Stolthet, solidaritet och gemenskap ..

Jag vet inte mycket om Egypten .. mer än lite om landets fantasieggande historia och även där är mitt kunnande rejält begränsat. Jag är varken insatt i eller särskilt intresserad av Mellanöstern-politik .. mer än det som kan tänkas beröra mig själv i form av höjda bensinpriser och liknande.

Jag tror inte att jag är ensam i min okunnighet.

Därför kan jag inte avgöra vilka följder president Mubaraks avgång för med sig. Kommer folket äntligen att få välja sin regering? Leder den här segern till demokrati? Kan det bli en annan form av diktatur, hur stort inflytande har USA .. ja, jag har ingen aning?

Men det jag har sett under de här 18 dagarna fyller mig med respekt! Så många människor .. miljoner .. med samma drömmar, samma mål och samma envisa beslutsamhet.

Det är det som är solidaritet .. det ord som så ofta missbrukas under valrörelserna, genom att användas som något som kommer uppifrån och ges nedåt.

Under 18 dagar har miljoner människor talat och agerat som ett folk och lyckats hålla en ofattbart fredlig demonstration .. och med tanke på provokationerna måste det ha varit ett nästan övermänsklig uppgift. I torsdags trodde jag att behärskningen skulle brista, att Mubaraks tal skulle vara tändstickan som satte eld på en utmattad folkmassa .. och jag är så imponerad, så överväldigad och så tagen av att så inte blev fallet, att jag inte riktigt kan uttrycka det.

"Jag har aldrig varit så stolt över att vara egyptier" .. säger Ahmed Moubrak. "Under resten av mitt liv ska jag leva för mina medmänniskor. Jag ska aldrig glömma det jag lärt mig på Tahrirtorget" .. säger Salma Soueif. "Lyft huvudet högt - du är en egyptier!" .. skanderar folket i lycka över sin seger.

Och bortsett från att jag är lycklig för deras skull .. så är jag avundsjuk för min egen.

Man behöver inte ha till mål att avsätta presidenter för att samlas som ett enat folk, för att känna solidaritet som befolkningsgrupp, för att sträva mot gemensamma mål .. men det måste finnas en vilja och en vision om förändring till något som kan bli bättre.

Varför finns det inte ett uns av den känslan här?? Varför är vi så ensamma i våra soffor från IKEA, framför våra platt-TV-apparater av senaste modell där vi sitter och skrattar åt Ove när han tränger sig på grannarna i programmet Solsidan, samtidigt som vi frossar i chips, snacks, läsk, godis och eu-godkända tillsatser som vi blir sjuka av.

Var är våra mål? Visioner? Vår stolthet över vårt land, vår solidaritet och vår gemenskap .. var finns den?

Är vi fullständigt nöjda eller vill vi något mer .. eller något annat? Något alls??

Ändra på Försäkringskassan, byta regering, stoppa invandringen .. javisst!! Varför då? ... ja, det är ju orättvist alltihop!

Men hur ska vi göra det bättre? .. har ingen aning!

Varför ska det då ändras? .. det var bättre förr!! Verkligen? .. ja, typ?

Vad förväntar du dig sedan då? .. sedan?? Att det ska bli rättvisare och bättre!!

Hur, på vilket sätt? .. har ingen aning!

Egyptens folk har all anledning att lyfta huvudet högt och känna stolthet i dag och jag kommer inte heller att glömma vad jag lärde mig av att följa människorna på Tahrirtorget!

Expr., SvD, SvD, SvD, DN, DN, AB, AB, AB