Jag läser ...

.. Karl Ove Knausgårds romansvit "Min kamp", trots att jag redan på förhand bestämt mig för att jag inte orkade med fler skildringar av någon annans barndom, uppväxt och fullständigt vanliga liv upphöjt till något inbillat ovanligt.

Och efter att ha läst några sidor var jag tvungen att lägga ifrån mig boken och fråga mig själv .. VILL jag verkligen läsa det här? I SEX böcker!!!

Det kändes tungt och jag var helt inställd på att ge upp efter en överdos av bekräftelsesökande/självförhärligande i stil med Alex Schulmans böcker och kåserier .. men i stället så visar det sig vara en slags revisionsberättelse där författaren gör en djupinventering av sitt liv .. redovisar för projekt, vinster och förluster och vad som finns kvar på lagret, så att säga.

Han gör det dessutom på ett sätt som jag upplever som ärligt och uppriktigt och som också gör att jag känner mig både deltagande och närvarande.

Jag känner igen mig i mycket av det jag läser och jag tänker att det här är nog det som Alex Schulman egentligen vill skriva, men inte förmår, eftersom han saknar förmåga att synliggöra någon annan än sig själv.

Det problemet har inte Karl Ove Knausgård, alla personer blir egna individer, människor av kött och blod med egna fängslande personligheter. Det finns inga offer och därför inga förövare .. mer än vad vi alla känner stundtals i våra helt vanliga liv när kraven känns orättvist fördelade. Något som jag upplever som en njutning, efter att ha läst för många egotrippade livsskildringar där huvudpersonen är huvudrollsinnehavaren och samtliga inblandade reduceras till statister, eller där författaren skildrar en dyrkad/hatad närstående helt utifrån sitt eget perspektiv, så att människan det handlar om förvandlas till en endimensionell fantasibild.

På något sätt lär jag känna Karl Ove Knausgårds pappa, bror, partners, vänner och barn lika väl som honom själv och det i sin tur gör att jag tycker mig lära känna Karl Ove Knausgård på ett helt annat sätt .. om nu någon förstår vad jag menar?

För det är nätt och jämt att jag gör det själv? Men när han skildrar hur han och hans bror börjar tvivla på om den pappa som de förbereder begravningen för, verkligen är död .. så är det inte bara de som blir tveksamma och får högre puls.

Varje människa har en alldeles unik berättelse att berätta .. men inte alla har förmåga att göra det .. och jag tycker så mycket om hur Karl Ove Knausgård berättar sin att jag redan har kastat mig över del 2.

Jag kommer helt klart att läsa hela romansviten och lägga citat efter citat till min samling. En del kommer jag förmodligen också att stjäla och använda i dagligt tal .. som till exempel det han skriver angående våra kvällstidningar .. "Att bläddra i dem var som att hälla ut en soppåse över huvudet. Jag gjorde det någon gång då och då, när det kändes som om lite sopor där uppe varken gjorde från eller till."

Eller apropå den egna självbilden .. "Man skulle kunna säga mycket om självbilden, men det var i varje fall inte i förnuftets svala salonger som den hade skapats."

Jag tror till och med att de här tillhör de få böcker som tål att läsas om utan att det påverkar läsvärdet.

AdLibris, AdLibris, Bokus, Bokus