Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

söndag 8 januari 2012

Vägval.


Livet är en enda röra av olika vägval. Ofta märker du inte att du valt förrän du traskat en längre sträcka på en väg som bara blir trängre, mindre och mer igenvuxen för varje steg. Eller så kliver du fram med raska steg mot en öken av ensamhet.

Du väljer en väg för kärlekens skull .. och upptäcker att du förlorat riktningen totalt, eller väljer en väg som passar alla .. utom dig själv.

Det finns vägar som för dig hem .. dit där du känner lycka och gemenskap. Vägar som går mot framgång, spänning eller berömmelse. Svåra att hitta .. men de finns där för dem som inte ger upp och verkligen anstränger sig

Det finns små vägval som knyter an till huvudvägen efter ett tag och stora vägval som helt förändrar ditt liv och dina förutsättningar.

Den här bloggen var inget vägval .. bara en avkopplande joggingrunda runt huset när jag ville slippa vardagslunken på den väg som jag rutinmässigt traskade fram på. Friskvård för hjärnan .. om jag kan uttrycka mig så. Eller så får jag säga som G skrev i kommentarsfältet .. ”Jag har alltid haft ett behov av att kolla med kompisar och likasinnade om jag är riktigt klok.”

Jag vet fortfarande inte om jag fått just det bekräftat .. men jag vet nu att jag inte är ensam om att vara som jag är.

Det är jag både glad och tacksam över, minst sagt.

Men när jag kommer på mig själv med att sitta och googla efter Karl Marx mitt på söndagseftermiddagen, bara för att försöka förstå varför Peter Högberg och Johan Westerholm tycker att det är så viktigt att blanda in tankar från mitten på 1800-talet i dagens politik .. då hejdar jag mig och undrar ..

.. vill jag verkligen veta det här??

Utan att jag egentligen märkte det så har den trivsamma, avkopplande joggingrundan förvandlats till ett dagligt maratonlopp?? Var det egentligen någonting jag ville??

Så om inte den socialdemokratiska röran tar sig nya roliga vändningar som får mig att ompröva dagens beslut, så kommer jag att ta mig lite tid några dagar eller så, för att tänka över vad jag egentligen vill göra med det här utrymmet?

En gång hade jag faktiskt en blogg där min katt fick framföra sina egna tankar .. det var rätt kul.

En annan gång drog jag och några andra igång en gruppblogg .. som verkligen bevisade att vi inte var riktigt kloka någon av oss, men det gör jag inte om för det går aldrig att toppa den första veckan som det pågick.

Men det är ju trist att det står tomt och dammar igen medan jag gör något annat .. och jag har faktiskt sparat det jag skrev 2008, mitt första bloggår på Aftonbladet som nu är raderat .. så jag tänker arkivera lite hund- och katthistorier och annat smått och gott under tiden.

Bör jag ha någon form av varningstext i rubriken?

6 kommentarer:

  1. Jag hoppas verkligen att du väljer att fortsätta att blogga. Om det rör politisk röra eller hund-och kattinlägg spelar ingen roll. Huvudsaken att det är från ditt huvud det kommer.

    Apropå vägval så är det ju så att det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag lever med ideologin att jag själv styr mitt liv. Men ibland kan man inte styra allt. Jag valde att föda barn, men jag valde inte att få ett funktionshindrat och ett friskt. Det bara blev så. Men sedan var det upp till mig att göra det bästa av det hela. Vilket jag tror att jag också har gjort.

    När jag efter 25 års äktenskap valde att lämna min man så var det mitt val. Det var ett beslut som växt fram under lång tid. Vi hade inget mer att ge varandra. Ändå inget ont om honom. Det var kanske mig det var fel på som ville ha mer.

    Det jag drömde om då var att kunna resa. Det hade min fd man aldrig velat göra. Jag ville även möta kärleken en gång till i livet. Ja, nog blev det en resa av. En resa som hette duga. Men det var kanske inte en sådan resa jag tänkt mig. Jag mötte i alla fall den stora kärleken. En kärlek som jag knappt trodde att det fanns.

    Så nu sitter jag här med den vackraste, sexigaste och underbaraste man jag vet. Visst, han har en rejäl kulmage, han är nästan skallig och de testar som finns kvar är alldeles gråa. Men han har det finaste leende som finns och jag kan läsa kärlek i hans ögon när han ser på mig. Kan man få det bättre?

    Ja, det ska väl vara det där ekonomiska då. Men än har vi inte gett upp hoppet. En dag ska vi också lyckas med den biten. Under tiden lever vi på kärlek och surdegslimpa.

    SvaraRadera
  2. Minns galningarna i Choggen och Ankdammen. Det var tider det, innan "politikerna" fick för sig att föra valrörelse på nätet med anklagelser, spott och spe och där det hela utvecklades till något slags åsikts-idol på nätet. :-)

    Det var fantastiskt roligt på AB ett tag.

    /Henrico

    SvaraRadera
  3. Den här bloggen blev snabbt så beroendeframkallande att vid varje ledig stund titta in. Suget och abstinensen kommer bli svår om du lägger ner.

    SvaraRadera
  4. Cicki och Anonym 20:23 .. att sluta blogga efter 4 år blir nog lika svårt som att sluta röka, misstänker jag, så det är nog riskfritt. Men inriktningen och mitt eget förhållningssätt går kanske att ändra på?

    Funderar jag över???

    Henrico .. visst var det en rolig tid? Jag minns särskilt "evigtlivdot.com.se .. genvägen till ett bekymmerslöst liv" och "den rena naturprodukten Evigt ung". Reklamkampanjen för knäplastik hos Ghost & Co var inte illa den heller.

    Men det jag saknar var "Dagens Infit" .. hmm .. den kanske jag kan ta upp här? :-)

    Festerna var nästan skandalöst roliga med en ankdamm med sprit och randig stripstång .. åhh .. nu blir jag nostalgisk och läääängtar efter Rååååger!!!

    SvaraRadera
  5. Hej
    Inte för att jag vet varför du googlade, men efter att ha läst de bloggarna du nämner gick jag in på Eniro kartsök för jag for vilse nå'nstans mellan Roslagen och norra Småland.
    Sluta för allt i världen inte med denna tankeväckande och ifrågasättande blogg.
    J-O

    SvaraRadera
  6. Snälla Any, sluta inte blogga!!!

    Men så svårt som det är att sluta röka så känner jag mig någorlunda lugn men inte helt och hållet... /G

    PS: Tjuvröker ibland - i min ålder... Frågar doktorn säger jag att jag slutat helt och hållet. Sån't kan man tillåta sig då man fyllt 65!

    SvaraRadera