Maurice - den Makalöse jägaren.

Den Makalöse Maurice har på ett makalöst sätt lyckats uppnå en matchvikt på nästan 4 kg utan att förlora ett uns av sitt hjälplösa, storögda kattungeutseende. Det vete sjutton hur det har gått till .. själv ser jag ut som varje år, månad och dag som jag lägger till mitt liv?

Den Makalöse har inte bara lagt på sig muskler, han har också förfinat sin jaktteknik. I början försökte vi stimulera honom med kattungeleksaker som alla .. utan undantag .. hamnade i vattenskålen där de gick drunkningsdöden till mötes. Så småningom insåg vi att han behövde rejälare byten och gick över till hundleksaker, vilket omedelbart blev en stor succé.

Två kultiverade gnagare och en färgglad tennisboll inhandlades och alla har jagats, nedlagts och grävts ner i soffan eller under mattan utan att ta större skada. Tennisbollen har dessutom nyttjats så flitigt .. och högtflygande .. att vi funderar på att konstruera ett kattracket, bara vi kommer på hur det ska se ut.

Men tills dess får han nöja sig med sin senaste fluga .. FLUGOR!!

Nu när det börjar bli några timmars vårsol då och då, vaknar flugorna till liv och surrar förvirrat mot fönsterrutorna till Maurice stora förtjusning. Han smyyyyger på fönsterbrädet, han tar sats ... och ... KASTAR sig som ett stort, viftande X mot fönsterrutan.

Och missar .. allt utom den prydnadsväxt som nu inte längre finns ibland oss.

Omsättningen på krukväxter .. och prydnadssaker .. och tallrikar, koppar och en hundmatsskål .. är orsaken till hans nya hobby. Fågeljakt!!

Utomhus!

Vid varje kraschlandning eller felsteg som resulterar i skärvor, jord eller utspillda knappnålar, erbjuder sig den Makalöse att "hjälpa till" med städningen. Men vi har inte riktigt samma uppfattning om vad som är hjälp eller inte, så han får i stället kyla av sig på andra sidan om ytterdörren, tillsammans med Rackarkotten.

Där har vi ett fågelmatsträd. Det var ursprungligen en prydnadskvist i en julgrupp som jag lyckades få att rota sig. Men det blev aldrig den fantastiska tropiska växt som jag trodde att det skulle bli, utan visade sig vara en helt vanlig hägg.

I detta lilla träd serverar vi diverse läckerheter till traktens fåglar .. som själva representerar traktens läckerheter sedda ur den nyblivne jägarens ögon.

Det första utvalda bytet gav enastående underhållning för mig som stod i fönstret och tittade på. Det var en koltrast som .. till synes helt omedveten om den smygande jägaren .. strosade runt trädstammen och pickade i sig nedfallna frön. Hack i häl(?) på koltrasten smög en platt katt. När koltrasten stannade, stannade katten och förberedde sig på det språng som han aldrig fick tillfälle att utföra, eftersom fågeln bekymmerslöst spankulerade vidare mot nästa frö.

Runt, runt, runt det lilla trädet traskade koltrasten, tätt följd av katten som tog sig fram som en orm i kölvattnet. Till slut ledsnade koltrasten och lämnade den Makalöse åt sitt öde och till allmänt åtlöje.

Jag tror det sved lite grand i stoltheten, för efter det har han suttit i själva trädet och gjort sitt bästa för att smälta samman med stammen. Det har gått sådär, skulle jag vilja påstå. Men i dag kom det en halvblind stackars talgoxe för att tanka vid röret med fågelfrö, precis framför den Osynlige .. och han kastade sig handlöst ..klamrade sig fast vid röret som lossnade ur hållaren och for i backen med katt och allt, medan det spreds en kaskad av frön över snön och den intet ont anande Rackarkotten.

Men ... NÄSTA gång!! DÅ åker den dit .. den förbaskade talgoxen.

I väntan på det tillfället nöjer sig den Makalöse Maurice med att äta upp min post. Nu senast var det blanketten som mitt nya körkortsfoto skulle klistras fast vid som förvandlades till konfetti. Men mannen i kundtjänsten på Transportstyrelsen hade själv en katt och tyckte det var fullständigt normalt!