Hjälp till självhjälp .. eller svarta inkomster?

 I DN kan vi i dag läsa om systrarna Aurelia och Georgeta som brukade sitta och tigga utanför Coop i Gnesta.

Det är en fin historia om människors förmåga att hjälpa andra att resa sig genom att ge dem möjlighet att utnyttja sin egen kreativitet och skaparkraft.

Aurelia och Georgeta fick bo hemma hos en privatperson, fick tillgång till lokal och material och började tälja vackra, unika skedar och stekspadar, som tog mindre än en halvtimme att tillverka och inbringade 50 kr styck när de sedan såldes på marknader.

Det gav betydligt mer än de futtiga kronorna som timmar i snön och kylan inbringade utanför Coop.

Jag tycker att det är ett fantastiskt initiativ. Alla borde få samma möjlighet om de vill och kan.

Men hur fungerar den här typen av försäljning i förhållande till svensk lagstiftning? Gäller samma bestämmelser för utländska medborgare som ägnar sig åt marknadsförsäljning som för svenska? Har systrarna ett kassaregister med ett kvittosystem? Betalar de moms och skatt och redovisar de plikttroget intäkter och utgifter?

Och det härbärge där de nu bor .. betalar de för mat och logi eller tar de med det som en förmån i bokföringen?

Jag är absolut för en fri och okontrollerad konsthantverksmarknad .. för alla .. och ingen skulle vara gladare än jag om alla passiva tiggare förvandlades till pigga och glada småföretagare.

Vi har alldeles för lite av den här sortens initiativ i vårt millimeterrättvisa och strängt regelstyrda land, där till och med en begagnad HM-klänning .. som ursprungligen kostade en hundralapp .. beskattas med 25% moms när den säljs för 40 kr i en secondhandaffär.

Om en "vanlig" hemlös skulle få samma möjligheter som de rumänska systrarna .. hur skulle samhället reagera då? Enligt DN säljer Aurrelia och Georgetta "hundratals" skedar och stekspadar .. med en tillverkningstakt på 2 st per timme vilket då ger 100 kronor i timmen. Hur kommer skatteverket och hjälporganisationerna att reagera på det?

Till nästa vecka ska de tälja ett hundratal skedar och stekspadar till ett event i Stockholm. En företagare involverad i Art lab har lovat att sälja skedarna på sin kommunikationsbyrå i Stockholm. Han är intresserad av socialt företagande och försöker hitta en plattform och distributionskanal för fler rumänska hantverkare. Det bästa vore om de kunde tillverka skedar, fårskinn och koppar i Rumänien och sälja här, säger Moa Grundemark .. som är initiativtagaren som möjliggjort hela verksamheten.

Jag är otroligt nyfiken på hur våra myndigheter kommer att förhålla sig till den här sortens hjälp till självhjälp som i alla andra fall betraktas som olagliga svarta inkomster?

Kanske de rumänska systrarna kan öppna en dörr för alla andra kreativa och skapande människor med dålig ekonomi. "Vanliga" hemlösa med ovanliga idéer, kreativa pensionärer med enbart garantipension, konstnärligt begåvade människor som lever på försörjningsbidrag utan möjlighet att förgylla vardagen, utan risk att få bidraget indraget .. varför ska vi missunna dem att hjälpa sig själva, så att de ser möjligheter i stället för omöjligheter, hopp i stället för hopplöshet?

Får de också tillåtelse att släppa loss sin inneboende kreativitet och skaparlust så de kan tillverka fantastiska saker som sedan säljs i hundratal på trevliga marknader .. så andra kan få möjlighet att köpa unika ting, utan att betala varken moms eller skatt?

I så fall tror jag, på fullt allvar, att vi skulle få ett mycket roligare, mer tillåtande, hoppfullare och inspirerande samhälle.

Det skulle väl inte vara allt för hemskt och orättvist om de som har lite kan få lite mer ... även om grundförutsättningen vilar på skattemedel?