Underklass, överklass, klasshat, hat ...

Jag skrev om "Överklassafarin" till Solsidan i går och i dag möttes jag av fler kommentarer än jag fått på ett år på ett enda inlägg. Att besvara var och en är nästan omöjligt och tar lika mycket plats som ett helt inlägg .. så jag väljer att försöka besvara dem här i stället.

Jag vill påpeka att det jag skriver enbart handlar om mina egna tankar och funderingar .. jag är inte politiskt uppknuten någonstans, även om jag för närvarande är rätt tveksam inför den nuvarande oppositionens förmåga till att forma en realistisk och ekonomiskt ansvarstagande politik.

Som jag skrev i går, så vänder jag mig inte mot bussresan till Solsidan som företeelse .. jag tyckte det var en rätt rolig idé när jag först läste om den. Jag och Maken har gjort ett antal liknande resor genom välbärgade områden och beskådat överflödet och ibland också häpnat över vräkigheten och behovet att markera sin "klasstillhörighet". Det finns en litenhet och en rädsla i det också.

Vad jag reagerade över när jag såg SVT:s inslag och läste AB:s rapportering om resan var hatet. Att ge sig ut under parollen "Odla ditt klasshat" och sedan ihärdigt propagera för samma klasshat vid varje givet tillfälle, var inte humoristiskt utan bara trist. Marcus från Likvid Vänster hade tydligen varit på en liknande tillställning i Göteborg där stämningen verkade ha varit helt annorlunda?

Hat är en destruktiv känsla som inte löser några problem eller leder någon vart .. det enda som händer är att den som hatar får utlopp för sin egen frustration och/eller aggression, det är i alla fall min åsikt.

Men bara för att jag inte vill ut och hata hela samhällsgrupper så betyder det inte att jag inte ser att det finns brister i samhället och särskilt då i välfärden.  Signaturen Tom skrev ..

"Jag förstår att detta med hat är en känslig fråga som kan vara avskräckande. Nu handlar ju inte begreppet klasshat främst om att man ska hata överklassen, utan att man känner en ilska mot klass-skillnader. Det är en stor skillnad mellan att hata människor, som du verkar ha uppfattat det som, och att hata ett system som bygger på att vissa människor har svårt att betala hyran månad efter månad medan andra gott skulle klara av att betala lite mer i skatt och ändå leva i överflöd. Inte sant?

Till er som tar upp det här med avundsjuka. Har ni inte tänkt på att det inte bara är arbetarklass som är engagerade i dessa frågor. Man behöver inte vara arbetarklass eller fattig för att tycka att det rådande samhällssystemet är orättvis och att det är konstigt att klassklyftorna i detta moderna samhälle ökar snarare än minskar."

Det är en kommentar som förtjänar ett svar.

Jag tror som sagt inte på hat, klasshat eller ens på att hata ett samhällssystem lika lite som jag tror på den ädla, goda, fattiga människan som bjuder på sin sista skärv eller den onde, rike, utsugande människan/företagaren.

Det finns skitstövlar och fuskare i alla samhällsklasser.

Men fattigdom är också ett relativt begrepp och kan vi inte tala om det så kan vi inte heller komma längre än hat, klasshat och motsättningar .. så tänker jag och blir förmodligen tolkad som om jag vill sparka på döende och sjuka?

Du kan bli fattig genom att inte kunna kontrollera din egen ekonomi. Pengarna rinner mellan fingrarna i jakten på det som "alla andra" har och är. Lånen staplas på hög, konsumtionen av onödiga prylar går ut över de dagliga utgifterna och allt slutar i fritt fall. Kronofogden och inkasso gör sitt och räntorna tickar obönhörligt upp beloppen till svindlande summor .. och till slut finns det ingen lösning inom synhåll. Då kommer ångesten och uppgivenheten som ett brev på posten, det hopplösa i situationen skapar hål som fylls med prylar och ytterligare konsumtion som leder till fler skulder i en ond, nedåtgående spiral.

Det är en rätt vanlig orsak till fattigdom och svårigheter att betala hyran, egentligen helt självförvållad men oerhört svår och olöslig för den det gäller.

Vad gör vi för att hjälpa alla som hamnar i den situationen? Hur ger vi dem hopp och möjligheter att komma ur sin situation och kunna gå vidare på ett mindre destruktivt sätt?

Att "vissa människor har svårt att betala hyran månad efter månad" .. kan alltså bero på ekonomisk ansvarslöshet och där bör samhället erbjuda tillfälligt stöd och hjälp till självhjälp med skuldsanering och kunskap/ information/målsättning för att den "fattige" ska komma upp på banan igen.

Här hjälper knappast med klasshat .. eller hat mot samhället i stort. 

För min del så skulle jag förskräckligt gärna vilja att alla fick undervisning i vardagsekonomi under de sista åren i grundskolan. Lektioner i hur mycket ett lån egentligen kostar, räntor, amorteringar, hur det fungerar med kronofogden och inkasso och hur en okontrollerad konsumtion eller ekonomisk ansvarslöshet kan ödelägga hela ditt liv.

Fattigdom kan bero på missbruk .. och självklart bör vi ge den hjälp som behövs för att hjälpa människor ur en missbrukssituation som inte bara går ut över dem själva utan också deras familjer.

Men målet måste väl ändå vara att människor ska komma upp från liggande till stående och kunna gå vidare med ansvar för sig själva?

Fattigdom kan bero på arbetslöshet .. och jag anser att vi ska ha en allmän a-kassa som ger alla möjlighet till trygghet medan de söker arbete, vidareutbildar sig och inte kräver att någon ska behöva lämna familjen, där ena parten har arbete på hemorten, för att veckopendla på annan ort.

Däremot kan jag inte se varför man inte ska kunna ta ett arbete som finns, även om det inte är vad man tänkt sig .. i avvaktan på det som man verkligen vill ha?

Fattigdom kan bero på sjukdom, handikapp och på pensioner som inte räcker till.

DÄR .. anser jag att vi alla gemensam har en skyldighet att skjuta till det som saknas för att det ska bli "rättvist". När som helst kan det vara vem som helst av oss som förlorar alla förutsättningar att klara oss själva, oavsett hur gärna vi vill det. Men det är också från den gruppen som vi tar pengar om vi handskas ovarsamt med välfärdssystemet.

Och kom nu inte och säg att ingen gör det!

Jag har själv dragit överdrivna symptombilder för en aningslös läkare för att slippa från ett arbete som jag vantrivdes hemskt med, bara för att få en eller ett par veckors andrum .. även om det var länge sedan. Jag är inte ensam .. människor är inte särskilt hemlighetsfulla när det gäller överutnyttjande i det lilla formatet.

Jag gör ingen skillnad på de riskkapitalister som letar kryphål i lagen för att kunna göra oskäliga vinster på medel som är avsatt till välfärden, kommuner och myndigheter som misshushållar med skattebetalarnas pengar, de kriminella grupper som genom bedrägerier utnyttjar systemet med bl.a personlig assistans och de som privat tillskansar sig ersättningar under falska uppgifter.

Vad gör det för nytta med högre skatteuttag om samhället ändå inte kan kontrollera att de pengar som redan finns går till rätt ändamål??

Varje skattekrona som är avsatt för välfärden och hamnar i fel ficka tas från dem som verkligen behöver dem för att leva ett värdigt och tryggt liv.

Det är en attitydfråga och en livsinställning .. både i stort och i smått, det är min fasta uppfattning!

Välfärden är ingen rättighet utan skyldighet. Välfärden är något vi gemensamt vill skapa för varandra .. eller borde vara det. Men vi är också ansvariga för våra egna liv, handlingar, kroppar och ekonomi, eller hur?

Varje gång någon använder välfärden i onödan så tas pengarna från någon som behöver dem bättre .. tänk om vi kunde börja tänka så?

Men för all del .. om några tycker att det är mer meningsfullt att hata dem som har pengar, oavsett hur de skaffat dem och oavsett hur många arbetstillfällen de genererar genom sin jakt på mer och bättre .. så var så god.

Om det känns lösningsinriktat att hata samhällssystemet utan att ha en realistisk och ekonomisk hållbar plan i beredskap, så stör det inte mig heller.

Den som vill odla sitt klasshat i bussar, på bloggar och i kommentarsfälten är inte heller i vägen på något vis .. förmodligen fyller det också någon slags behov?

Men det leder ingenstans.

Jag hatar ingen, men det betyder inte att jag inte ser systemfelen och behoven och därför, och i den mån jag kan, så kommer jag alltid att ställa upp för den som behöver hjälp att föra sin talan mot dem som hindrar honom/henne att få sina lagstadgade rättigheter.

Och det gör jag utan att hata en enda människa och utan att begära någonting i gengäld ...

DN, DN, AB, AB, SvD,

"Underklass-Safari" ...??

När jag först hörde talas om "Överklass-Safarin" till Solsidan tyckte jag att det var ett roligt grepp .. en resa med humor.

När jag såg inslaget i nyheterna blev jag beklämd och lite illa berörd .. humorn lyste verkligen med sin frånvaro .. och jag fick tydligt och klart för mig varför jag aldrig känner mig hemma i vänsterkretsar trots att jag delar stora delar av ideologin.

Klasshat var ordet för dagen. En av deltagarna tillfrågades om han kände klasshat och svarade lite tvekande och frågande .. njaa, klasshat .. jag vet inte? .. men ändrade sig snabbt när han insåg att svaret var fel .. jodå, lite klasshat känner jag allt.

Där ligger tröskeln som jag aldrig kommer att passera in i vänstermänniskornas land .. hatet ligger i vägen. För att vara en god vänstermänniska måste du bygga upp ett glödgande hat mot dina mer lyckligt lottade medmänniskor.

Varför ska det vara nödvändigt med HAT för att föra ut ett budskap om solidaritet .. är de orden ens förenliga? Varför ska alla dras över en kam och solidariskt hatas och varför ska alla delas in i klasser? 

Förstärker inte det skillnaderna snarare än för människor samman.

Slynglarna på Solsidan flashade med sitt överflöd, kastade ägg och mynt och kände sig oerhört provocerade .. men hur skulle det ha sett ut om någon kommit på den "brighta" idén att anordna en "Underklass-Safari" till Rosengård till exempel? Hade någon blivit förvånad om det områdets slynglar kastat en eller annan sten?

Hade Aftonbladet haft med en reporter som kallat de boende ungdomarna för pöbelhop och kommenterat klädsel, utseende och beteende på samma sätt?

Det finns rötägg överallt och dumhet överallt .. både i och utanför bussar som åker på "Överklass-Safari". Det finns rädsla och avund på båda sidor om samma staket .. blir det mindre av den varan om vi matar på en brasa av HAT?

Vilka längtar efter att betala för att sätta sig på en buss för att uttrycka sitt HAT och sitt FÖRAKT på en "Medelklass-Safari" till de prydliga villaområdena i Stockholms eller Göteborgs lite dyrare och fridfulla förorter?

Och vad gör det för nytta? Var är vinsten .. politiskt eller mänskligt?

Jag hatar ingen. Visserligen finns det några jag tycker väldigt illa om .. men det beror på hur de beter sig eller behandlar andra snarare än på vad de äger. Kan man verkligen HATA människor man inte känner för att de har pengar? Och vad gör det i så fall för nytta?

I så fall borde vi hata våra politiker som anpassat sina löner och villkor till det näringsliv och de riskkapitalister som vi enligt vänsteranhängarna borde hata innerligt och gemensamt!

Vi borde i så fall verkligen HATA alla riksdagsledamöter som utnyttjar systemet och förverkligar sig själva livslångt efter avslutad gärning .. vem ordnar en rundtur så vi får se vad de sysselsätter sig med för att få dagarna att gå?

Vi borde kanske också hata 40-talisterna som har haft arbete hela livet och möjlighet till en god pension och vi borde väl i jämlikhetens namn också hata medelklassen som satsat på villa, volvo och vovve och grillar i den egna trädgården med släkt och vänner.

Men får du mer om du hatar och föraktar .. blir solidariteten starkare och viljan till att se alla som lika större, om du bygger ditt liv eller hela din politiska samhällsvision på hat?

Visa mig en enda människa som inte har drömmar om att få det bättre ställt, få mer och få det bättre. Visa mig en enda arbetande strävande människa som villigt sänker sin standard till den låga nivå som krävs för att vi alla ska leva på exakt samma villkor utan krav på motprestation.

Visa mig ett enda kärleksfullt land utan hat .. som fungerar demokratiskt och ekonomiskt, utan människor som vill satsa allt och all tid på att utbilda sig, klättra på karriärstegar, bygga företag, tjäna pengar, förbättra sina levnadsvillkor, söka strålkastarljuset eller makten eller flyga högt?

Är det verkligen inte möjligt att kämpa för solidaritet och jämlikhet utan hat?


Bloggat: Radikalen (tack Melmac), Mångmamma,


DN, DN,

Vi begär inte mycket ..

Vi begär inte mycket ..

.. när vi väljer politiker till stat, kommun och landsting. Frågan är om vi begär någonting alls?

De flesta av oss tar en valsedel med det vi anser vara rätt partibeteckning, stoppar den i ett kuvert .. och så är det klart!

Några kryssar för någon de känner eller rent av känner förtroende för .. men ingen har den allra lilla minsta möjlighet att stryka den som de känner oro, förakt eller misstänksamhet mot.

Därför är det knappast någon idé att ta del av namnen på valsedeln .. vi kan ändå inte göra något åt det hela.

Jag har roat mig att googla på slumpvis tagna namn från olika kommuner i landet och från olika listor .. stat, kommun eller landsting .. och förvånansvärt ofta finner jag personer som i alla fall jag anser helt olämpliga för sina uppdrag.

Vi får de politiker vi förtjänar om vi inte ifrågasätter det systemet. Vi får vänner, bekanta och medlöpare till dem som redan sitter stadigt förankrade i toppen. Vi får också en ängslig mur av redan valda som blockerar nytänkande, framåtanda och ifrågasättande. Det är ju uppenbart nu när ridån som dolt spelet inom socialdemokratin har rivits sönder.

Förmodligen ser det likadant ut inom alla partier?

Fullständiga amatörer och klåpare får handskas med våra skattepengar och ta beslut som gäller livet för oss alla?

Fartblinda folkvalda som låter skattepengarna rinna mellan fingrarna?

Jag har alltid undrat varför inte media är mer intresserade av vad som händer med våra skattemedel än vilken kändis som har vilka kläder eller är otrogen med vem??

Är det vi som är så ointresserade av våra liv att vi föredrar lättviktiga nyheter .. eller är det media som underskattar oss?

Det finns ett högskoleprov som är en av urvalsgrunderna för den som söker till högskolan. Jag skulle väldigt, väldigt gärna vilja att det fanns ett politikerprov som var en av urvalsgrunderna för dem som söker förtroende för att ta ansvar för medborgarna. Jag är nästan upprörd över att det inte redan finns!

Uppdrag Granskning kommer att granska landets kommuner och deras märkliga beslut och hanterande av kommuninvånarnas pengar framöver .. kan ni inte följa den så vi kan föra fram frågan bland oss gräsrötter som är mer intresserade av kompetenta politiker än Brad Pitt och Angelina Jolies vedermödor?

Det skulle kännas mer meningsfullt än att bara sitta och låta allt rulla på invanda spår utan att ifrågasätt ett biddevitt. Vem vet .. kanske skulle till och med kvällstidningarna se frågan som intressant om väljarna visade intresse?

Expressen har en intressant ledare på ämnet i dag .. läs den.

Bloggen Hågelby redovisar sin syn på Botkyrka kommun.

Och vill ni googla lite grand själva så finns SlösO .. en möjlighet att anmäla misshushålling av skattemedel som bildats av tankesmedjan Timbro och Skattebetalarnas förening.

För det finns pengar som behövs inom välfärden .. vård, skola och omsorg .. frågan är bara vad de används till eller tar vägen??

Expr., Expr., DN, DN, SvD, SvD, AB, AB

Gä(s)p!!

En gång i världen så bodde vår familji mitt i spenaten, utan grannar och utan närhet till större vägar. Det enda det var gott om var natur, fågelsång, kor och en näraliggande järnväg.

När vi satt ute och fikade eller åt på sommaren, så fick vi alltid göra ett uppehåll i konversationen när det kom ett tåg susande förbi. Det blev en vana och själva märkte vi det inte ens, även om vänner och bekanta ibland frågade .. hur står ni ut??

Men ibland .. rätt sällan .. kom det tåg som var enormt långa, lastade med stoooora saker och gick vääääldigt långsamt, under ett fruktansvärt oväsen.

Då fick alla vara tysta så länge att ingen kom ihåg vad vi pratade om innan tåget kom .. och när det väl passerat så blev det en stund av förvånad tystnad.

Precis så känns det nu efter Socialdemokraternas långvariga kalabalik .. det blev liksom ett vaccum när oljudet efter det stora sammanbrottet tystnade.

Alla som försökt engagera sig, förstå någonting och särskilt alla som försökt förändra någonting .. sitter alldeles lomhörda, tysta och förvånade och har alldeles glömt vad de talade om från början?

Stefan Löfven blev proppen som stängde in anden i flaskan igen, innan någon ens fick uttala den första önskningen.

I tidningarna försöker man piska upp en hotbild som skrämmer regeringen .. vänta bara till Stefan Löfven har bildat sitt gäng, skapat sitt lag och hittat en politik!! DÅ ni!!! Darra .. borgare!!

Alla pösande sossetoppar klappar varandra på axlarna och gratulerar sig själva till att ha gjort ett ledarval inom själva VU så att ingen obehörig slarver av misstag halkade in på banan.

Wanja Lundby Wedin är så exalterad att hon fäller tårar i både morgon- och kvällspressen och Veronica Palm berättar om partiledarens renhet .. han är vit som snö .. för alla som orkar höra på.

Väckelsestämningen från Håkan Juholts kröning känns igen och rubrikerna är rena vintagerubriker .. exklusiva, men begagnade.

AB har till och med stått till tjänst med en skuggregering som kan få vem som helst att ligga sömnlös på nätterna och Expressen släpper nyheten att den nye sosseledaren bor i samma trappuppgång som Linda Rosing/Thelenius .. det ni!! Här kan inget gå fel och tänk bara vad kul det kommer att bli för Säpo!!!.

Jobben ska återtas? Alltså själva jobbfrågan! Den är viktig .. partiet måste bli slagkraftigare och tydligare när det gäller jobben? 

Jag vet inte hur ni tänker, men jag tror inte riktigt att det räcker med slagkraftighet (vad det nu innebär?) och tydlighet (vad man nu menar med det?) för att återta(??) jobbfrågan?

I Spanien är ungdomsarbetslösheten 51,4%, läser jag hos den Hälsosamme Ekonomisten? Undrar vem som lagt beslag på jobbfrågan där?? EU?? Politikerna .. eller Någon Annan?

Ord skapar inga arbeten. Vad för slags arbeten KAN politikerna skapa .. utanför offentlig sektor?

Tillverkningsindustrin är för evigt död, tror jag. Hela EU kan tillverka samma prylar som vi, fast till en mycket, mycket lägre kostnad.

Tjänstesektorn återstår .. men då är förutsättningen att den är privat och genererar skatteintäkter som inte tidigare har varit skatteintäkter och kommer tillbaka i förminskat format.

Jaja, det visar sig väl så småningom hur han tänker, Frälsaren?

Stolt, glad och full av lust och med famnen full av erkännande för den tidigare partiledarens gärning .. det självförtroende han gav arbetarrörelsen under sin korta tid?

Nu ska det bli större perspektiv, större visioner och större ambitioner! Större än vaddå? .. framgår inte .. men större kommer de att bli. Näringspolitiken ska bli aktiv .. även om vi inte får veta varför den inte varit det tidigare?

Det ska satsas på fler företag .. hur, var och varför är förmodligen frågor som kommer att besvaras någon gång.

Idéerna och värderingarna som redan finns i partiet är ju tidlösa?

Trygghet .. det är ju vad svenska folket vill ha, eller hur?

Och nu känner sig alla trygga INOM partiet .. så vad mer kan de begära? Genom sig själv känner man andra, brukar det ju heta .. och resten löser sig säkert allteftersom?

AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD,
Bloggat: Sven-Erland

(I dag tycker jag att ni ska läsa Johan Hakelius .. det tycker jag i och för sig att ni ska göra jämt, men just i dag nickade jag särskilt roat och instämmande.) 

Och nu till något helt annat!

Som en lugnande filt och en sövande godnattramsa över en trotsig 3-åring, famnar Stefan Löfven det skakade socialdemokratiska partiet.


Ahh .. det är nästan rörande att se hur de kurar ihop sig i förtröstan och trygghet .. och jag hoppas att alla får sova gott en tid framöver, det har de sannerligen förtjänat.


Det är inte utan att jag blir lite sömnig jag också?


Men om det nu går att göra en ny partiledare av en gammal fackpamp, så borde jag väl också kunna göra något nytt av något gammalt, tänkte jag och tog en vända upp på vinden.


Och .. se där .. där fanns en gammal lampskärm, modell mindre och en burk med gamla nycklar som gjorde Maken nostalgisk. Suck, hans gamla BMW och Taunus och allt vad de hette .. de gamla trotjänarna som var skrotfärdiga redan vid inköpet.


Efter några timmar blev det en mobil! En Löfvenare med mycket metall!


Det var skillnad mot när Håkan Juholt blev vald. Då köpte jag en 50-tals hatt av tygblommor på Tradera .. min alldeles egen "Juholtare" som passar som handsken med min alldeles egen veteranbil från 60-talet. 

Övertyga mig gärna .. om det går?

Redan under Göran Perssons sista mandatperiod började jag bli ganska övertygad om att hans huvuduppgift var att förnöja Socialdemokraterna och skydda sig själv från interna  knivhugg i ryggen .. även om han var vald till landets statsminister.

Partiets olika falanger verkade ha tolkningsföreträde före landet och väljarna .. även när det gällde väljarnas behov och landets ekonomiska förutsättningar?

Så kom Mona Sahlin och jag tyckte att jag fick det bekräftat.

Varken Mona Sahlin eller vi väljare ville ha Vänsterpartiet i ett regeringsalternativ .. men fick det ändå, bara för att de socialdemokratiska falangerna krävde det? Och när Mona Sahlin senare höll sitt avgångstal och Thomas Östros äntligen tog bladet från munnen fick vi också veta att de genom en hel valrörelse talat sig varma för en politik och en budget som de själva inte trodde på?

Vart tog ansvaret för Sverige vägen i den processen?

Väljarna .. hallå!! .. var det någon som såg några andra väljarintressen än enskilda försäkringskasseärenden som gick att utnyttja i valrörelsen? Dock utan att ge den allra lilla minsta ledtråd till vad som skulle ha varit annorlunda om vi hade haft en socialdemokratisk regering?

I och med de strider och den galenskap som bröt ut när Håkan Juholt valdes, fick vi också se att den demokrati och solidaritet som Socialdemokraterna ansåg att vi medborgare borde leva efter, inte gällde inom partiet. Eller partierna .. eller hur man nu ska se på ett parti som är så splittrat att det råder fullt inbördeskrig mellan alla olika falanger som man ihärdigt förnekar i hopp om att de ska försvinna.

Socialdemokratisk politik är något som för mig först går ut på att tillfredsställa en uråldrig, självbelåten, söndrad, odemokratisk och osolidarisk rörelse som ser sig själva som ett "statsbärande" och maktfullkomligt parti, även om opinionssiffrorna säger någonting annat.

Jag känner inget förtroende alls för ett parti som inte ens kan lösa sina egna problem, ena sina egna medlemmar och inte kan se väljarnas behov före sina egna. Hur ska ett sådant parti kunna leda ett helt land?

För vems skull söker de makten?

Sin egen?

Ska vi väljare verkligen behöva anpassa oss till Socialdemokraternas interna problem, så att de återigen kan få den maktposition som de förlorat genom att missköta kommunikationen och samarbetet med sina egna medlemmar och genom att anpassa sin politik efter vad som orsakar minst bråk internt?

En ny Frälsare är utsedd och nu är allt frid och fröjd. Men kan en enskild person förändra något som är i grunden fel? Även om Stefan Löfven är en pålitlig och stabil person .. så innebär inte det att Socialdemokraterna över en natt förvandlas till ett pålitligt och stabilt parti.

Jag är inte mycket för "roliga historier", men under sista året har socialdemokratin tagit sig sådana uttryck att den i sig har blivit en lite löjlig och rolig historia och därför är inte steget långt till den historia som jag har upptejpad på min kylskåpsdörr ..

Pastorn står framför kyrkofullmäktige och ber om pengar till en kandelaber.

"Det här är slöseri med tid" .. säger ordföranden. " För det första finns det ingen i kyrkan som ens kan stava till kandelaber. För det andra finns det ingen i kyrkan som kan spela på den och för det tredje .. vad kyrkan behöver är mer ljus!"

Denna historia sammanfattar rätt väl hur jag ser på socialdemokratiska partiet och dess politik just nu ..

.. men, övertyga mig gärna om att jag har fel!

Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, AB

"För vems skull?" ...

.. är en irriterande liten mening som Maken brukar komma med när jag brinner för något, går igång och rör till det och verkligen, verkligen vill agera.

För vem skull tänker du göra det? För din egen? 

Blir det bättre eller sämre, kan någon annan lösa problemet kunnigare och effektivare? Vad är målet och syftet? Eller är det bara för att få känslan av att du gör någonting, oavsett vad och hur det går?

Som sagt, det är oerhört irriterande och fungerar som en kalldusch på en pyrande gräsbrand.

Jag vet ingenting om Stefan Löfven, mer än spridda skurar gällande hans fackliga uppdrag och uttalanden om SAAB och det "krisavtal" han förde i hamn trots protester, men han verkar vara en stabil man.

Vad jag funderar över är processen som förde honom till partiledarposten?

För vems skull??

Det finns massor av kompetenta, kunniga och erfarna politiker .. med riksdagsplats, regeringsvana och utbildning .. i det socialdemokratiska partiet. Men vad jag förstår så blockerades de alla av det ena eller andra distriktet. Gamla synder blev som nya, falangtillhörigheter till höger och vänster byggde trösklar som inte gick att riva ner, aktiviteter som medfört förändringar eller uttalanden som uppfattats som ifrågasättande av de som parkerat sig på första parkett hindrar effektivt vederbörande från att ens komma på tal.

För vems skull valdes Stefan Löfven?

"Det måste vara en person som inte varit delaktig i de interna striderna kring Håkan Juholt och som inte står alltför långt till vänster eller höger" .. säger Ulf Bjereld.

Det var tvunget att vara någon som kunde accepteras av de olika falangerna, säger någon annan och ytterligare någon säger att det inte fanns så många namn som alla kunde acceptera med tanke på de stridigheter som finns inom partiet.

Facket krävde sitt .. säger Maken.

Alltså valdes Stefan Löfven för att göra de socialdemokratiska medlemmarna något så när nöjda och tysta .. trots att han inte har en riksdagsplats och därmed inte kan föra partiets talan i riksdagen, eller har jag missförstått det hela?

Det blir säkert bra med Sven-Erik Österberg i den rollen också, men då undrar jag ..

.. för vems skull finns Socialdemokraterna?

För det har talats och skrivits hur mycket som helst om socialdemokratins inre värld, interna stridigheter, interna behov och värdet av att inte vara för mycket höger eller vänster men tydlig ändå .. men väljarna är det ingen som talar om, annat än som underlag för de vikande opinionssiffrorna?

Det som sagts om omvärlden, dvs landet, dvs oss som bor i det ... är att det inte är bra nu.

Alliansen är värdelös, Fredrik Reinfeldt är dum och Anders Borg tror att han är någon! Före år 2006 var alla lyckliga och allting ljust och vackert, efter år 2006 kastades svenska folket ner i en avgrund av nöd och elände.

Socialdemokraterna är bättre! Hur, det ska vi få reda på så fort de vet det själva och så fort som de har någon som kan tala om det för dem?

För vems skull finns Socialdemokraterna?

Ja, som jag ser det just nu .. så finns Socialdemokraterna för att Socialdemokraterna ska kunna samlas och organisera striderna om varför Socialdemokraterna finns??

DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB

Insisting on perfect safety ..

.. is for people who don´t have the balls to live in the real world./Att kräva fullständig säkerhet är för människor som inte har stake nog att leva i den verkliga världen./Mary Shafer

Det läcker både här och där och rätt som det är så läcker det ut att Stefan Löfven är mannen som kommer att överta Håkan Juholts jobb?

Aha .. Stålmannen!! Då får vi hoppas att de låser in kryptoniten .. säger Maken som har bekanta i illröda Oxelösund.

En hyvens karl.

Rejäl .. trygg, trygg och trygg!

En man från fackföreningsrörelsen .. och eftersom Wanja Lundby-Wedin utpekats som den som fick hålla i yxan när förre partiledaren fick silkessnöret så är det väl inte mer än rätt att hon fick någon slags avgångsvederlag innan hon lägger LO-jobbet på hyllan. Och så slipper hon lämna över stafettpinnen till Stefan Löfven som jag trodde var den givne efterträdaren.

Ja, vad säger man? Den utvalde har ingen riksdagsplats så risken för illa underbyggda påståenden eller spontana utspel är ju helt borta, särskilt om Sven-Erik Österberg .. eller någon annan äldre herre .. får bli hans röst i partiledardebatterna och riksdagsarbetet. Det måste kännas tryggt .. och säkert?

Fast då tänker jag osökt på en sketch med Hasse & Tage där Gösta Ekman agerade buktalardocka i Hasse Alfredssons knä med fullständigt uruselt resultat .. ingen visste till slut vem som talade och vem som var dockan. Vansinnigt, helt knäckande roligt för både de inblandade och publiken .. men den finns inte inspelad på YouTube tyvärr.

Trygghet .. det är vad Stefan Löfven troligen ska signalera. Ordning och invanda rörelsemönster som kan vagga de mest våldsamma falangisterna till ro igen. Dammet från kaoset ska lägga sig som ett täcke över ett sargat parti som försöker glömma och drömma sig tillbaka till forna segrar.

Alla tillfrågade känner sig trygga .. jättetrygga .. väldigt trygga, och då kommer säkert allting att bli bra!

Stålmannen är på plats .. och då kommer socialdemokratin att byggas upp till sin forna storhet och glans.

Safe upon the solid rock the ugly houses stand: Come and see my shining palace built upon the sand!/ På den solida stenmarken står de fula husen tryggt: Kom och se det vackra slott som jag på sanden byggt!/St Edna Vincent Millay

Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN,

Det socialdemokratiska arvet?

Jag såg "Veckans brott" med Leif GW Persson i går. När jag hörde hans upprördhet och frustration över hur polisen handskas med de "vardagsbrott" som utsatta svenskar varje dag anmäler, så kände jag igen mig.

"Dålig ledning, dålig styrning, dålig attityd och dåligt användande av de resurser de fått."

Inte bara i hur vi själva blev bemötta när vi blev bestulna på vår gräsklippare, utan det är ju också precis så jag själv brukar uttrycka mig när jag blir lika frustrerad och upprörd efter kontakter med Försäkringskassan och Socialtjänsten!

"Dålig ledning, dålig styrning, dålig attityd och dåligt användande av de resurser de fått."

Som så många andra följer jag de omständiga sosseansträngningarna att navigera och komma till beslut i ett föråldrat och förlegat system och när jag läser vad Johan Westerholm skriver om sitt parti i sin blogg "Mitt i steget" ..

.. "Jag har faktiskt aldrig stött på en så otydlig organisation som hela tiden medger att det är ”någon annan” som har ansvaret och som sätter ramarna.

Styrelser på olika nivåer som när jag tar upp olika brister säger ”det är inte vår roll, ansvaret ligger där och där”. När jag då vänder mig till den nivån möts jag i regel med samma svar. Ansvaret någon annan stans. Detta är en generell sanning inom socialdemokratin. Alla skyller ifrån sig, ingen kan kliva fram och ta ansvar och beslut.

Detta föder en osäker och otydlig kommunikation internt och är i sig svaret på varför vi misslyckas att kommunicera externt. Förstår vi inte varandra internt, eller kan i andra sammanhang vara tydliga mot varandra i ansvarsförhållanden och befogenheter, är det svårt – hart när omöjligt - att få omvärlden att begripa vad vi vill." ..

.. så är det också ett uttryck för samma upprördhet och frustration.

Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, LO, Kommunernas hantering av sina uppdrag gällande Skola, Vård och Omsorg .. överallt möter vi ett system som harvar på i gamla spår, inte ser människorna bakom problemen, inte har någon som vill erkänna ett direkt ansvar och som har betydande svårigheter att kommunicera både inbördes och med dem det berör.

Ett ärende som är akut och ska behandlas skyndsamt .. har samma komplicerade handläggningstid, samma brist på tydlig kommunikation och samma förfarande som valet av en socialdemokratisk partiledare?

Gamla och nya regler tolkas godtyckligt eftersom de ska anpassas till ett resultat som redan är förutbestämt. Precis vad vi ser hos Socialdemokraterna nu, när de till varje pris vill undvika en öppen process med flera alternativ och betydande risker för att själva bli prövade i ett förtroendeomval.

Samtidigt som det handlar om människor som befinner sig i ett mycket större kaos och en akutare krissituation än vad VU gör just nu.

När blev det så?

Stelnade alla myndigheter i självgodhet ungefär samtidigt som samma sak skedde med Socialdemokraterna. Blev alla svenska myndigheter döva, maktfullkomliga överförmyndare till svenska folket samtidigt som Socialdemokraterna utnämnde sig själva till det statsbärande och maktfullkomliga partiet och slutade följa med i samhällsutvecklingen?

Är det här ett resultat av för många politiskt tillsatta makthavare, mellanchefer och pärmbärare, utan annan kompetens än lång och trogen tjänst i Partiet och en attityd av självtillräcklighet som sipprat uppifrån och ner?

För det Leif GW Persson ger uttryck för när det gäller polisen, det jag känner när det gäller Försäkringskassan och kommunernas socialtjänst och det Johan Westerholm så tydligt beskriver .. det är förmodligen någonting som många, många känner igen.

Tror jag?

Eller så har jag vaknat med en röd foliehatt i dag?

DN, DN, DN, DN, SvD, Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB
Bloggat: Sven-Erland

Nu är det klappat och klart!

Christer Lindwall, s-ordförande i Umeå, har skickat in ett privat förslag till partiledningen där han föreslår att Jan Eliasson ska ta över partiledarskapet tillfälligt fram till den ordinarie partikongressen 2013.

Aftonbladet .. som alltid ställer upp när det blåser kallt om öronen på sossarna .. haffar Jan Eliasson på en busshållplats och ställer den fråga som han ännu inte hört talas om .. vill du bli ledare för Socialdemokraterna?

Då kommer bussen.

Men Jan Eliasson hinner med ett leende och lovar att tänka på saken.

Därmed är det avgjort. Tidningens läsare får rösta och är fullständigt lyriska .. "Denne ledande legend måste ta över Sverige"

Tokmoderaten ser också valet som ett faktum och anser att Jan Eliasson är en man som skrämmer eftersom han .. är själva sinnesbilden av förtroende och kompetens i en sympatisk mans kropp.

Erik Laakso har träffat den blivande partiledaren, tycker också att det är ett bra val och har personligen bett honom stå till förfogande om han får frågan.

Så nu har samma tidning, som på s-bloggar anklagas för att ha avsatt Håkan Juholt med hjälp av ett lömskt mediadrev, även löst problemet med ny ledare medan konkurrenterna fortfarande famlar i blindo och misstänker att sagda nej är förtäckta ja. (DN har till och med mage att publicera en intervju där det påstås att Jan Eliasson inte alls är intresserad?)

Det enda som återstår för partiledningen är att ställa frågan, acceptera svaret och förhålla sig till det faktum att de är totalt överkörda av den illasinnade borgerliga mediasammansvärjningen även i denna fråga?

Förnyelsen är då ett faktum. För vilket annat parti kan skryta med att ha en partiledare som är direkt utsedd av Aftonbladet som ställde frågan, publicerade svaret, räknade rösterna, gjorde utnämningen och korade vinnaren?

Klappat och klart innan Carin Jämtin ens kommit ur sängen på onsdagsmorgonen och trots att de känner sig lite bittra över att inte ha fått höra sanningen, hela sanningen och ingenting annat än den exakta ordalydelsen av allt som sagts och gjorts på Sveavägen 68 den senaste veckan.

Men jag undrar .. förstår Jan Eliasson att det hela handlar om ett livslångt uppdrag som landets "nästa landsfader" och inte bara något tillfälligt fram till 2013?

Har Aftonbladet talat om det för honom?

AB, AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr., DN,

Morgan Johansson är villig ..

.. att axla den tunga partiledarmanteln, säger han.

Min första reaktion är att jag imponeras av hans mod, sedan tänker jag att det var nog ganska riskfritt att göra det uttalandet .. och så läser jag någonstans att den "blytunga" distriktsledaren, Heléne Fritzon backar upp honom och då känns det väldigt konstigt?

Över huvudtaget är det en märklig situation just nu?

Att en socialdemokrat verkligen vill bli partiledare i sitt eget parti, uppmärksammas med stora rubriker?

Att ett demokratiskt parti kanske kan komma på tanken att .. för första gången i partiets historia .. kanske låta medlemmarna delta i ett demokratiskt val av partiledare med flera valmöjligheter, diskuteras som om det vore något helt enastående? Tänk att få veta vilken politik de olika kandidaterna står för .. INNAN valet!!

En fullständig sensation?

Att en socialdemokratisk partisekreterare genomför sina pressträffar utan att begå några direkta misstag, får Britta Svensson på Expressen att bli alldeles lyrisk och andra att börja se Carin Jämtin som sossarnas nästa Frälsare?

Vi begär inte mycket från Socialdemokraterna just nu .. bara att de utför de uppgifter de uppbär lön för utan att slira alltför mycket på sanningen och utan att begå direkta faktafel.

Vi begär uppenbarligen inte mycket från media heller?

Om det dök upp en rymdfarkost med svensktalande aliens så skulle de förmodligen tro att befolkningen kallades för sossar och att vi alla virrade runt i ett totalt hjälplöst och ledarlöst tillstånd .. frysande och olidligt besvärade av nagelsvamp.

Kvällspressens förstasidor domineras av sossarna, nagelsvampsborttagning, en SMHI-prognos om rysskyla, Hobert & Endres närvaro på Guldbaggegalan trots skilsmässobråk samt de hetaste klänningarna på samma gala. Bortser vi från kultursidorna, serierna och tv-tablån så är innehållet inte mycket intressantare.

"Modellmammorna" har blivit knäckta, ex-president Clinton har en "pimpad" golfbil och kronprinsessan jobbar vidare mot mammas uttryckliga önskan.

Allt är tydligen väl i landet, inga större bekymmer syns vid horisonten .. bortsett från nagelsvampen och kylan .. och invånarna sitter som limmade vid den ultimata realitysåpan som utspelas live och dygnet runt. Men jag vill ändå avsluta med ett malajsiskt ordspråk till den som tror sig leva i den bästa av världar ..

"Tro inte att det inte finns några krokodiler för att vattnet är lugnt."

DN, DN, DN, Expr., AB

Falanger?

Det är en sak jag har svårt att förstå när det gäller det socialdemokratiska sönderfallet?

Alla talar om falanger. Stridigheter, vänster och högersidor, falska och äkta sossar .. och jag kan själv se att det är sant, genom att följa inläggen på s-bloggar (mest ÄKTA vänstersossar) och andra sossebloggar som bloggar var och en för sig (mest FALSKA högersossar). Den senaste varianten kan också vara LIBERALA sossar (ett tredje alternativ) lika omstridda och ifrågasatta, fast med en fot i varje läger? Dessutom så är de inte riktigt riktiga, eftersom de sällan har varit med i SSU!

Om jag nu har tolkat det hela rätt?

Påhoppen är grova och hatiska ibland och oerhört underhållande när den ledande okvädningsmannen uppmanar alla som förstör genom att "tycka fel" och söndra, att sluta upp i enighet bakom partiet .. dvs tillsammans med den "rätta sidan"?

Det finns HEMLIGHETER, det smygs bakom ryggen och baktalas och ingen verkar våga stå öppet för sin åsikt eller makthunger .. så ska något fram i ljuset så används media som megafon.

Går det sedan inte som förväntat så kan man alltid skylla på ett illasinnat mediadrev .. byggt på upplysningar från missnöjda medlemmar. ANDRA medlemmar .. från FEL falang, märk väl! Går inte det, så drar man fram trumfkortet .. en borgerlig konspiration!!

Då blir jag nästan mörkrädd när jag tänker på att detta är människor som på fullt allvar ser sig skickade att bestämma hur VÅR vardag ska se ut!

Men, falanger .. åsikter som i grunden är helt oförenliga?

I samma parti?

Varför är det ingen som undrar varför partiet är så splittrat? Varför är det ingen som ägnar en tanke åt att någonting måste vara in i helsike fel när ett och samma budskap kan tolkas så olika, att det uppstår fullt krig?

För det är väl samma ideologi, visioner och samma politiska mål som driver Socialdemokraterna?

Eller finns det inget budskap, ingen tydlig ideologi eller politisk inriktning? Är det där problemet ligger?

Är det alldeles tomt innanför murarna? Har den ideologiska källan sinat? Har demokratin tagit slut?

Återstår det bara luddig retorik som ska tillfredställa de krävande falangerna .. något som är till intet förpliktigande, så att inte vänster- eller högersidan exploderar i nya inbördeskrig? Klyschor och floskler .. löften som bara kan uppfyllas under en högkonjunktur och då med egen majoritet. Något som aldrig mer kommer att hända.

Jag protesterar - alltså finns jag!!/ Albert Camus

Alla arbetar idogt inom partiet .. för partiet och mot varandra .. och väljarna är en grå anonym massa utanför partiet, som inte begriper någonting eller vet sitt eget bästa .. är det så de ser på tillvaron? 

Väljarna och deras behov ligger långt ner på dagordningen .. om det nu finns någon sådan ..  det är inte svårt att se nu när allt sker inför öppen ridå.

Falanger .. sådant uppstår bara om ledningen är svag och handlingsförlamad och målet/ideologin/politiken är vag och otydligt formulerad .. eller helt saknas. Annars finns det inte utrymme för småpåvar som nöjer sig med att söndra när de inte får chansen att härska.

Så ser jag det i alla fall .. är budskapet och dess innehåll klart och tydligt beskrivet, så finns det inte så stort utrymme för diverse tolkningar och interna stridigheter. I alla fall inte i min verklighet:

Ledaren utses, i hemlighet, av en handfull människor i ett stängt rum utan insyn, och vad h*n vill eller har för politiska mål eller visioner får ingen veta förrän EFTER h*n valts under nästan sektliknande hallelujarop?

Från min lilla utkikspost som väljare längst ner i gräsmattan och om jag ska jämföra det hela med en resa .. så ser det ut som att det är passagerarna som kör tåget och föraren bara sitter där och följer de färdriktningsförslag som han får för stunden.

Än slinker han till vänster och än slinker han till höger och  oupphörligen hamnar han i diket. Passagerarna är alltid desamma, alltid lika missnöjda och oense om målet med resan .. oavsett om de får en ny förare vid varje hållplats!

"Om du inte vet vart du är på väg. Hur kan du förvänta dig komma dit?"

/Basil S Walsh

Det tycker jag är en bra fråga i sammanhanget ...

SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, Expr., Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB