Att stå utanför och inte få komma in.

Jag har alltid varit intresserad av politiken, men har aldrig blivit insläppt .. eller riktigt passat in.

Redan i tonåren sökte jag mig till de politiska ungdomsförbunden och visst blev jag välkomnad och visst var jag med på en och annan rolig fest, men i övrigt handlade det mer om min medlemsavgift och om att utföra praktiskt arbete. Det politiska idéarbetet var förbehållet dem som var födda in i partiet och därmed valda till att tala om för oss andra vad vi skulle tycka.

Jag blev besviken och sökte ett nytt parti .. och hittade samma struktur. Igen och igen .. och SÅ roliga var inte festerna, så jag gav upp hela idén.

Tiden går, livet ger nya erfarenheter och lite mer perspektiv på tillvaron och som vuxen försökte jag igen. Men .. oj, nu var tröskeln ännu högre och mitt värde på bottennivå. Som kvinna dög jag mest till att se till att det fanns kaffe och hembakat kaffebröd när det var möte och som individ insåg jag snabbt att .. jag pratade för mycket och om FEL saker.

Det fanns ju ändå ett partiprogram med färdiga åsikter som sådana som jag hade att förhålla mig till, eller hur??

Hur kunde jag då förhäva mig till den milda grad att jag ifrågasatte och till och med dissade gudsorden från ovan??

Jag bytte parti .. och gav upp. Jag är en person som det inte går att stå ut med i ett politiskt parti!

Så sett ur den synvinkeln blir jag inte förvånad över s-medlemmarnas ökande missnöje. Att åka många mil till en kongress för att "rösta" på EN person .. utvald av en åldrande valberedning som är utsedd av en lika åldrande partitopp .. är inget jag själv skulle slösa tid på. Att slaviskt följa samma personer som sitter som cementerade i toppen årtionde efter årtionde och utföra ett valarbete som innebar att jag skulle tala mig varm för gårdagens åsikter i dagens vardag, känns inte heller som en bra idé.

I SvD läser jag om s-medlemmarnas krav;

"Medlemmarna ska få rätt att regelbundet få framföra idéer till beslutande organ, och få svar inom en månad." ... alltså, det är år 2011 och ett av Sveriges största partiers medlemmar vill ha rätt att framföra idéer, och få svar!!! Ingenting har förändrats sedan min tonårstid för en evighet sedan??

"S bör satsa på medlemsomröstningar, och låta medlemmarna "direkt avgöra val av personer och sakfrågor". ... demokrati, fria val, människors lika värde??? Ord som passar lika illa in i sammanhanget som "solidaritet" .. som krävs underifrån men räknas som en förmån uppifrån .. och "jämlikhet" .. en självklarhet som betraktas som en nyhet?

Politiken är ett stängt finrum utanför vilket en vanlig människa .. mot en inträdesavgift .. får stå med mössan i handen och vänta på att få springa enklare ärenden och tycka färdiga åsikter.

Jag läser om Lena Sommestad som får allt större stöd som partiordförande, framför allt bland de unga, och försöker förstå varför? Hon har varit Miljöminister i fyra år, ser jag?? Tänk, det missade jag helt. Men det måste ha varit ansträngande eftersom hon tog ut ett års ledighet med en ministerfallskärm på 1,2 miljoner för att få "tid att landa och reflektera" efteråt.

Men nu är hon pigg och alert igen och vill verka för full sysselsättning för alla?!

Det blir säkert bra, tänker jag när jag läser en intervjuv där hon säger .. "Som ekonomhistoriker studerar jag hur ekonomin fungerar i verkligheten, inte i teorin".

Aha! Det är SÅ man navigerar fram till verkligheten .. man studerar den ur ett icke-teoretiskt, historiskt perspektiv? Inte undra på att jag inte passar in någonstans i politiken .. jag fattar ju inte ens hur jag ska se på verkligheten .. och så tillhör jag inte heller den akademiska världen?

Lena Sommestad anser att S måste bli mycket mer öppet, med mer koppling till den akademiska världen för att lyckas vända utvecklingen och SSU har ny ordförande som har som målsättning att "S måste återta initiativet i svensk politik".

Lycka till, säger jag! Det kommer inte att bli en lätt uppgift.

SvD, SvD, DN, DN, Expr., Expr., AB