tisdag 24 januari 2012

Falanger?


Det är en sak jag har svårt att förstå när det gäller det socialdemokratiska sönderfallet?

Alla talar om falanger. Stridigheter, vänster och högersidor, falska och äkta sossar .. och jag kan själv se att det är sant, genom att följa inläggen på s-bloggar (mest ÄKTA vänstersossar) och andra sossebloggar som bloggar var och en för sig (mest FALSKA högersossar). Den senaste varianten kan också vara LIBERALA sossar (ett tredje alternativ) lika omstridda och ifrågasatta, fast med en fot i varje läger? Dessutom så är de inte riktigt riktiga, eftersom de sällan har varit med i SSU!

Om jag nu har tolkat det hela rätt?

Påhoppen är grova och hatiska ibland och oerhört underhållande när den ledande okvädningsmannen uppmanar alla som förstör genom att "tycka fel" och söndra, att sluta upp i enighet bakom partiet .. dvs tillsammans med den "rätta sidan"?

Det finns HEMLIGHETER, det smygs bakom ryggen och baktalas och ingen verkar våga stå öppet för sin åsikt eller makthunger .. så ska något fram i ljuset så används media som megafon.

Går det sedan inte som förväntat så kan man alltid skylla på ett illasinnat mediadrev .. byggt på upplysningar från missnöjda medlemmar. ANDRA medlemmar .. från FEL falang, märk väl! Går inte det, så drar man fram trumfkortet .. en borgerlig konspiration!!

Då blir jag nästan mörkrädd när jag tänker på att detta är människor som på fullt allvar ser sig skickade att bestämma hur VÅR vardag ska se ut!

Men, falanger .. åsikter som i grunden är helt oförenliga?

I samma parti?

Varför är det ingen som undrar varför partiet är så splittrat? Varför är det ingen som ägnar en tanke åt att någonting måste vara in i helsike fel när ett och samma budskap kan tolkas så olika, att det uppstår fullt krig?

För det är väl samma ideologi, visioner och samma politiska mål som driver Socialdemokraterna?

Eller finns det inget budskap, ingen tydlig ideologi eller politisk inriktning? Är det där problemet ligger?

Är det alldeles tomt innanför murarna? Har den ideologiska källan sinat? Har demokratin tagit slut?

Återstår det bara luddig retorik som ska tillfredställa de krävande falangerna .. något som är till intet förpliktigande, så att inte vänster- eller högersidan exploderar i nya inbördeskrig? Klyschor och floskler .. löften som bara kan uppfyllas under en högkonjunktur och då med egen majoritet. Något som aldrig mer kommer att hända.


Jag protesterar - alltså finns jag!!/ Albert Camus


Alla arbetar idogt inom partiet .. för partiet och mot varandra .. och väljarna är en grå anonym massa utanför partiet, som inte begriper någonting eller vet sitt eget bästa .. är det så de ser på tillvaron? 

Väljarna och deras behov ligger långt ner på dagordningen .. om det nu finns någon sådan ..  det är inte svårt att se nu när allt sker inför öppen ridå.

Falanger .. sådant uppstår bara om ledningen är svag och handlingsförlamad och målet/ideologin/politiken är vag och otydligt formulerad .. eller helt saknas. Annars finns det inte utrymme för småpåvar som nöjer sig med att söndra när de inte får chansen att härska.

Så ser jag det i alla fall .. är budskapet och dess innehåll klart och tydligt beskrivet, så finns det inte så stort utrymme för diverse tolkningar och interna stridigheter. I alla fall inte i min verklighet:

Ledaren utses, i hemlighet, av en handfull människor i ett stängt rum utan insyn, och vad h*n vill eller har för politiska mål eller visioner får ingen veta förrän EFTER h*n valts under nästan sektliknande hallelujarop?

Från min lilla utkikspost som väljare längst ner i gräsmattan och om jag ska jämföra det hela med en resa .. så ser det ut som att det är passagerarna som kör tåget och föraren bara sitter där och följer de färdriktningsförslag som han får för stunden.

Än slinker han till vänster och än slinker han till höger och  oupphörligen hamnar han i diket. Passagerarna är alltid desamma, alltid lika missnöjda och oense om målet med resan .. oavsett om de får en ny förare vid varje hållplats!


"Om du inte vet vart du är på väg. Hur kan du förvänta dig komma dit?"
/Basil S Walsh


Det tycker jag är en bra fråga i sammanhanget ...


5 kommentarer:

  1. Påminner lite om historien om tågresenärerna som klev på någonstans längs stambanan. De satt och pratade en lång stund innan den ene frågade den andre: Vart skall du?
    Lund blev svaret.
    Då sa den som ställt frågan: Tänk vad tekniken går framåt. Jag skall till Norrland och vi sitter på samma tåg. :-)

    SvaraRadera
  2. bra skrivet som vanligt Any! Kanske det är själva resan som är målet?
    att de som sägs på vus möten är hemligt i 50 år enl stadgarna blir i sammanhanget jättekul!

    Jag menar- hur ska då fotfolket kunna agera?

    SvaraRadera
  3. Verkar vara en helt korrekt bedömning av läget. Kan knytas med att S inte har något samhällsprojekt som alla kan enas kring. Det sista var väl Göran Perssons "det gröna folkhemmet" om ens det. Annars kan man hävda att sedan Palme tog över fanns det inga gemensamma projekt längre, varje gång S hade en fråga som delade partiet blev det folkomröstning (kärnkraft, EU och EMU och intressant nog är det frågor som fortfarande delar partiet).

    SvaraRadera
  4. Problemet är kanske inte vem som skall bli ledare för partiet. Problemet är vilken falang som skall säkra sina positioner så att de inte blir av med alla sina förmåner efter nästa val. Alla realistiska iakttagare ser ju att (s) gått från ~40% av rösterna till ~25% av rösterna sedan Göran lagt av. Detta innebär att mer än en tredjedel av de poster som (s) besätter kommer att besättas av representanter från andra partier. Det är inte längre möjligt att låta trotjänare gå i offentlig pension och på så sätt rädda alla som mister sin post, därför kommer många (s)-märkta tjänstemän att få se sig om efter andra jobb. Detta är vad (s)-striden egentligen gäller och bråket kring partiledaren kommer att intensifieras från de delar av landet där många lycksökare ser sina jobb vara på väg att gå till förtroendevalda från andra partier. Därför kommer troligen nästa partiledare att få liknande problem, men det är kanske andra grupper som står för kritiken. Det går ju att hitta fel på alla människor, bara man kan argumentera tydligt, märka ord, byta kontext och omtolka, så kan den mest duglige bli oskadliggjord. Det enda receptet på att få slut på ledarstriderna är att lokala politiker börjar ägna sig åt politik och på detta sätt vinner väljarnas förtroende. Om de fortsätter att kritisera sin partiledare kommer de att förlora ännu flera röster.
    När det gäller vem som skall bli partiledare hoppas jag på Ibrahim Baylan. Han är en trovärdig representant för de svenska politikerna och skulle säkerligen mötas av mycket respekt som partiledare. Tyvärr vågar ingen föra fram hans namn eftersom namnet är osvenskt, men detta skall väl inte få vara ett hinder inom (s).

    SvaraRadera
  5. AVGÅ ALLA!!

    Utom den "anonyma falangen". De verkar vara bäst, tror jag. :-)

    /Henrico

    SvaraRadera