"Det finns ett Sverige bortom nätaggressivitet och hets mot asylsökande.
Just nu hörs dessa röster alldeles för litet" .. skriver Peter Wolodarski på DN:s ledarsida i dag. Han skriver om "debatten, som på kort tid kommit att lägga all sin energi på
invandrare, tiggare och kriminalitet – och gärna med en koppling mellan de tre"
.. och om "hatsajter som bedriver
förföljelse av enskilda och grupper av människor .. Jag har denna sommar noterat att länkar från dessa sajter allt oftare
sprids i sociala medier och i e-postmeddelanden, utan varningar eller
avståndstaganden, som om det handlade om telegram från TT".
Sammantaget målar han en bild av svenska
folket som aggressiva näthatare som bedriver förföljelse av invandrare och
tiggare. Det är ingen vacker bild.
Det är inte heller en rättvisande bild,
utan den bild som är lättast för Peter Wolodarski att förhålla sig till.
Sanningen, sett så här nerifrån, är att
det som Peter Wolodarski uppfattar som aggressivitet, hat och hets mot
invandrare och tiggare i själva verket är svenska folkets växande vrede riktad
mot våra folkvalda.
När människor ifrågasätter den växande
invandringen, det ökande antalet ensamkommande ungdomar och det allt mer
utbredda tiggeriet, med allt vad det medför är det inte riktat mot enskilda
individer utan mot den politiska fegheten inför de problem som det för med sig.
Svenska folket kan skilja på sak och
person. Så gott som alla har någon i bekantskapskretsen som är född utanför
landets gränser, men även de drabbas av politikernas ovilja att se vad som
händer i en helt vanlig kommun.
För att uttrycka sig som en vanlig
gräsrot .. människor är förbannade på våra politiker. Arga och frustrerade över
att de stoppar huvudet i sanden och lämnar över problemen och kostnaderna på
kommunerna .. vilket i förlängningen drabbar kommuninvånarna.
I varje kommun finns människor som har
en anhörig som är gammal och kräver vård och tillsyn som den anhörige inte kan
ge och inte heller kan få hjälp med, eftersom kommunen inte längre har varken
plats eller råd.
I varje kommun finns anhöriga till dem
som lever med funktionshinder som gör att de måste få samhällets hjälp och stöd
för att kunna leva värdiga liv. Kommunerna lägger en summa pengar på KommunLex
för att hitta kryphål i lagen så de kan spara in en ännu större summa på indragen hjälp
och stöd för en grupp för att kunna ge den till en annan hjälpbehövande grupp.
I varje kommun finns anhöriga till
psykiskt sjuka, missbrukare, mobbade barn, dyslektiker, dementa, ungdomar i
behov av stöd och hjälp för att inte bli förlorade vuxna, svårt sjuka,
människor med tandproblem/värk och inga pengar .. och det spelar ingen
roll vilket ursprung alla dessa anhöriga och hjälpbehövande har .. resurserna i
en vanlig kommun räcker inte till alla när befolkningen ökar okontrollerat och
stödet från staten uteblir.
Det är våra politiker i största
allmänhet och regeringen i synnerhet som borde bära det ansvar som de vältrar
över på kommunerna och kommuninvånarna.
Den aggressivitet och det hat som Peter
Wolodarski tycker sig se på nätet riktar sig uppåt .. inte nedåt, även om
språket inte är det samma som en hyllad ledarskribent använder sig av, och de våldsamma, aggressiva näthatarna som
finns kommer lika ofta från vänster som från höger.
Politikernas feghet och oförmåga försvårar
livet för den utrikesfödde lika hårt som för den svenskfödde. Avsaknaden av politik som föder framtidstro
och bristerna i vården, skolan och omsorgen drabbar alla helt jämlikt.
När Peter Wolodarski vänder sig mot hatsajter i
Sverige, "som bedriver förföljelse av enskilda och grupper av människor",
så antar jag att han menar de SD-märkta sidorna
Avpixlat och Fria Tider? Han ondgör sig över att det länkas till deras artiklar
som om de innehöll någon form av sanning.
Men sanningen är väl att de som släpps fram som
kommentatorer på den ständigt länkade Aftonbladet-sajten, inte skiljer sig nämnvärt
från dem som kommenterar på Avpixlat? Och när det gäller artiklar och krönikor
så är personangreppen, hatet och mörkandet av obehagliga sanningar minst lika
stort .. om inte större .. hos Aftonbladet och SVT, som trots det länkas utan vare sig varningar eller avståndstaganden..
Jag är så in till döden trött på att svenska
folket oupphörligen ska utpekas som näthatare, rasister, fascister samt anklagas
för att förgifta samhällsklimatet med sin aggressivitet och förföljelse av invandrare och tiggare .. och brist på framtidstro(?) .. bara för att våra politiker ska slippa ta
ställning till en verklighet som de inte vill se.
Jag är inte ensam, den senaste tidens
opinionssiffror visar på den typiskt svenska missnöjesyttringen ..det "Aggressiva Folket" knyter näven i fickan och förbereder sig för att
"straffrösta" mot en regering och en opposition som säger att ansvaret
vilar hos folket i stället för hos de ansvariga politikerna.
Tack för att du skriver men i Wolodarskis fall undrar jag om det är lönt. Sedan en tid tillbaks verkar han sitta i samma plan som Reinfeldt när han skådar ned över Sverige.
SvaraRaderaUndrar vad DN´s ägare tänker när det verkar vara fler än jag som säger upp DN på grund av innehållet.
Jag slinker dock in varannan lördag för att läsa Rikard Schwartz.
Jag läser i allmänhet inte dessa "hatsajter", i själva verket vet jag inte ens hur jag skulle hitta dem. Däremot brukar jag läsa ett antal tidningars hemsidor, och jag kunde bara inte annat än reagera när en av dessa efter vansinnesdådet i Norrköping, när en psyksjuk, påverkad man knivskar tre personer, slog upp stora rubriker "TIGGARE ATTAKERAD!" Visst, den sista av dessa tre personer var en tiggare, som blev lindrigt skadad, till skillnad från de båda första. Är det värre att en tiggare slumpmässigt attackeras än andra människor i samma - värre - situation? Jag måste säga att jag har väldigt, väldigt svårt att förstå den rubriken. Attacken hade ju absolut ingenting att göra med att hon var tiggare.
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaNågot som Wolodarski m fl missar är invandrares kritik mot invandringspolitiken (eller bristen på dylik). Det rör sig om de som kom för att bygga nya liv, nya jobb och ny framtid och lärde sina barn att kunna vara både grek och svensk, och att vara som folk. Det rör sig om de som lyckades fly de socialistiska paradisen...
De är bland de mest kritiska röster jag någonsin hört, och de undrar: varför gör de såhär med Sverige, vårt och våra barns och barnbarns hemland?
Kamratliga hälsningar från Malmö, mångkulturens skyltfönster
Rikard, lärare