.. hette en bok som jag läste för några år sedan.
Det var en bok av känslo-marshmallowtyp, om ni förstår vad jag menar. Litet barn som bestämmer sig för att göra tre goda gärningar, be föremålen för vänligheten att också göra tre goda gärningar och på det sättet förändra världen. Vilket också .. nästan .. sker och jag vill minnas att till och med presidenten uppmärksammade det undergörande barnet. Väldigt amerikanskt och det förvånar mig inte alls att någon gjorde en tårdrypande film av den .. som jag inte har sett.
Jag måste erkänna .. även om det känns lite dumt nu .. att jag själv har haft den inställningen genom livet. Hjälp någon annan .. så får du stöd tillbaka om du någon gång själv behöver, eller så kommer ytterligare någon annan att få fördel av det du gör.
Så dumt och naivt det låter.
Så dumt och naivt det är. För med facit i handen så har jag lärt mig en sak .. hjälp "Någon Annan", ställ upp, ta ansvar när någon inte orkar, dela med dig av din tid och dina tillgångar och öppna ditt hem ..
.. och du tas för given och befinner dig plötsligt i en situation när "Någon Annan" BEGÄR .. KRÄVER .. att du ska fortsätta engagerade dig i dennes liv för tid och evighet.
Och om man då hoppar av, drar sig tillbaka och säger .. du måste göra något SJÄLV!! Jag orkar inte, kan inte mer .. då har man en ovän. Då är man en svikare.
Det finns en enorm tillfredställelse i den bekräftelse man får när man ställer upp för någon, det ska jag inte sticka under stol med. Första gången!! Men sedan .. så kommer kraven som ett brev på posten .. det har jag lärt mig, alldeles för sent.
Naiv, dum och lättlurad! Ja, någon ska väl vara det också??
Nu läser jag om Anders Bagge som trodde på Idol-Lars och bekostade en skivinspelning. Jag känner ingen av dem, har ingen aning om hur det går till i musik-branschen .. men jag känner igen situationen.
Gamla ordspråk har ofta ett erfarenhetsinnehåll .. "Ge någon ett lillfinger - och h*n tar hela handen".
AB, AB
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
http://www.unnidrougge.com/2011/02/02/vardagsmirakel/
SvaraRaderaJag hjälpte till med en "stackars" ensamstående släktings barn när inte hon orkade - helt ok för min del. Jag väntade mig inte jubelrop och stor festival för det inte alls. Jag sket i att hon stack till Grekland för pengar hon lånade av släkten och aldrig betalade tillbaka för att det var så synd om henne. Jag förvånades något att jag efter det plötsligt antogs alltid skulle ta emot hennes ungar så fort London, Stockholm eller annat drog henne från barnen. Efter att jag satt ner foten och sa ifrån att jag inte var en avstjälpningsplats för barnen när hon skulle roa sig. Dessutom ville jag bli tillfrågad innan jag utnyttjades.Efter det blev jag utsedd till en egoistisk elak barnhatare. Det kan jag ta men det är vidrigt att se hur hon dumpar ungarna hos ganska ytliga bekanta när hon roar sig.
SvaraRaderaLars är en grymt bra musiker!!! Kolla in hans myspace sida. Bagge är nog snäll egentligen, tråkigt det blev fel mellan dom men tur för oss lars fann en annan agent att jobba med!
SvaraRaderaJag har sett filmen du skriver om....gillar själv idén att göra något gott varje dag helst men det behöver inte vara nåt stort. En dag när jag skulle till jobbet såg jag en dam försöka ta sig från spårvagn till pendel med 4 kollin, hon skulle till Gotland, det var ju ett hopplöst företag för henne att hinna med tåget så jag grep in och tog 2 väskor, sen pratade vi i 25 minuter om Ingmar Bergman som gått bort en tid innan. Det blev en trevlig resa och jag hoppades när vi skildes att nån annan hjälpte henne vid nästa byte eftersom jag skulle av tidigare. Såna små insatser gör att man mår bra själv hela dan, men annars tror jag mer på hjälp till självhjälp för att inte hamna i den sits du och granntanten beskriver.En annan sak är ju om man har möjlighet att hjälpa nån som absolut inte kan göra något själv, som din Rackarkotte har du ju hjälpt till ett härligt liv, själv mådde jag som bäst när jag med 2 likasinnade drog igång föreningen Kattvärnet i Haninge som idag har placerat hundratals hemlösa katter i bra hem. Det var slitigt men å vad roligt vi hade, efter 3 år med åkande kors o tvärs kommunalt hit o dit för att lämna katter i jourhem o nya hem så fick vi en lokal och idag finns både katthem o kattpensionat i verksamheten. Sådana goda gärningar mår man jättebra av!
SvaraRadera