Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

torsdag 5 januari 2012

Vem vill lyssna på väljarna?


Jag har fått en ny dator och har tillbringat alldeles för många timmar med att flytta över ditt och datt från den gamla till den nya. Det känns inte som om jag vet vad jag gör och när jag ser resultatet så känner jag inte igen mig.

Det är som att flytta in i ett nytt hus på en plats där jag aldrig bott förut?

Och .. plötsligt, när jag ser alla mina gamla ord rinna förbi .. så slår det mig. VARFÖR sitter jag här och skriver egentligen? Vad inbillar jag mig att det ska leda till?

Är det bekräftelse jag söker eller bara röster som säger att jag inte är ensam om att tycka och känna som jag gör??

Det borde finnas ett bättre sätt att göra sig hörd .. framför allt som väljare?

Jag läser om hur sossarna letar efter och efterlyser sin nya politik som väljarna ska bli angelägna om att köpa. Utan den kan ju medlemmarna i partiet inte ha någon åsikt alls och det är Ledningen och Partiledaren som ska skapa den .. och jag undrar, på vilket underlag?

Inte är det våra röster som hörs i de politiska förslagen, för dem är det ingen som läser eller lyssnar på. Det finns faktiskt ingen som helst möjlighet för oss att framföra våra drömmar och visioner annat än att slänga ut dem planlöst på nätet.

Jag har försökt att skriva direkt till partierna. Det händer inte mycket .. om man bortser från den bekräftelse som dyker upp och meddelar att meddelandet är mottaget.

Då tänker jag på vad Peter Niklasson skrev i kommentarsfältet en gång;

Jag saknar lite sydländskt temperament bland svenskarna - varför reagerar vi bara innanför hemmets väggar, varför inte gå ut som t ex de franska bönderna och blockera vägarna för att nå ut med protesterna? Via ex Facebook skulle detta snabbt kunnat organiseras.

Utan synliga protester kommer ju heller inte våra politiker ändra sig. De är alla mer eller mindre stöpta i samma form oavsett parti - de är "sossefierade" och "mittifierade" intill absoluta mes-punkten.
Därför borde vi protestera mera om vi verkligen reagerar på en orättvisa.
 
Annars är vi mesar själva som får de politiker vi förtjänar.”

Men, hur protesterar en vanlig svensk, t.ex ur den stora gruppen medelklassen, som politikerna skulle lyssna på? Vi ”mesar” som låter politikerna formulera sina egna visioner utifrån en bild som de själva skapar av våra behov .. hur ska vi kunna berätta att vi tycker att den i stora stycken är alldeles fel?

Var finns vår kommunikationsväg uppåt? Och finns det någon som är intresserad av att lyssna om vi skulle hitta någon?

Om jag fick önska och berätta, så skulle jag vilja säga att den välfärd som alla talar så ömmande om .. den fungerar inte alls som ni tror.

När det gäller Försäkringskassan och Kommuner så inbillar ni er att de som utförsäkras, avvisas eller fråntas hjälp eller assistansersättning gör det på goda grunder, väl stödda av lagen och av läkarintyg eller på grund av illasinnad politik från en borgerlig regering.

Så är det inte.

Ett läkarintyg från ett statligt sjukhus är inte värt pappret det är skrivet på om det inte är ordagrant formulerat som försäkringskassans utredare vill ha det .. och läkaren som får läkarintyget underkänt, känner sig kränkt och menar att han skrivit vad som erfordras och försäkringskassans utredare känner sig kränkt i sin tur .. eller utnyttjar tillfället till besparing ..

.. och den som det gäller förlorar, trots att behovet både finns och är dokumenterat.

Den informationen förs sedan ofta vidare via informella kontakter mellan kommunens utredare på socialkontoret från försäkringskassans utredare .. eller tvärtom .. och så följer svårigheterna med den hjälpbehövande när h*n vänder sig till annan instans.

Varför är det så? Varför har en människa utan varken medicinsk eller juridisk kompetens tolkningsföreträde före en läkare när det gäller en sjuk eller handikappad människas hjälpbehov? Varför har utseendet på intyget större betydelse än innehållet och varför får domar användas och tolkas av utredare utan juridisk kompetens .. trots att de gäller helt andra sjukdoms/handikapptillstånd och/eller situationer?

Det är så illa ställt att jag inte kan skriva det här under mitt eget namn av rädsla för repressalier som kan drabba mig och andra. Det gäller att hålla mössan i handen och träda fram som på nattgammal is i kontakterna med försäkringskassans eller kommunens maktutövare.

Ska det vara så?

Är det rimligt att vanliga tjänstemän får så mycket makt över de svagaste i samhället?

Och alla politiker som river sig i huvudet och försöker hitta på säljbar politik, de tror att de som sitter på utförandenivå när det gäller alla regler, lagar och bestämmelser som blir följden av alla ”visioner” och ”ideologier”, utför dem på ett överensstämmande sätt. De missar totalt att även en människa på tjänstemannanivå drivs av samma ambitioner och samma längtan efter karriär, makt och pengar som de själva. Pengar som kommer från precis samma källa som deras egna förmåner och löner .. skatter som blir över när besparingarna är gjorda på oss.

Men det som jag upplever som mest obehagligt och nästan gör mig illamående, är det som följer med avslöjandena om vanvården av våra äldre.

Vi måste använda Carema mot regeringen! I och med Carema har vi öppet mål! Carema är hålet vi kan smita in igenom och ta Makten, Juholt bör använda Carema mot Reinfeldt .. ungefär så låter det .. och ingen bryr sig egentligen om att diskutera det som det egentligen handlar om.

Vården och dess innehåll när det gäller våra äldre .. och för den delen, även våra sjuka och handikappade.

Ingen nämner att det var under Socialdemokraternas regeringstid som Carema växte sig starkt. Ingen talar om att företaget startade 1996 och till och med 2006 nådde en omsättning på 3 miljarder kronor och håvade in en ansenlig vinst (som sändes utomlands). Detta var under Göran Perssons regeringstid.

Men de äldre som vanvårdas lika mycket privat som kommunalt på grund av låg bemanning och ses som en jobbig utgift för samhället .. kommunerna som bär ansvaret för de dåliga upphandlingarna och den bristande tillsynen .. de är inte lika intressanta som möjligheten att skuldbelägga och krossa en regering som hade samma naiva förhållningssätt till riskkapitalistbolag som det egna partiet tidigare haft.

Ingen talar om vården .. egentligen. Alla koncentrerar sig på Makten som finns inom räckhåll om vården används som vapen.

Vi svenskar går inte ut på gator och torg och demonstrerar .. det överlåter vi till kulturvänstern som älskar att tala för ”FOLKET” som de egentligen föraktar. Själva känner vi oss löjliga och obekväma med ett plakat i handen och dessutom så är det kallt och trångt. Och vem vill åka till Stockholm om man kan slippa .. för någon annanstans blir inte demonstrationen tillräckligt uppmärksammad.

Vi måste tala så att folk begriper .. säger en vänsterpartist i dag. Jag för min del önskar att politikerna begriper vad jag säger.

Jag vill inte blockera vägar, strejka eller tippa kogödsel utanför regeringsbyggnaden, men jag vill berätta hur det verkligen ser ut .. här nere där politikerna aldrig sätter sin fot. Jag vill tala om hur jag tycker att problemen ska lösas TILLSAMMANS med politikerna, inte rösta på verklighetsfrämmande förslag som jag inte tror på.

Så, hur gör en städad, välanpassad svensk för att göra sig hörd?

Några idéer??

DN, DNSvD, SvD, SvD, SvD, SvDExpr., Expr., AB, AB, AB,

18 kommentarer:

  1. "Några idéer??"

    Skriver blogg som är intressant och relevant och blir läst av många?

    Dvs. exakt vad du håller på med just nu.

    V

    SvaraRadera
  2. Du sätter fingret på något viktigt. Och den kommentar som Peter Nicklason ger är också tänkvärd.
    Det jag saknar är människor med ryggrad som VÅGAR säga vad dom tycker ocg stå kvar. Det finns på tok för många vindflöjlar som vänder kappan efter vinden. Alltför många som Låtsas vara progressiva men så fort de blir pressade vänder ner mot mainstreamfåran direkt.
    Svensk kynne?
    I den socialdemokratiska debatten glömer man väljaren. Och man glömmer väljaren så till den milda grad att väljarföraktet är bara ett steg bort.
    Jag bloggade för ett par dagar sedan om det svaga partiet, partiet som inte vågar.
    Partiet är så svagt att det vi anklagar regeringen för när det gäller förfalskning av historien och statistik, det ägnar vi oss själva åt.
    Carema historien är en sak. Carema , hur privat det än må vara är det privata alternativet när det är som värst. Men, vad vi glömme ri samma andetag är att det finns privata alternativ som är överlägsna den offentliga verksamheten. Dår det privata alternativet har rekryterat chefer som emanerar från vården och alltid, även om företaget är vinstgivande kommer att sätta individen främst. Så var och är inte fallet med Carema.
    Det är fullständigt korrekt, och det är en del i socialdemokraternas självrannsakelse att göra att S drev på öppningen av privatiseringen under 90-talet. Delvis som en direkt konsekvens från den ekonomiska krisen under början av 90 talet där just den offentliga verksamheten dränerades på pengar och resurser. Att konkurennsutsätta verksamheten var ett måste för att i ett bekymmersamt ekonomiskt läge få största möjliga valuat för pengarna.
    Problemen är inte de privata alternativen. Problemen är hur vi tillåter de att verka, att kommunerna i stort helt saknar adekvat beställarkompetens.
    Sedan är det så, det är inte alliansens fel att vi är där vi är. Inte enbart. Det var S som öppnade upp för dessa initiativ och det i sig själv är märkligare än att alliansen fullföljer sitt ideologiska mantra.
    Det är Juholt mot Carema, det är att springa ifrån sitt historiska ansvar. Och det betyder att med den strategiska vägvalet så kommer de vården, skolan få enorma problem eftersom spelreglerna är satta på den spelplanen som ligger. Det är lätt att kritisera men faktum kvarstår att varken S eller Juholt har formulerat ett realistiskt idologiskt alternativ hur ska vården skötas 2017 tex.
    Opinion.
    Ingenting är viktigare just nu än att våga låta göra sin röst hörd. I dessa tider när socialdemokrater, av olika schatteringar talar om när, på vilket sätt och hur åsikterna ska framföras. det är just då vi alla inte får tystna.
    Vilka metoder vi ska använda är av mindre vikt. Men i en modern tid när det INTE går att kontrollera de social kommunikationsmedierna det är då vi ska använda just dessa.
    Ett parti, ett samhälle som på även det minsta sätt försöker lägga locket på åsikter, säga till medlemmmar och medborgare att du får prata, men inte just nu och inte just om detta, kräver allas vår uppmärksamhet, För man går en väg, fullständigt aningslöst, på en väg som en gång i tiden exekverades av brunskjortor och andra totalitära styrelseskick.
    Det är ännu mer anmärkningsvärt aTT DET SOCIALDEMOKRATISKA PARTIET. SOM EN GÅNG I TIDEN SLOGS FÖR DE FRIA VÄRDENA, idag har glömt innebörden i vad demokrati och yttrandefrihet innebär. Kritik är farligt och av ondo. Hur välvillig den än må vara. Det är med det beteendet som en signal borde ljuda, att aldrig någonsin ska vi tillåta ngt parti att be en enskild röst att veta hut eller på ren svanska hålla käft.

    SvaraRadera
  3. Känner bara ren och skär skadeglädje när de som röstat på Partiet hela sitt liv, blivit blåsta av deras klyschor och floskler, blir drabbade. Tyvärr blir en del "oskyldiga" straffade av fullständigt horribla, rättsvidriga och kafka-liknande möten och situationer.

    De som ska skydda mot såna här övergrepp har svikit totalt.

    SvaraRadera
  4. Är idag pensionär. Under hela mitt yrkesverksamma liv har jag sparat på ett "dra-åt-h**vete-konto". Det tog lång tid innan jag fick ihop ett något sånär ansenligt belopp pga av hård beskattning. Vi svenskar (läs gemene man)är idag mycket fattigare än t.ex. italienarna. Även om Italien har en enorm statsskuld är varje italienare rikare privat jämfört med svensken privat. I Sverige har staten god ekonomi, i Italien har staten dålig ekonomi. Vi svenskar är beroende av staten för vår välfärd. Är man beroende tågar man inte i protestmarscher eller sätter sig på tvären... Jag skulle önska att många svenskar börjar spara på ett dra-åt-h**vete-konto. Först då skulle vi kunna känna oss fria, riktigt fria att sätta ned foten! Väfärdstänkandet kommande ovanifrån är inte alltid av godo! Snarare tvärtom./G

    SvaraRadera
  5. Jag kör mitt eget race och protesterar på mitt sätt.

    Jag kommer aldrig att rösta på några politiker som är tvärsäker på att de vet bättre än jag själv när det kommer till vad jag behöver i mitt liv.

    Jag har dessutom börjat lära mig hur jag skall kunna hålla mig undan bank- och annat löst folk som bara är ute efter att leva på mig och det jag drar in ekonomiskt.Men gudarna skall veta att det är svårt. De är på en i princip dagligen. :-)

    Jag sparar som en dåre, är skuldfri och betalar inte en krona i ränta (en ren protest från mig) samt hjälper andra som har problem i ganska stor utsträckning.

    Jag ger hellre bort av mina pengar direkt än att de skall gå in i något byråkratiskt system uppbyggt för folk som inte behöver hjälp men som säger sig jobba för att hjälpa andra.

    Jag är dock besviken på M för de är som jag skrivit förrut, som "vettiga" socialdemokrater på steroider. :-)

    Till sist. Jag är så innihelvets less, ursäkta språket, på alla dessa vänstermänniskor som hela jävla tiden tjatar om att alla utom de har en så vidrig människosyn, men i deras fall är städerskor - pigor, folk som länat pengar är slavar likväl som de som olyckligtvis hamnat i sjukdom och eller arbetslöshet. Om de där dårarna nu verkligen stod på de utsattas sida, hur fan kan de då välja att kalla dem slavar, pigor, etc, de borde väl hylla dem som hjältar i stället. Vad är det för människosyn?

    /Henrico

    SvaraRadera
  6. Som vanligt en mycket bra och välskriven analys som manar till eftertanke. Tack! Vet inte på rak arm hur man ska göra sin röst hörd år 2012. Känner samma frustration ibland. Demonstrationer och facebook-upprop känns sådär...

    Jag har de senaste valen röstat på Alliansen bara av den anledningen att jag inte tycker att det finns några vettiga alternativ. Egentligen borde jag väl inte bry mig om Socialdemokraterna MEN jag saknar en stark opposition med en tydlig politik och ett tydligt ledarskap - som skulle kunna erbjuda ett vettigt alternativ. Allt detta saknar Socialdemokraterna idag och det är sorgligt.

    Jag skulle heller aldrig kunna rösta på S så länge det betyder Juholt/Waidelich på toppen. Sedan finns det många i toppskiktet och riksdagsgruppen - som enligt min mening - suttit alldeles för länge. Det borde finnas en maxgräns och ett krav att politiker har arbetserfarenhet från det "verkliga livet" också. Hur ska dessa personer kunna förnya partiet?

    Man blir ju heller inte direkt optimistisk inför framtiden när man tittar in på S-Bloggar:
    - Nu efterlyser man ett "Reinfeldt-drev"
    - Man pratar fortfarande om att det stora ONDA BORGERLIGA MEDIADREVET är orsaken till krisen
    - Man försöker etablera nyordet "Reinfeldtare"
    - Man "betygar" att det finns en enorm vilja ute i landet att byta regering, efter att ha pratat med några medborgare i sin närhet (75+?)
    - Man sätter likhetstecken mellan privatisering = vinster = djävulen (och väljer att göra det så enkelt för sig)
    - Man fortsätter att kritisera oliktänkare som har åsikter kring förnyelse,ledarskap och inriktning = högersosse
    Osv osv

    Man pratar inte om väljarna och vad de kan tänkas efterfråga. Varför har så många väljare flytt från S? Vad är idag viktigt för de väljare som röstade borgerligt i senaste valet? Varför gjorde de det? Vad skulle kunna få dem att tänka om inför 2014?

    Nu blir det helg igen! ;-)

    Trevlig helg!

    MVH

    Tomas N

    SvaraRadera
  7. Visionären .. visst är det bra om vi vanliga väljare gör våra röster hörda även om det är inom en liten krets. Men de når knappast fram till dem som borde lyssna.

    Min blogg har enligt Bloggportalens statistik mellan knappt 900 - drygt 1300 besök per IP-adress, timme och vecka .. vilket är mer än vad jag någonsin förväntade mig som anonym privatbloggare. Men jämför det med Linda Rosings tragiska, sporadiska bloggande som ligger på runt 40.000 läsare så ser du räckvidden.

    Peter Strobl .. det vi ser nu inom socialdemokratin är tragiskt. Väljarföraktet är inte ett steg bort, det finns redan .. se kommentaren från Tomas N. Jag känner mig personligen dumförklarad av människor på s-bloggar, som jag själv upplever som något lågbegåvade, minst sagt. Det är skrämmande att dessa människor finns, har funnits eller har ambitionen att placeras på valbar plats på valsedlarna.

    Och om du inte själv är Sven-Erland så hoppas jag att du läst hans första inlägg i dag .. ;-)

    G och Henrico .. vi är en tapper liten skara vi som sparat ihop till "draåthelvete-pengar", sett till att vi är skuldfria och rättat munnen efter matsäcken. Det är det som är frihet, eller hur?

    Anonym 15:15 .. här borde jag väl skriva något vackert om att inte känna skadeglädje?? Men just nu är den så välförtjänt att jag kan kosta på mig att vara ärlig och säga .. som man bäddar får man ligga! Klyschor och floskler är inte helt gratis och svenska folket är inte som dumma som somliga tror. :-)

    Tomas N .. Jag håller med dig rakt av. Väljarföraktet är stort inom S .. när de eventuellt kommer ihåg att vi finns.

    Det som skrivs på s-bloggar är patetiskt, farsartat och visar inte på någon större tankeverksamhet. Det märks att sossarna är vana att tänka kollektivt, tycka kollektivt och handla kollektivt på uppmaning av Ledaren. Nu kommer inga uppmaningar, det finns ingen ledare och de måste tycka något SJÄLVA och detta är resultatet!!

    ALDRIG i livet skulle jag lägga mitt liv, min ekonomi och min framtid i händerna på dessa människor, jag ryser vid blotta tanken!!

    SvaraRadera
  8. Men är inte huvudproblemet varför våra etablerade partier har stelnat till och blivit en karriärväg för de mest politiskt korrekta i respektive parti?
    Var tog gnistan som en gång antände dessa partier vägen?
    Alla har de varit en proteströrelse mot eller i försvar för något - arbetare, bönder, lärare, religiösa, privilegierade, och på senare tid miljöaktivister och invandringskritiska. Rena enfrågepartier från början som, när de ska "bredda sig" för att nå fler röster, sakta men säkert tappar sin speciella intressekompetens och blir till generell inkompetens till sist.

    Kan man inte göra något för att få tillbaka kraften och kompetensen den skapar?

    MP tillåter ingen att sitta i riksdagen mer än 9 år. Det är en bra idé.
    Johanna Graf, S, i Solna har själv praktiserat sitt eget "fuck-off konto" och lämnade nyss sin bekväma kommunalrådspost för att segla runt i världen. Hon är en av få politiker jag tycker förtjänar beundran. Om några år kanske hon återvänder till politiken - eller kanske inte - i så fall fullmatad med nya intryck, redo att på nytt strida för det hon tror på.
    Vi behöver fler som henne.
    Man behöver inte göra äventyrliga seglatser, det räcker så väl med att ta en vända tillbaka till gamla arbetet...

    Och vi vanliga som inte känner för politik egentligen, inte ens ids skriva bloggar, etc då?
    I tider då alla har dator skulle de större frågorna mycket väl kunna ske via internet med vår bank-id t ex. De som inte har tillgång till nätet, skulle kunna "poströsta på Konsum" eller liknande.

    Grejen är att vi borde ta tillbaka makten från de som inbillar sig förstå oss.
    Kommer ni ihåg den eviga diskussionen "vann fel låt?" då Melodifestivalen hölls med expertjurys förr? Med senaste årens system med en think-tank som väljer ut ett antal bidrag ur tusentals, som sedan folket rösta fram, tills finalen där sk experter och folket möts igen.
    Verkar det inte som om vi väljer fler rätta än felaktiga låtar numera?

    Any, du hade en blogg för några månader sedan med förslag på TV-program där vi röstade - lika bra det... :)
    Eller så skicka de mest populära politiska bloggägarna till riksdagen för samhällstjänst i max 4 år.

    Eller så, ja just det... kom med egna förslag!

    SvaraRadera
  9. Om inte annat så är väl bloggandet ett sätt att kanalisera sina egna känslor, att få ur sig massa saker som annars tenderar att ligga och jäsa inom en tills de exploderar? Det funkar lite så för mig i alla fall. :)

    Sen är det egentligen rätt stort om man bara får EN annan människa att tänka till och kanske omvärdera en och annan omvänd föreställning. Det gör förstås inte att samhället förändras i nån märkbar omfattning, men många bäckar små och allt det där. Och vem vet, den människan kanske i sin tur använder sina nya insikter till att påverka någon annan?

    SvaraRadera
  10. Peter Nicklasson .. jag saknar också glöden och den verkliga övertygelsen. Och jag är också ett stort fan av Johanna Graf, även om om bara blir borta 2 månader.

    Ibland så misstänker jag att det skulle fungera bättre om svenska folket fick några opolitiska representanter i riksdagen som kunde röra om i grytan lite grand.

    Fnordspotting .. du har ju alldeles rätt, även om det känns lite meningslöst ibland. Och är det någon blogg som fått mig att reagera och tänka ett varv till så är det din. Jag är väldigt glad att jag hittade den .. även om den ger rätt skrämmande perspektiv ibland.

    SvaraRadera
  11. "Men de når knappast fram till dem som borde lyssna."

    Vad vet du om vem som borde lyssna?

    Vem lyssnade på dina föräldrar?

    Tycker du att de hade större möjlighet än du att göra sig hörda?

    Tydligen kopplade jag dig till ngn annan bloggare som du fann viktig. Det kallas att skapa nätverk. Det fann du tydligen intressant, men inte vem som läser dig eller vem som gav dig länken?

    Tjoho, jag ser dig. Ser du mig?

    Varför försöker jag ö.h.t.???

    Nä, jag tror jag skiter i det.

    V

    SvaraRadera
  12. Jag tror att din blogg och liknande bloggar faktiskt gör större nytta än vad du själv tror. Du har, som du tydligen nu märkt, en stor läsarkrets. Du får folk att reagera och diskutera. Det är sunt. Det är ju det vi måste göra. Bolla tankar och funderingar med varandra för att förhoppningsvis komma fram till något vettigt.

    När jag sysslade med handikappolitik då höll vi på en hel del med lobbyingverksamhet. Vi gick ut förutsättningslöst med det vi ville ha åtgärdat. Vände oss till samtliga partier för att se vilka som hakade på. Sedan bearbetade man dem inkl alla andra med det man ville ha sagt. Ibland fick vi resultat, ibland inte. Klimatet verkar vara tuffare idag så det kanske inte funkar längre. Det är mer än tio år sedan jag höll på med sånt och mycket har hänt under de åren.

    Men jag är i alla fall övertygad om att vi aldrig ska vara tysta utan på ett eller annat sätt föra ut våra åsikter. Alltid är det någon som lyssnar.

    SvaraRadera
  13. Kontrollfråga till bloggägaren:

    Tror du verkligen att utförsäkringarna är 'ett olycksfall i handläggningen' eller resultatet av illvilliga tjänstemän ?

    Gå tillbaka och läs OECD:s årliga reviewer av Sverige och sedan Anna Hedborgs skriftserie om sjukförsäkringen samt hennes utredningsdirektiv från 2005 så inser du att hela grejen är iskallt kalkylerad från början till slut.

    SvaraRadera
  14. Visionären .. bli inte irriterad på mig. Jag tycker väl också att det är fantastiskt att en enskild människa kan göra sig hörd och få kontakt med likasinnade .. det är det som gör att jag fortsätter skriva även när det känns lite motigt.

    Men medge att det vore trevligt om det fanns någon sorts kommunikationskanal uppåt också? Inte för allmänt gnäll utan för konstruktiva förslag??

    En referensgrupp bland väljarna som politikerna kunde pröva sina förslag på??

    Anonym 02:37 .. Nej, naturligtvis inte, jag har läst Anna Hedborgs alla alster och utredningsdirektiven och är väl medveten om att sjukförsäkringen hade förändrats oavsett vilken regering vi än fått år 2006. "Hela grejen var iskallt kalkylerad från början till slut", som du skriver.

    Däremot så tror jag att avsikten var att förhindra att människor skulle fastna i sjukskrivning eller förtidspension trots att de hade full arbetsförmåga inom andra yrkesområden än dem de hade haft från början.

    Men, i sin iver att strama till regelverket så att det baserades på arbetsförmåga som bedömdes av försäkringskassan och sjukdom som bedömdes av läkarna .. så glömde man bort att det inte bara är försäkringstagarna som kan tolka reglerna till sin fördel och lämnade i stället fältet öppet för försäkringskassan att göra egna tolkningar.

    De flesta tjänstemän och läkare gör nog så gott de kan .. men de som har karriärambitioner, svårigheter att se att det är mer än papper det handlar om eller egna antipatier i en liten kommun kan göra stor skada. Jag ser det faktiskt i praktiken alldeles för ofta.

    Jag hoppas jag inte har luddat till begreppen ytterligare nu. Det är svårt att undvika missförstånd på ett så här litet utrymme och utan direktkontakt.

    SvaraRadera
  15. Anybody,

    Visst är det en frihet som jag själv tagit mig, men, det är inte så jag jublar och hoppar av euforisk glädje.

    Det som började av frihetslängtan har nu blivit en ren och skär överlevnadsinstinkt för de problem som du belyser gör att jag numera är 100% säker på att jag inte kommer att kunna lita på¨att jag får den hjälp jag behöver en vacker dag.

    Speciellt inte av det sk gemensamma i samhället. De som förespråkar gemensamma kollektiva lösningar är inte intresserade av annat än sin egen penningpung. Så är det ju.

    /Henrico

    SvaraRadera
  16. anybody, det räcker gott med att bara vara Peter;)
    Faktum är att det några av oss kärleksfulla kritiker har föreslagit är just att använda sig av refrensgrupper inom politiken. Man gör det redan idag, men då befolkas refrensgrupper av personer med lojaliter inom politiken. Precis som man använder refrensgrupper inom projektledning där man då riktar sig till användarna. Som i det här fallet är väljarna. Det skulle inte förvåna mig, om ex Mp går åt det hållet. Men även vi och då menar jag med nödvändighet inte just mitt parti, skulle vinna på att verkligen använda sig av demokratiska instrument. Direktinflytande eller direkt åsiktsinflytande.
    Jag har för mig att jag bloggat just om detta som ett sätt att öppna upp de socialdemokratiska katakomberna. Att använda sig av det mest tabubelagda;) nämöigen väljarna!

    SvaraRadera
  17. Nej, inte irriterad.

    Men förvånad.

    Lite ödmjukhet skulle inte skada.

    Läs vad Cicki skriver. Hon är klok.

    Tror du att vi som läser dig är obetydliga och obegåvade personer?

    Vi är här av en anledning.

    Vi ser ngn som uttrycker det vi själva vill ha sagt, fast i mkt bättre form och sats än vi själva förmår.

    Du är läst av fler och fler som tycker likadant.

    Ignorera oss icke i dina drömmar om att ha en direktkanal till maktens boning.

    Bli ej högfärdig.

    Nöj dig med vad du har. Du har mer i avseendet påverkan än de flesta av oss andra.

    Vårda det.

    Ömt!

    V

    SvaraRadera
  18. Visionären .. ”Bli ej högfärdig”, om du bara visste hur osäker jag känner mig varje gång jag klickar på publicera så skulle du inte tänka så.

    Varje inlägg jag skriver är bara ett uttryck för mina egna tankar och funderingar och fick jag inga kommentarer och bekräftelse på att det fanns fler som tänkte ungefär likadant så är det ju knappast någon mening med att skriva alls?

    Det är kommentarerna, alla som har något att lära ut eller som ger nya infallsvinklar på saker jag fastnat i som är meningen och värdet i att blogga.

    Jag känner i sanning både ödmjukhet och respekt för varje enskild kommentar, men det är också det som skapar den frustration som jag försökte ge uttryck för i det här inlägget .. men tydligen misslyckades med. Det är knepigt med det skrivna ordet ibland.

    Inläggen är mina och jag skriver inget jag inte kan stå för själv, det är JAG. Men när det kopplas till kommentarerna så ser jag det som att det förvandlas till ett gemensamt VI. Och VI skulle kunna förvandlas till en kraftfull stämma om det bara fanns en kommunikationsväg vi kunde gå tillsammans. Förstår du vad jag menar? Jag känner att jag inte hittar de rätta orden?

    Ensam är jag ingen .. bara en enskild privatperson bland många. Tillsammans med er .. blir jag en del av ett VI .. en röst från väljarverkligheten som politikerna borde lyssna på. JAG vill verkligen inte ha någon egen direktkanal till maktens boningar .. men VI borde ha det. Som delar av en referensgrupp, bidragsgivare till en förslagslåda eller vad som helst. VI är väljarna ..

    Jag ser, hör och tycker inte att någon är obetydlig eller obegåvad .. snarare tvärtom. Jag förvånas och känner tacksamhet varje dag över att det finns människor som vill se och höra mig, och ibland .. när jag läser vissa kommentarer .. blir jag väldigt påmind om min egen otillräcklighet och okunnighet.

    ”Nöj dig med det du har”? Ärligt talat, jag skulle nöja mig med mindre och strävar definitivt inte efter mer, det var inte därför jag skrev om statistiksiffror, utan bara för att visa hur intresset ligger bland dem som läser bloggar. De verkligt betydelsefulla politiska bloggarna kommer på ett år inte upp i samma läsarsiffror som mode- och trendbloggerskorna får på en vecka.

    Om vi nu ska tala om att bilda opinion och påverkan? Det handlade inte om några ”ambitionsdrömmar” för min egen del.

    Jag har inga ambitionsdrömmar .. jag skriver enbart för kommunikationen med andra och är in i helsike tacksam över att den finns. :-)

    SvaraRadera