Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

tisdag 31 januari 2012

Underklass, överklass, klasshat, hat ...


Jag skrev om "Överklassafarin" till Solsidan i går och i dag möttes jag av fler kommentarer än jag fått på ett år på ett enda inlägg. Att besvara var och en är nästan omöjligt och tar lika mycket plats som ett helt inlägg .. så jag väljer att försöka besvara dem här i stället.

Jag vill påpeka att det jag skriver enbart handlar om mina egna tankar och funderingar .. jag är inte politiskt uppknuten någonstans, även om jag för närvarande är rätt tveksam inför den nuvarande oppositionens förmåga till att forma en realistisk och ekonomiskt ansvarstagande politik.

Som jag skrev i går, så vänder jag mig inte mot bussresan till Solsidan som företeelse .. jag tyckte det var en rätt rolig idé när jag först läste om den. Jag och Maken har gjort ett antal liknande resor genom välbärgade områden och beskådat överflödet och ibland också häpnat över vräkigheten och behovet att markera sin "klasstillhörighet". Det finns en litenhet och en rädsla i det också.

Vad jag reagerade över när jag såg SVT:s inslag och läste AB:s rapportering om resan var hatet. Att ge sig ut under parollen "Odla ditt klasshat" och sedan ihärdigt propagera för samma klasshat vid varje givet tillfälle, var inte humoristiskt utan bara trist. Marcus från Likvid Vänster hade tydligen varit på en liknande tillställning i Göteborg där stämningen verkade ha varit helt annorlunda?

Hat är en destruktiv känsla som inte löser några problem eller leder någon vart .. det enda som händer är att den som hatar får utlopp för sin egen frustration och/eller aggression, det är i alla fall min åsikt.

Men bara för att jag inte vill ut och hata hela samhällsgrupper så betyder det inte att jag inte ser att det finns brister i samhället och särskilt då i välfärden.  Signaturen Tom skrev ..

"Jag förstår att detta med hat är en känslig fråga som kan vara avskräckande. Nu handlar ju inte begreppet klasshat främst om att man ska hata överklassen, utan att man känner en ilska mot klass-skillnader. Det är en stor skillnad mellan att hata människor, som du verkar ha uppfattat det som, och att hata ett system som bygger på att vissa människor har svårt att betala hyran månad efter månad medan andra gott skulle klara av att betala lite mer i skatt och ändå leva i överflöd. Inte sant?

Till er som tar upp det här med avundsjuka. Har ni inte tänkt på att det inte bara är arbetarklass som är engagerade i dessa frågor. Man behöver inte vara arbetarklass eller fattig för att tycka att det rådande samhällssystemet är orättvis och att det är konstigt att klassklyftorna i detta moderna samhälle ökar snarare än minskar."

Det är en kommentar som förtjänar ett svar.

Jag tror som sagt inte på hat, klasshat eller ens på att hata ett samhällssystem lika lite som jag tror på den ädla, goda, fattiga människan som bjuder på sin sista skärv eller den onde, rike, utsugande människan/företagaren.

Det finns skitstövlar och fuskare i alla samhällsklasser.

Men fattigdom är också ett relativt begrepp och kan vi inte tala om det så kan vi inte heller komma längre än hat, klasshat och motsättningar .. så tänker jag och blir förmodligen tolkad som om jag vill sparka på döende och sjuka?

Du kan bli fattig genom att inte kunna kontrollera din egen ekonomi. Pengarna rinner mellan fingrarna i jakten på det som "alla andra" har och är. Lånen staplas på hög, konsumtionen av onödiga prylar går ut över de dagliga utgifterna och allt slutar i fritt fall. Kronofogden och inkasso gör sitt och räntorna tickar obönhörligt upp beloppen till svindlande summor .. och till slut finns det ingen lösning inom synhåll. Då kommer ångesten och uppgivenheten som ett brev på posten, det hopplösa i situationen skapar hål som fylls med prylar och ytterligare konsumtion som leder till fler skulder i en ond, nedåtgående spiral.

Det är en rätt vanlig orsak till fattigdom och svårigheter att betala hyran, egentligen helt självförvållad men oerhört svår och olöslig för den det gäller.

Vad gör vi för att hjälpa alla som hamnar i den situationen? Hur ger vi dem hopp och möjligheter att komma ur sin situation och kunna gå vidare på ett mindre destruktivt sätt?

Att "vissa människor har svårt att betala hyran månad efter månad" .. kan alltså bero på ekonomisk ansvarslöshet och där bör samhället erbjuda tillfälligt stöd och hjälp till självhjälp med skuldsanering och kunskap/ information/målsättning för att den "fattige" ska komma upp på banan igen.

Här hjälper knappast med klasshat .. eller hat mot samhället i stort. 

För min del så skulle jag förskräckligt gärna vilja att alla fick undervisning i vardagsekonomi under de sista åren i grundskolan. Lektioner i hur mycket ett lån egentligen kostar, räntor, amorteringar, hur det fungerar med kronofogden och inkasso och hur en okontrollerad konsumtion eller ekonomisk ansvarslöshet kan ödelägga hela ditt liv.

Fattigdom kan bero på missbruk .. och självklart bör vi ge den hjälp som behövs för att hjälpa människor ur en missbrukssituation som inte bara går ut över dem själva utan också deras familjer.

Men målet måste väl ändå vara att människor ska komma upp från liggande till stående och kunna gå vidare med ansvar för sig själva?

Fattigdom kan bero på arbetslöshet .. och jag anser att vi ska ha en allmän a-kassa som ger alla möjlighet till trygghet medan de söker arbete, vidareutbildar sig och inte kräver att någon ska behöva lämna familjen, där ena parten har arbete på hemorten, för att veckopendla på annan ort.

Däremot kan jag inte se varför man inte ska kunna ta ett arbete som finns, även om det inte är vad man tänkt sig .. i avvaktan på det som man verkligen vill ha?

Fattigdom kan bero på sjukdom, handikapp och på pensioner som inte räcker till.

DÄR .. anser jag att vi alla gemensam har en skyldighet att skjuta till det som saknas för att det ska bli "rättvist". När som helst kan det vara vem som helst av oss som förlorar alla förutsättningar att klara oss själva, oavsett hur gärna vi vill det. Men det är också från den gruppen som vi tar pengar om vi handskas ovarsamt med välfärdssystemet.

Och kom nu inte och säg att ingen gör det!

Jag har själv dragit överdrivna symptombilder för en aningslös läkare för att slippa från ett arbete som jag vantrivdes hemskt med, bara för att få en eller ett par veckors andrum .. även om det var länge sedan. Jag är inte ensam .. människor är inte särskilt hemlighetsfulla när det gäller överutnyttjande i det lilla formatet.

Jag gör ingen skillnad på de riskkapitalister som letar kryphål i lagen för att kunna göra oskäliga vinster på medel som är avsatt till välfärden, kommuner och myndigheter som misshushållar med skattebetalarnas pengar, de kriminella grupper som genom bedrägerier utnyttjar systemet med bl.a personlig assistans och de som privat tillskansar sig ersättningar under falska uppgifter.

Vad gör det för nytta med högre skatteuttag om samhället ändå inte kan kontrollera att de pengar som redan finns går till rätt ändamål??

Varje skattekrona som är avsatt för välfärden och hamnar i fel ficka tas från dem som verkligen behöver dem för att leva ett värdigt och tryggt liv.

Det är en attitydfråga och en livsinställning .. både i stort och i smått, det är min fasta uppfattning!

Välfärden är ingen rättighet utan skyldighet. Välfärden är något vi gemensamt vill skapa för varandra .. eller borde vara det. Men vi är också ansvariga för våra egna liv, handlingar, kroppar och ekonomi, eller hur?

Varje gång någon använder välfärden i onödan så tas pengarna från någon som behöver dem bättre .. tänk om vi kunde börja tänka så?

Men för all del .. om några tycker att det är mer meningsfullt att hata dem som har pengar, oavsett hur de skaffat dem och oavsett hur många arbetstillfällen de genererar genom sin jakt på mer och bättre .. så var så god.

Om det känns lösningsinriktat att hata samhällssystemet utan att ha en realistisk och ekonomisk hållbar plan i beredskap, så stör det inte mig heller.

Den som vill odla sitt klasshat i bussar, på bloggar och i kommentarsfälten är inte heller i vägen på något vis .. förmodligen fyller det också någon slags behov?

Men det leder ingenstans.

Jag hatar ingen, men det betyder inte att jag inte ser systemfelen och behoven och därför, och i den mån jag kan, så kommer jag alltid att ställa upp för den som behöver hjälp att föra sin talan mot dem som hindrar honom/henne att få sina lagstadgade rättigheter.

Och det gör jag utan att hata en enda människa och utan att begära någonting i gengäld ...

20 kommentarer:

  1. Som alltid, lysande skrivet! Hatten av!

    SvaraRadera
  2. Älskade fenofantastiska analytiska människa. Rätt på varenda fläck som vanligt säger jag den förfärliga moderatkäringen.

    SvaraRadera
  3. Any är en klok människa som varit med förr.

    SvaraRadera
  4. http://chzhistoriclols.files.wordpress.com/2011/07/funny-pictures-history-whoop-there-it-is.jpg

    SvaraRadera
  5. Gilla. :-)

    /Henrico

    SvaraRadera
  6. Jag ska erkänna att jag är avundsjuk på en sak:

    Ditt fantastiska sätt att uttrycka dig i skrift, Any! Jag är djupt imponerad och brukar tipsa alla om denna fanatstiska blogg.

    Inget hat, bara kärlek!

    SvaraRadera
  7. Kan bara fullständigt hålla med dig. Mycket bra skrivet - och så sant.

    Man pratar om barnfattigdom och ansvaret för samhället. Och jag funderar då över den som utan försörjning ser det som en god idé att skaffa fler barn.

    Jag känner gärna att jag kan dela med mig till de svaga. Men när folk inte är intresserade över att själv ta i, göra något av sitt liv, varför ska mina pengar gå till det? Det gäller avdankade politiker - eller ungdomar som hånfullt dissar MacDonald för att de är förmer än det. Det är svårt att komma in i arbetslivet. Ja! Men samtidigt så hör jag folk säga att det är saker de absolut inte skulle förnedra sig till att arbeta med. Och då blir jag plötsligt osolidarisk.

    SvaraRadera
  8. Apropå fattigdom. Jag hade ett litet äventyr för drygt ett år sedan: jag gjorde ett test i senaste valrörelsen!

    Jag gick runt i Stockholms innerstad och besökte alla valstugor i närheten av Åhléns. I ryggsäcken hade jag en i förväg fixad skylt med texten "SKAFFA INTE BARN, OM DU INTE ENS KAN FÖRSÖRJA DIJ SJÄLV!". Jag skulle be valarbetarna att få sätta upp skylten i de olika valstugorna.

    Resultat: det var bara SD-stugans medarbetare som ville tillåta det.
    Man protesterade överallt annars med ett klart avvisande.

    SvaraRadera
  9. Mycket bra skrivet, Anybody. Du sätter ord på mina känslor! :-)

    SvaraRadera
  10. Ingen i Sverige kan karakteriseras som fattig, med undatag för narkomaner och uteliggare med psykiska besvär alternativt självvald fattigdom.
    Alla kan äta sig mätta, ingen behöver svälta, alla har tillgång till vård, skola, bibliotek, badhus, rättsväsende och allsköns myndigheter.
    Att då jollra om "fattigdom" är i sig ett intellektuellt fattigsdomstecken.

    SvaraRadera
  11. En god grundutbildning är A och O för att ta steget ut ur fattigdomen. Att kunna skriva och läsa ordentligt och därmed kunna informera sig, kommunicera med och ta del av samhällets utbud. Därför satsade sossarna tidigt på folkhögskolor och Alliansen idag på den moderna skolan. Att, trots dåligt studieintresse i det egna hemmet, kunna "gå över gränsen" in i en annan miljö utgör en grundförutsättning till en sk klassresa. /G

    SvaraRadera
  12. Moderaterna kallar sig för ett arbetarparti. Och nu kallar sig sossarna för ett företagareparti.

    SvaraRadera
  13. Jag måste ju hålla med Melmac om att även jag är rätt avundsjuk på hur du hela tiden kan uttrycka allt jag känner och tänker på ett så lysande sätt.

    Apropå det här att fattigdom kan vara relativt så har jag ett exempel som bara är någon dag gammalt.

    En väninna till mig har blivit ålderspensionär. Nu känner hon sig fattig och klagar över den låga pensionen. Hon har den här veckan beställt en resa till USA, en resa där man åker från kust till kust. Tror det varade i en månad. Men först ska hon åka på en resa till Turkiet!

    Själva ska vi ta oss råd att hälsa på pappa på lördag. Han bor drygt 10 mil från oss!

    SvaraRadera
  14. Jag håller fullständigt med dig. Jag själv har varit på båda sidor. För 15 år sen var jag arbetslös, gick på socialbidrag (försörjningsstöd idag) och jag söp något fruktansvärt. I mina ögon var det samhällets fel och allt var orättvist. Men en morgon vaknade jag upp och insåg att jag inte längre ville leva så. En förändring av mitt liv krävdes och det var svårt men det gick. Jag slutade dricka och lyckades få ett arbete. Inte välbetalt men ändock ett arbete. Nu, efter 15 års slit och praktiskt taget asketiskt leverne, kan jag faktiskt kalla mig miljonär. Detta har jag inte gjort enbart för mig själv utan även för mina framtida barn, för att de ska slippa leva på existensminimum som jag gjorde.
    Mina frågor är som följer. Förtjänar jag att bli hatad för att jag har lyckats? Förtjänar mina barn att bli hatade för att deras far en gång i tiden fattade beslutet att göra något åt sin situation?
    Jag läste en kommentar till din förra post där personen drog upp att de som blev hatade hade ärvt sin rikedom. Vad den personen hade missat var just det att nånstans, nångång, var det nån som bestämde sig för att arbeta sig till sin rikedom. Den har inte fallit som manna från himlen. Nån fattade beslutet i början...

    SvaraRadera
  15. Bra gjort Johan. Du förtjänar berömm inget annat. Och dina barn glada för en klok far.

    Men det kommer alltid att finnas folk som är missunsama mot dig och din familj. Som tycker det är orättvist att du lyckats kämpa ihop lite kapital till din familj.

    Detta gillar inte vänstern. De gillar inga oberoende med fuck of money.

    SvaraRadera
  16. Anybody, du är INTE "vem som helst"! Vilken klarsyn!

    Och jag är fruktansvärt AVUNDSJUK på din stilistiska förmåga!
    MVH Karl

    SvaraRadera
  17. Johan, du förtjänar all lycka och framgång i världen. Att ta det steget du gjorde är svårt när man är långt nere, men det är bara man själv som kan ta det. Man måste göra det. Nästa steg behöver man ofta hjälp med och det är där vi andra i samhället kommer in och ska hjälpa.

    Jag tror egentligen inte folk är avundjsuka på den fina bilen, eller det dyra fina huset. Det är bara en projektion av det verkliga problemet: Att någon annan har haft modet och styrkan, att ta det första steget mot något nytt och bättre. Man är så in i helvet avundjsuk att man blir helt förblindad och glömmer alla de som kämpat med blod, svett och tårar för att det här landet skulle bli vad det är idag.

    Utan drivkraften att ge våra barn en bättre start än vad vi själva fick, så kommer inte sammhället gå framåt över huvud taget.
    Detta i kombination med empati och kärlek gör en till framgångs-saga i både stort och smått.

    SvaraRadera
  18. Läser kommentarerna till en artikel i SVD om det här med fattigdom där det blir tal om onyttigheter. Där berättar en man om den stackars fattiga mamman som inte har råd med annat än läsk och godis till sina barn då detta är billigare än frukt. Hon vet att det är onyttigt, men har inte råd med annat hävdar människan. Så det handlar inte om bildning heller. När folk då pratar om att det finns billig mat (typ rotfrukter) som man kan använda som bas så skriver han på fullaste allvar att det blir dyrt ändå. För till rotfruktsgratängen så måste man ha oxfié, hasselbackspotatis och rödvinssås. Och har man inte råd med det så är det bättre att föda upp ungar på godis. Typ.

    Det blir lite grann som resan till USA Cicki berättar om. Känns lite som prioriteringar är knepiga ibland. Och jag har svårt att riktigt köpa logiken i argumenten.

    SvaraRadera
  19. Any..

    Jag håller med dem, som beundrar din formuleringsförmåga

    PS Du fick en kommentar av "Johan", som berättade, att han tidigare "söp något fruktansvärt" m.m.

    Denne är inte samme Johan, som ibland har kommenterat på din blog (fast det kanske du anade).

    SvaraRadera
  20. Johan 16:14 .. jag anade med tanke på vad du tidigare berättat om dig själv, men om du vill undvika framtida missförstånd kan du väl lägga till en initial till förnamnet .. vilken som helst, bara för att särskilja dig. Vilket du som regel gör ändå .. men i alla fall .. ;.)

    SvaraRadera