Med hänsyn till barnets bästa??

Jag läser i SvD att regeringen föreslår en lagändring som gör att bara en förälder ska kunna fatta beslut i viktiga frågor som rör barnet, trots att mamman och pappan har delad vårdnad.

Detta ska medföra att berörd myndighet och EN förälder ska kunna genomföra insatser för barnets bästa .. trots att den andra föräldern bestämt motsätter sig detta.

Ett sk "majoritetsbeslut" för barnets bästa, antar jag .. om man räknar in myndigheten i beslutsprocessen?

Men om vi vänder på frågan .. om nu myndigheten i fråga vill dra in en pågående insats .. för barnets bästa .. trots att BÅDA föräldrarna och barnets läkare/psykolog eller annan kunnig person bestämt motsätter sig detta??

Hur går det då med "majoritetsbeslutet" för barnets bästa??

Det är nog bra med lagändringar .. med varför är man alltid så förbaskat enögd? Finns det verkligen ingen utredare/politiker som kan se problemen från någon annan synvinkel än den som ser till MYNDIGHETERNAS bästa?? Just nu! Vilket för det mesta är en ekonomisk besparing på någon försvarslös stackares bekostnad?

Varför finns det så sällan någon konsekvensanalys eller långsiktig bedömning av följderna av fattade beslut?

Just nu satsar Försäkringskassan på att dra in assistansersättningen för ett stort antal människor som utan den inte kan leva ett normalt och anständigt liv på grund av ett livslångt handikapp .. många av dem unga som önskar ett eget vuxenliv. För att uppnå rätt antal ensamma, isolerade människor i livslångt social utanförskap använder man sig av bedömningsgrunden .. "grundläggande behov" .. som påbörjats utan politiska beslut.

Med hänsyn till vems bästa??


En särskild ros vill jag därför överlämna till Vänsterpartiets Eva Olofsson som tar upp den frågan i en interpellation ställd till stadsrådet Maria Larsson. Sista svarsdatum är den 17 februari och jag väntar med spänning ...

Expr., AB, SvD, Interpellation 2010/11:186