lördag 29 augusti 2015

Samtidigt som våra politiker lägger över ansvaret för migration och ..

.. integration på landets kommuner, avsäger de sig också ansvaret för de prioriteringar kommunerna tvingas göra genom att ställa utsatta gruppers behov mot varandra.

Hot om tvång och vite när det gäller mottagandet av ensamkommande ungdomar och migranter är något som åtminstone jag ser som ett övertramp när det gäller kommunernas självbestämmande och resultatet blir att kommunerna tvingas välja vem som bäst behöver samhällets stöd .. på bekostnad av någon som förlorar det h*n redan hade.

De som blir utan är utan undantag de som saknar förmåga att kräva sin lagstadgade rätt och som är så ointressanta och olönsamma att de inte engagerar dem med öppna hjärtan. För hur många debattartiklar finns det som gäller de äldre som lever som hemlösa eller i ensam, ångestfylld tystnad, osynliggjorda missbrukare, de dementa i sin förvirrade utsatthet, de funktionshindrade som övergivits av välfärdssystemet och de psykiskt sjuka som lämnats ensamma i en verklighet som de upplever som hotfull och skrämmande?

Redan nu kan kommuninvånarna se resultatet av politikernas sätt att svära sig fria från ansvar. I en del kommuner används redan hela eller delar av äldreboenden till asylboenden, i andra kommuner får funktionshindrade bo hemma med åldrande föräldrar så länge de lever eftersom ingen kommun har råd med nya gruppboenden, korttidshem för avlastning för anhörigvårdare läggs ner, i andra kommuner används allt som i vanliga fall skulle ge utsatta grupper boende och trygghet till att skapa boende och trygghet till ensamkommande ungdomar, HVB-hem med unga utsatta, vilsna ungdomar fylls till brädden av betydligt äldre ensamkommande unga som ökar deras utsatthet och tar resurser från det som borde ha varit vård, psykiskt sjuka, missbrukare och socialt utsatta får stå tillbaka för EU-migranter, i vården blir väntetiderna längre och längre för dem som väntar på snabb, livsavgörande behandling och skolorna saknar inte bara lokaler och lärare utan också utrymme för de allra svagaste och mest hjälpbehövande.

Öppna hjärtan, medmänsklighet och öppenhet .. är det att ge och ta med samma hand, samtidigt?

Att ställa de svagaste och mest hjälpbehövande grupperna i samhället mot varandra?

Ett samhälle där alltid Någon Annan får betala med sin livskvalitet för att ytterligare Någon Annan behöver den bättre?

Vår regering höjer skatterna och försämrar villkoren för företagen samtidigt som de blundar för hur kommunerna tvingas offra de svagaste för att ta hand om dem som .. eventuellt .. kan uppnå någon form av egenförsörjning inom de kommande 10 åren.

Det talas om värdet av ett öppet samhället samtidigt som dörrarna stängs för dem som behöver samhällets stöd allra mest.

Politik handlar alltid om att prioritera. Folket vet nu hur våra politiker prioriterar .. skriver Fredrik Antonsson i sin blogg, och det är något som blir mer och mer påtagligt i varje kommun.

5 kommentarer:

  1. Situationen är helt ohållbar men vad kan man göra?
    Sitta och läsa bloggar och bli tröstad med att man inte är ensam om att bli frustrerad över vansinnet hjälper knappast. Demonstrera och bli utpekad som nazistfascistmördare?
    Gå med i ett politiskt parti och slåss i debatter med elevrådsbroilers?
    Fjolårets val var nog det första där jag verkligen läste på och engagerade mig, la efter mycket funderande min röst på KD men vad gav det. Tror fortfarande de är det parti jag sympatiserar mest med men de ligger under riksdagsspärren och Bush Thor är helt osynlig.
    Jag tror enda sättet att få stopp på vansinnet är att kommunerna vägrar ta emot en enda flykting innan Täby, Danderyd, Bromma och innerstadskommunerna tagit emot lika många som motsvarar riksgenomsnittet per invånare. Först när de som bor där inte får tandläkartid till sina barn eller vårdplats för far eller mor tror jag de förstår konsekvenserna av det som sker.
    Man undrar hela tiden, är de cyniska eller fullständigt förblindade.

    SvaraRadera
  2. Det är rent skamligt vad regering och riksdag pådyvlar kommuner, polisen, socialen, lärarna mfl idel fler krav/pålagor som är fortsatta dåliga beslut efter synliga dåliga resultat från tidigare dåliga beslut.

    Och vad det tar lång TID att fatta enkla bra beslut. Ta det där med de 'borttappade' passen. Vad behöver egentligen utredas som inte redan gjorts eller är kan avhandlas på en kaffesrast? Makulera dem helt enkelt i 'datan'.

    /Majsan

    SvaraRadera
  3. Vet du, Anybody, jag var en 15-årig student i Ungern 1956. Jag minns att folk har fått nog av sina plågoandar och reste sig. Även om övermakten segrade, vi försökte!
    Sverige är förlorad, det mesiga folket har ingen framtid.

    SvaraRadera
  4. Läs om hur Julia C trakasseras av DN:s lakejer.
    http://snaphanen.dk/2015/08/29/sondagskronika-mardrommen/#more-183956
    //tompas11

    SvaraRadera
  5. Bristyrken eller invandringsresultat?
    Vi läser regelbundet att det saknas lärare. Det är säker så, men det beror kanske inte på att lärare flytt yrket eller att det utbildats för få lärare. Låt oss konstatera att det invandrat 15-25000 barn till Sverige under 2000-talet. Då ser vi att detta tillskott väl motiverar en lärarbrist på 20% eftersom det tillkommit ca 20% fler barn än vad som finns i en "normal" svensk årskull.
    Sjuksköterskor saknas. Javisst, men personal inom vården kan berätta många flyktingar som söker vård är i dålig kondition jämfört med infödda svenskar som söker vård för samma åkomma. Därför håller inte vårdens schabloner och dessutom har det inte planerats vård för alla som tillkommit. Vården är således feldimensionerad utifrån dagens verklighet.
    När det gäller socionomer så har deras situation förändrats eftersom det kan dyka upp flyktingbarn alla dagar när som helst på dygnet. Socialsekreterarna är ofta tvungna att prioritera bort "normala" fall för att få tid med de som tillkommit.
    Är det då konstigt att dessa kategorier är bristyrken? Jag tycker inte det. Problemet är att samhället inte dimensionerats efter sina åtaganden. Frågan är då om kommunerna skall dimensionera skolan och vården efter dagens tillströmning eller om de skall låta välfärden förfalla. Problemet kan enkelt beskrivas som att staten gör åtaganden som kommunerna tvingas lösa och detta får som konsekvens att vi får försämrad välfärd. Det är kanske dags att staten tar över skolor och välfärd. Det vore en bra lösning . Då kunde kommunerna agera friskolor där staten får köpa elevplatser och på samma sätt kan kommunerna producera välfärdstjänster och sälja dessa till staten. Det är faktiskt rimligt att den som fattar beslut också ansvarar genomförandet.

    SvaraRadera