Jag skrev om
"Överklassafarin" till Solsidan i går och i dag möttes jag av fler
kommentarer än jag fått på ett år på ett enda inlägg. Att besvara var och en är nästan omöjligt
och tar lika mycket plats som ett helt inlägg .. så jag väljer att försöka
besvara dem här i stället.
Jag vill påpeka att det
jag skriver enbart handlar om mina egna tankar och funderingar .. jag är inte
politiskt uppknuten någonstans, även om jag för närvarande är rätt tveksam
inför den nuvarande oppositionens förmåga till att forma en realistisk och
ekonomiskt ansvarstagande politik.
Som jag skrev i går, så
vänder jag mig inte mot bussresan till Solsidan som företeelse .. jag tyckte
det var en rätt rolig idé när jag först läste om den. Jag och Maken har gjort
ett antal liknande resor genom välbärgade områden och beskådat överflödet och
ibland också häpnat över vräkigheten och behovet att markera sin
"klasstillhörighet". Det finns en litenhet och en rädsla i det också.
Vad jag reagerade över
när jag såg SVT:s inslag och läste AB:s rapportering om resan var hatet. Att ge
sig ut under parollen "Odla ditt
klasshat" och sedan ihärdigt propagera för samma klasshat vid varje
givet tillfälle, var inte humoristiskt utan bara trist. Marcus från Likvid
Vänster hade tydligen varit på en liknande tillställning i Göteborg där
stämningen verkade ha varit helt annorlunda?
Hat är en destruktiv
känsla som inte löser några problem eller leder någon vart .. det enda som
händer är att den som hatar får utlopp för sin egen frustration och/eller aggression,
det är i alla fall min åsikt.
Men bara för att jag
inte vill ut och hata hela samhällsgrupper så betyder det inte att jag inte ser
att det finns brister i samhället och särskilt då i välfärden. Signaturen Tom skrev ..
"Jag förstår att detta med hat är en känslig fråga som kan
vara avskräckande. Nu handlar ju inte begreppet klasshat främst om att man ska
hata överklassen, utan att man känner en ilska mot klass-skillnader. Det är en
stor skillnad mellan att hata människor, som du verkar ha uppfattat det som,
och att hata ett system som bygger på att vissa människor har svårt att betala
hyran månad efter månad medan andra gott skulle klara av att betala lite mer i
skatt och ändå leva i överflöd. Inte sant?
Till er som tar upp det här med avundsjuka. Har ni inte tänkt på att det inte bara är arbetarklass som är engagerade i dessa frågor. Man behöver inte vara arbetarklass eller fattig för att tycka att det rådande samhällssystemet är orättvis och att det är konstigt att klassklyftorna i detta moderna samhälle ökar snarare än minskar."
Till er som tar upp det här med avundsjuka. Har ni inte tänkt på att det inte bara är arbetarklass som är engagerade i dessa frågor. Man behöver inte vara arbetarklass eller fattig för att tycka att det rådande samhällssystemet är orättvis och att det är konstigt att klassklyftorna i detta moderna samhälle ökar snarare än minskar."
Det är en kommentar som
förtjänar ett svar.
Jag tror som sagt inte
på hat, klasshat eller ens på att hata ett samhällssystem lika lite som jag
tror på den ädla, goda, fattiga människan som bjuder på sin sista skärv eller
den onde, rike, utsugande människan/företagaren.
Det finns skitstövlar
och fuskare i alla samhällsklasser.
Men fattigdom är också
ett relativt begrepp och kan vi inte tala om det så kan vi inte heller komma
längre än hat, klasshat och motsättningar .. så tänker jag och blir förmodligen
tolkad som om jag vill sparka på döende och sjuka?
Du kan bli fattig genom
att inte kunna kontrollera din egen ekonomi. Pengarna rinner mellan fingrarna i jakten på det som "alla andra" har och är. Lånen staplas på hög, konsumtionen av onödiga prylar går ut över de dagliga
utgifterna och allt slutar i fritt fall. Kronofogden och inkasso gör sitt och
räntorna tickar obönhörligt upp beloppen till svindlande summor .. och till
slut finns det ingen lösning inom synhåll. Då kommer ångesten och uppgivenheten
som ett brev på posten, det hopplösa i situationen skapar hål som fylls med
prylar och ytterligare konsumtion som leder till fler skulder i en ond,
nedåtgående spiral.
Det är en rätt vanlig
orsak till fattigdom och svårigheter att betala hyran, egentligen helt självförvållad
men oerhört svår och olöslig för den det gäller.
Vad gör vi för att
hjälpa alla som hamnar i den situationen? Hur ger vi dem hopp och möjligheter
att komma ur sin situation och kunna gå vidare på ett mindre destruktivt sätt?
Att "vissa människor har svårt att betala hyran månad efter
månad" .. kan alltså bero på ekonomisk ansvarslöshet och där bör
samhället erbjuda tillfälligt stöd och hjälp till självhjälp med skuldsanering och kunskap/
information/målsättning för att den "fattige" ska komma upp på banan
igen.
Här hjälper knappast med
klasshat .. eller hat mot samhället i stort.
För min del så skulle jag
förskräckligt gärna vilja att alla fick undervisning i vardagsekonomi under de
sista åren i grundskolan. Lektioner i hur mycket ett lån egentligen kostar,
räntor, amorteringar, hur det fungerar med kronofogden och inkasso och hur en
okontrollerad konsumtion eller ekonomisk ansvarslöshet kan ödelägga hela ditt
liv.
Fattigdom kan bero på
missbruk .. och självklart bör vi ge den hjälp som behövs för att hjälpa
människor ur en missbrukssituation som inte bara går ut över dem själva utan
också deras familjer.
Men målet måste väl ändå
vara att människor ska komma upp från liggande till stående och kunna gå vidare
med ansvar för sig själva?
Fattigdom kan bero på
arbetslöshet .. och jag anser att vi ska ha en allmän a-kassa som ger alla
möjlighet till trygghet medan de söker arbete, vidareutbildar sig och inte
kräver att någon ska behöva lämna familjen, där ena parten har arbete på
hemorten, för att veckopendla på annan ort.
Däremot kan jag inte se
varför man inte ska kunna ta ett arbete som finns, även om det inte är vad man
tänkt sig .. i avvaktan på det som man verkligen vill ha?
Fattigdom kan bero på
sjukdom, handikapp och på pensioner som inte räcker till.
DÄR .. anser jag att vi
alla gemensam har en skyldighet att skjuta till det som saknas för att det ska
bli "rättvist". När som helst kan det vara vem som helst av oss som
förlorar alla förutsättningar att klara oss själva, oavsett hur gärna vi vill
det. Men det är också från den gruppen som vi tar pengar om vi handskas
ovarsamt med välfärdssystemet.
Och kom nu inte och säg
att ingen gör det!
Jag har själv dragit
överdrivna symptombilder för en aningslös läkare för att slippa från ett arbete
som jag vantrivdes hemskt med, bara för att få en eller ett par veckors andrum
.. även om det var länge sedan. Jag är inte ensam .. människor är inte särskilt
hemlighetsfulla när det gäller överutnyttjande i det lilla formatet.
Jag gör ingen skillnad
på de riskkapitalister som letar kryphål i lagen för att kunna göra oskäliga
vinster på medel som är avsatt till välfärden, kommuner och myndigheter som
misshushållar med skattebetalarnas pengar, de kriminella grupper som genom
bedrägerier utnyttjar systemet med bl.a personlig assistans och de som privat
tillskansar sig ersättningar under falska uppgifter.
Vad gör det för nytta
med högre skatteuttag om samhället ändå inte kan kontrollera att de pengar som
redan finns går till rätt ändamål??
Varje skattekrona som är
avsatt för välfärden och hamnar i fel ficka tas från dem som verkligen behöver
dem för att leva ett värdigt och tryggt liv.
Det är en attitydfråga
och en livsinställning .. både i stort och i smått, det är min fasta
uppfattning!
Välfärden är ingen
rättighet utan skyldighet. Välfärden är något vi gemensamt vill skapa för
varandra .. eller borde vara det. Men vi är också ansvariga för våra egna liv, handlingar, kroppar och ekonomi, eller hur?
Varje gång någon
använder välfärden i onödan så tas pengarna från någon som behöver dem bättre
.. tänk om vi kunde börja tänka så?
Men för all del .. om
några tycker att det är mer meningsfullt att hata dem som har pengar, oavsett
hur de skaffat dem och oavsett hur många arbetstillfällen de genererar genom
sin jakt på mer och bättre .. så var så god.
Om det känns
lösningsinriktat att hata samhällssystemet utan att ha en realistisk och ekonomisk
hållbar plan i beredskap, så stör det inte mig heller.
Den som vill odla sitt klasshat i bussar, på bloggar och i kommentarsfälten är inte heller i vägen på något vis .. förmodligen fyller det också någon slags behov?
Men det leder
ingenstans.
Jag hatar ingen, men det
betyder inte att jag inte ser systemfelen och behoven och därför, och i den mån
jag kan, så kommer jag alltid att ställa upp för den som behöver hjälp att föra
sin talan mot dem som hindrar honom/henne att få sina lagstadgade rättigheter.
Och det gör jag utan att
hata en enda människa och utan att begära någonting i gengäld ...
Som alltid, lysande skrivet! Hatten av!
SvaraRaderaÄlskade fenofantastiska analytiska människa. Rätt på varenda fläck som vanligt säger jag den förfärliga moderatkäringen.
SvaraRaderaAny är en klok människa som varit med förr.
SvaraRaderahttp://chzhistoriclols.files.wordpress.com/2011/07/funny-pictures-history-whoop-there-it-is.jpg
SvaraRaderaGilla. :-)
SvaraRadera/Henrico
Jag ska erkänna att jag är avundsjuk på en sak:
SvaraRaderaDitt fantastiska sätt att uttrycka dig i skrift, Any! Jag är djupt imponerad och brukar tipsa alla om denna fanatstiska blogg.
Inget hat, bara kärlek!
Kan bara fullständigt hålla med dig. Mycket bra skrivet - och så sant.
SvaraRaderaMan pratar om barnfattigdom och ansvaret för samhället. Och jag funderar då över den som utan försörjning ser det som en god idé att skaffa fler barn.
Jag känner gärna att jag kan dela med mig till de svaga. Men när folk inte är intresserade över att själv ta i, göra något av sitt liv, varför ska mina pengar gå till det? Det gäller avdankade politiker - eller ungdomar som hånfullt dissar MacDonald för att de är förmer än det. Det är svårt att komma in i arbetslivet. Ja! Men samtidigt så hör jag folk säga att det är saker de absolut inte skulle förnedra sig till att arbeta med. Och då blir jag plötsligt osolidarisk.
Apropå fattigdom. Jag hade ett litet äventyr för drygt ett år sedan: jag gjorde ett test i senaste valrörelsen!
SvaraRaderaJag gick runt i Stockholms innerstad och besökte alla valstugor i närheten av Åhléns. I ryggsäcken hade jag en i förväg fixad skylt med texten "SKAFFA INTE BARN, OM DU INTE ENS KAN FÖRSÖRJA DIJ SJÄLV!". Jag skulle be valarbetarna att få sätta upp skylten i de olika valstugorna.
Resultat: det var bara SD-stugans medarbetare som ville tillåta det.
Man protesterade överallt annars med ett klart avvisande.
Mycket bra skrivet, Anybody. Du sätter ord på mina känslor! :-)
SvaraRaderaIngen i Sverige kan karakteriseras som fattig, med undatag för narkomaner och uteliggare med psykiska besvär alternativt självvald fattigdom.
SvaraRaderaAlla kan äta sig mätta, ingen behöver svälta, alla har tillgång till vård, skola, bibliotek, badhus, rättsväsende och allsköns myndigheter.
Att då jollra om "fattigdom" är i sig ett intellektuellt fattigsdomstecken.
En god grundutbildning är A och O för att ta steget ut ur fattigdomen. Att kunna skriva och läsa ordentligt och därmed kunna informera sig, kommunicera med och ta del av samhällets utbud. Därför satsade sossarna tidigt på folkhögskolor och Alliansen idag på den moderna skolan. Att, trots dåligt studieintresse i det egna hemmet, kunna "gå över gränsen" in i en annan miljö utgör en grundförutsättning till en sk klassresa. /G
SvaraRaderaModeraterna kallar sig för ett arbetarparti. Och nu kallar sig sossarna för ett företagareparti.
SvaraRaderaJag måste ju hålla med Melmac om att även jag är rätt avundsjuk på hur du hela tiden kan uttrycka allt jag känner och tänker på ett så lysande sätt.
SvaraRaderaApropå det här att fattigdom kan vara relativt så har jag ett exempel som bara är någon dag gammalt.
En väninna till mig har blivit ålderspensionär. Nu känner hon sig fattig och klagar över den låga pensionen. Hon har den här veckan beställt en resa till USA, en resa där man åker från kust till kust. Tror det varade i en månad. Men först ska hon åka på en resa till Turkiet!
Själva ska vi ta oss råd att hälsa på pappa på lördag. Han bor drygt 10 mil från oss!
Jag håller fullständigt med dig. Jag själv har varit på båda sidor. För 15 år sen var jag arbetslös, gick på socialbidrag (försörjningsstöd idag) och jag söp något fruktansvärt. I mina ögon var det samhällets fel och allt var orättvist. Men en morgon vaknade jag upp och insåg att jag inte längre ville leva så. En förändring av mitt liv krävdes och det var svårt men det gick. Jag slutade dricka och lyckades få ett arbete. Inte välbetalt men ändock ett arbete. Nu, efter 15 års slit och praktiskt taget asketiskt leverne, kan jag faktiskt kalla mig miljonär. Detta har jag inte gjort enbart för mig själv utan även för mina framtida barn, för att de ska slippa leva på existensminimum som jag gjorde.
SvaraRaderaMina frågor är som följer. Förtjänar jag att bli hatad för att jag har lyckats? Förtjänar mina barn att bli hatade för att deras far en gång i tiden fattade beslutet att göra något åt sin situation?
Jag läste en kommentar till din förra post där personen drog upp att de som blev hatade hade ärvt sin rikedom. Vad den personen hade missat var just det att nånstans, nångång, var det nån som bestämde sig för att arbeta sig till sin rikedom. Den har inte fallit som manna från himlen. Nån fattade beslutet i början...
Bra gjort Johan. Du förtjänar berömm inget annat. Och dina barn glada för en klok far.
SvaraRaderaMen det kommer alltid att finnas folk som är missunsama mot dig och din familj. Som tycker det är orättvist att du lyckats kämpa ihop lite kapital till din familj.
Detta gillar inte vänstern. De gillar inga oberoende med fuck of money.
Anybody, du är INTE "vem som helst"! Vilken klarsyn!
SvaraRaderaOch jag är fruktansvärt AVUNDSJUK på din stilistiska förmåga!
MVH Karl
Johan, du förtjänar all lycka och framgång i världen. Att ta det steget du gjorde är svårt när man är långt nere, men det är bara man själv som kan ta det. Man måste göra det. Nästa steg behöver man ofta hjälp med och det är där vi andra i samhället kommer in och ska hjälpa.
SvaraRaderaJag tror egentligen inte folk är avundjsuka på den fina bilen, eller det dyra fina huset. Det är bara en projektion av det verkliga problemet: Att någon annan har haft modet och styrkan, att ta det första steget mot något nytt och bättre. Man är så in i helvet avundjsuk att man blir helt förblindad och glömmer alla de som kämpat med blod, svett och tårar för att det här landet skulle bli vad det är idag.
Utan drivkraften att ge våra barn en bättre start än vad vi själva fick, så kommer inte sammhället gå framåt över huvud taget.
Detta i kombination med empati och kärlek gör en till framgångs-saga i både stort och smått.
Läser kommentarerna till en artikel i SVD om det här med fattigdom där det blir tal om onyttigheter. Där berättar en man om den stackars fattiga mamman som inte har råd med annat än läsk och godis till sina barn då detta är billigare än frukt. Hon vet att det är onyttigt, men har inte råd med annat hävdar människan. Så det handlar inte om bildning heller. När folk då pratar om att det finns billig mat (typ rotfrukter) som man kan använda som bas så skriver han på fullaste allvar att det blir dyrt ändå. För till rotfruktsgratängen så måste man ha oxfié, hasselbackspotatis och rödvinssås. Och har man inte råd med det så är det bättre att föda upp ungar på godis. Typ.
SvaraRaderaDet blir lite grann som resan till USA Cicki berättar om. Känns lite som prioriteringar är knepiga ibland. Och jag har svårt att riktigt köpa logiken i argumenten.
Any..
SvaraRaderaJag håller med dem, som beundrar din formuleringsförmåga
PS Du fick en kommentar av "Johan", som berättade, att han tidigare "söp något fruktansvärt" m.m.
Denne är inte samme Johan, som ibland har kommenterat på din blog (fast det kanske du anade).
Johan 16:14 .. jag anade med tanke på vad du tidigare berättat om dig själv, men om du vill undvika framtida missförstånd kan du väl lägga till en initial till förnamnet .. vilken som helst, bara för att särskilja dig. Vilket du som regel gör ändå .. men i alla fall .. ;.)
SvaraRadera