför regeringsbyggnaden, men jag vill berätta hur det verkligen ser ut .. här nere där politikerna aldrig sätter sin fot. Jag vill tala om hur jag tycker att problemen ska lösas TILLSAMMANS med politikerna, inte rösta på verklighetsfrämmande förslag som jag inte tror på.

Så, hur gör en städad, välanpassad svensk för att göra sig hörd?

Några idéer??

DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., AB, AB, AB,