En sak vet jag alldeles säkert!

Om den rödgröna regeringen överlever hela mandatperioden fram till valet 2018 så kommer jag aldrig, aldrig att rösta på ett borgerligt alternativ som går till val med decemberöverenskommelsen i bagaget.

Och lika omöjligt är det att rösta på Vänsterpartiet.

Det innebär att .. om inget annat alternativ seglar upp på den politiska scenen .. jag egentligen inte har något kvar som jag kan tro på.

Hur sorgligt är inte det i ett val där det finns minst 10 partier att rösta på?

Nu i april kommer den bakbundna oppositionen att godkänna den ena vansinnigheten efter den andra. En del förslag är visserligen förpackade i tilltalande förpackningar .. men tittar jag lite närmare på den verklighet som de ska fungera i så blir jag lätt panikslagen.

Det var INTE det här jag röstade på när jag gav min röst till Allianspartierna. 

Moderaten Finn Bengtsson har lämnat in en motion till partiets östgötastämma, där han vänder sig mot att 279 ledamöter ”fått mandatet kraftigt beskuret på förhand av några få ledande personer i respektive partitopp för en överenskommelse som på ett ”cyniskt sätt” främjar ”en socialistisk ekonomisk utveckling framför en borgerlig” .. och .. "Politiska broilers tycker att det här är intressant spelteoretiskt. Det är cyniskt och verklighetsförvänt. Jag upplever på gräsrotsnivå ett massivt uppror mot det tänkandet",

Han uttrycker så väl det jag själv tänker och hade jag haft den minsta lilla aning om att detta skulle ske hade jag hellre avstått från att rösta.

Många jublar över Vänsterpartiets gåva till vården och omsorgen .. men ytterst få kan se helheten lika tydligt som Mattias Lundbäck. Många ser ROT- och RUT-avdragen som överklassförmåner men tänker inte på att de har gett arbete till många lågutbildade kvinnor som fått chansen att starta egna företag och en fungerande vardag till pensionärer som inte kvalificerar sig till äldreboende .. och till många små byggföretag som kämpade för sin överlevnad men som hittills kunnat förverkliga även lågavlönades renoveringsdrömmar för vita pengar. En del löften och utgiftsposter handlar om "gåvor till folket" som faktiskt inte finns .. t.ex 5000 nya sjuksköterskor som ska trollas fram ur hatten där det förhoppningsvis också döljs ett större antal läkare och lärare .. och om pengar till vård, skola och omsorg som kommunerna har beslutsrätt över och inte alls behöver eller kommer att använda till avsett ändamål.

Allt sker i ett sammanhang .. utom i den vänstersocialistiska politiken där arbetslösheten ska avskaffas genom att bestraffa arbete, företagande och sparande.

Jag var inte glad åt allt som hände när Alliansen hade regeringsmakten och jag grät sannerligen inte när Fredrik Reinfeldt avgick, men jag kunde förstå hur de tänkte, varför de fattade de beslut de tog och framför allt sammanhanget besluten var tänkta att fungera i.

Alliansregeringens tanke var att hålla hjulen snurrande .. medan den nuvarande regeringen tänker bromsa eller backa sig fram i ekonomin?

De nyheter som nu presenteras inför vårbudgeten har inget sammanhang, fungerar mest som eftergifter i en oenig regering men inte i verkligheten och är i övrigt fullständigt obegripliga .. hur jag än vrider och vänder på dem .. och ändå så kommer "mina representanter" att rycka på axlarna åt beslut som jag inser kommer att få en negativ påverkan på människors vardag.

Jag tänker vänta och se .. skrev jag den 30:e december. Fram till vårbudgeten kan jag vänta med att utvärdera effekterna av uppgörelsen. Sedan tänker jag bestämma mig för exakt hur idiotisk jag tycker den är.

Nu behöver jag inte vänta längre .. det kommer förmodligen bara att bli värre .. nu vet jag, att jag känner mig obeskrivligt dum, arg, lurad och ... 

Fnordspotting, Maria Hagbom, Maria Skiddi,

SvD, SvD, NT, DN,