onsdag 31 oktober 2012

Ångest och handlingsförlamning.


Tänk dig en helt vanlig familj med en helt vanlig inkomst som inte räcker till på grund av familjens höga lånekostnader. Vilket inte är särskilt ovanligt.

I familjen finns 2 barn, varav ett är ett barn med särskilda behov .. mobbing, fysiskt funktionshinder, adhd, lättare utvecklingsstörning, dyslexi eller något annat .. som kräver hjälp och stöd och minst en åldrande mor- eller farföräldrar som inte klarar vardagen utan särskilda insatser.

Dygnet har bara 24 timmar. Nio av dem går åt till förvärvsarbete och lunch, två till arbetsresor, minst en timme tar det att hämta och lämna på förskolan och minst en timme försvinner i affären på vägen hem. Om vi bara ger familjen sex timmars nattsömn så återstår fem timmar som ska räcka till matlagning, läxläsning, klädvård, städning, skjuts och hämtning på barnens fritidsaktiviteter, tillsyn av dement förälder, särskilt umgänge med det barn som behöver vuxenstöd .. och avkoppling/vila(?), sociala kontakter(?) samt närhet mellan de vuxna.

Dessutom måste alla kontakter med de sociala myndigheterna och skolan, angående den demente eller handikappade äldre anförvanten och det hjälpbehövande barnet skötas under ordinarie arbetstid. Alla utredningar, läkarintyg som ska styrka hjälpbehovet och telefonkontakter med alla berörda, ska också skötas under arbetstid .. vilket antingen kostar pengar eller semesterdagar.

En ständig följeslagare är ångesten.

Ångest .. för hur hyran ska betalas och över att pengarna inte räcker till.

Ångest .. för lån som togs för att köpa saker som enbart hade till uppgift att döva ångesten över att framtidstron hade slocknat.

Ångest .. över felval som inte går att göra ogjorda.

Ångest .. för att inte kunna ge sina barn det de behöver och ångest över att livet rinner mellan fingrarna utan att det syns en förändring vid horisonten.

Ångest .. över hur det ska gå för barnet med särskilda behov och ångest över att det andra barnet inte får tillräckligt med uppmärksamhet.

Ångest .. för vad som händer med den åldrande föräldern i sin ensamhet och ångest för att det går alldeles för lång tid mellan besöken.

Ångest .. i väntan på Socialtjänstens beslut och ångest och vanmakt när resultatet blir ett avslag.

Så blir någon sjuk eller skadad. Det finns en risk för livet, men det finns också behandling och hopp. Ekonomin som redan är ohållbar hamnar i fritt fall och ångesten handlar nu dessutom om döden.

Men det finns arbetsförmåga under behandlingstiden .. enligt Försäkringskassan.

Ångest är ingen sjukdom .. i varje fall ingen sjukdom som begränsar arbetsförmågan .. men den är en bra grogrund för bitterhet, handlingsförlamning och konflikter.

Vår tänkta familj faller i bitar. De vuxna anklagar och skuldbelägger varandra och glider mer och mer isär i ett slags utanför- och främlingskap. Barnen och den äldre föräldern förlorar den trygghet som fanns i en sammanhållen familj och det som var byggt på kärlek och gemenskap förvandlas till ett fängelse som ingen kommer ur.

Kanske kan de pysa ur sig lite frustration och skapa en slags gemenskap genom att hata invandrarfamiljen i samma hus som verkar ha det bra .. "på skattebetalarnas bekostnad"? Kanske kan de hata de .. "de rika" .. som verkar vara lyckliga i villorna på andra sidan gatan, eller syns i kvällspressen .. med det medför ingen lösning och inget hopp.

Det enda sättet att ta sig ur en sådan här situation är att ha framtidshopp, handlingskraft, tid och ork till prioriteringar och ett positivt, långsiktigt tänkande .. allt det som vår familj saknar, men är i så desperat behov av.

Det är inte ovanligt.

Tänk dig sedan ett land. Ett helt vanligt land med massor av helt vanliga familjer ....

Tänk dig vårt land? Tänk handlingskraft, ansvarsmedvetenhet, positivt tänkande, sammanhållning, kreativitet och skaparkraft!

Har vi det?

När jag tänker så och läser om hur gamla far illa eller glöms bort i upprördheten över privata vinster i vårboenden som de inte ens får tillgång till, skyddslösa barn som lämnas utan stöd och hjälp i en skola som de inte klarar av att hantera, människor som skickas hem från sjukhus till anhöriga som redan dignar under sin egen ansvarsbörda, psykiskt funktionshindrade och äldre som tvångsförflyttas från sina boende och sina sociala kontaktnät pga av paragrafrytteri eller för att en kommun vill spara några kronor, handikappade som döms till utsatthet och ensamhet, gamla människor som tvingas släppa in 60 okända människor i sitt hem under mindre än ett år för att få hjälp med det absolut nödvändigaste på kortast möjliga tid, sjuka som får använda krafter de behövt till att bli friska till att försvara sig mot Försäkringskassan ..

.. då kan jag banne mig inte begripa varför tidningarna tycker att det viktigaste och angelägnaste är att fokusera på kungahuset, kungen och hans förmögenhet.

Det borde finnas angelägnare reportage att skriva, viktigare berättelser att berätta och om det finns några som skulle kunna så ett grobart frö av framtidshopp och handlingskraft så är det de som i stället väljer att gräva ner sig i kunglig dynga eller i debatten om debatten om de växande opinionssiffrorna för Sverigedemokraterna.

Expr., Expr., DN, DN, AB,

7 kommentarer:

  1. Tack!!! Fast du glömde ängesten för att den ene i ett förhållande kolavippen och lämnar den andre med ett överbelånat hus dålig pension och en räcka barn från den dödes första äktenskap som skall ha ut sitt arv. Folk som gjort så gott de kunnat men som blivit sjuka eller av med jobbet och inte kunnat spara på bank eller in till en pension att överleva på. Jag känner sådana par och där ångesten verkligen är Bergmanpyramidal,

    SvaraRadera
  2. Konstiga slutsatser till sd framgångar. Jag tror istället att många inser att de 50 miljarder/år invandringen kostar, istället behövs för att ta hand om våra egna.Det är tydligt vilka som får betala priset.

    SvaraRadera
  3. Nu läste jag precis fnordspottings blogg och fick en förklaring till de konstiga slutsatserna. Med professorenas bakgrund klar är det inte alls konstigt, utan istället vad man kan förvänta sig.

    SvaraRadera
  4. Man kan nog peka på invandringen som en starkt bidragande orsak till det du beskriver. Den har ända sen slutet av 70-talet bekostats genom nedskärningar i det offentliga. Kostnaden är betydligt större än dom 50 miljarder som nämndes ovan, det är dels gamla siffror, dels finns det andra bedömningar av kostnaderna som ligger betydligt högre. Det är dessutom bara statens nettokostnad, den totala kostnaden för samhället som helhet kommer att vara betydligt större, av många anledningar. Sen tillkommer allt lidande den orsakar. Jag kan själv inte ha mycket till framtidstro när jag ser hur sverige utvecklas mer och mer åt en social soptipp.

    SvaraRadera
  5. I ditt exempel så nämnder du "starkt belånad". Jag antar att det betyder bostad?

    Om bostaden är så kostsam att budgeten inte går ihop så borde den första frågan vara om man kan flytta till något billigare. Det var i alla fall vad vi gjorde när min mor blev arbetslös. Inget konstigt med det, enkel hushållsekonomi.

    Dessutom kanske det hjälper med en del av ångesten av att inte få ihop till räkningarna i slutet av månaden.

    SvaraRadera
  6. Om bostaden är för kostsam så flyttar vi "normala" människor till ett billigare boende. Men om vi snubblar på livets olika hinder och spratt och ekonomin trängd pga sölande myndigheter, felaktiga beslut eller uteslutning av rättmätigt stöd. Är det både fel och konstigt att tvingas byta boende.

    SvaraRadera
  7. Jag undrar dock hur många som är "normala" i Sverige på den punkten och hur många som försöker alldeles för länge.

    Felaktiga och/eller långsamma beslut....det är riktigt illa

    SvaraRadera