Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

måndag 9 januari 2012

Katt i huset.


En av mina dåliga sidor är att jag har lätt för att bli enögt fokuserad på ett eller annat behov. Jag MÅSTE ha eller MÅSTE göra det som jag för stunden känner en stor längtan efter. Ett karaktärsdrag som jag överfört på Dottern som redan tidigt lärde sig säga .. Jag kan inte LEVA utan det eller det .. och eftersom känslan ursprungligen kom från mig, så har jag alltid gjort allt jag kan för att hon ska överleva.

Jag tror att det ungefär är samma känsla som vänsterpartisterna har inför sex timmars arbetsdag? De KAN INTE leva utan den. Det må bära eller brista, vara helt orimligt eller skapa hur stora problem som helst. Löneminskningen spelar ingen roll och om småföretagen går i putten saknar betydelse .. de KAN bara inte klara sig utan kortare arbetstid.

Det finns ingen lycka i världen om inte hjärtefrågan för dagen blir uppfylld!

Jag läste Doreen Toveys bok ”Katt i huset” .. en roligt bok som i alla fall är av lite yngre årgång än broder Marx skrifter .. och förstod att framför mig fanns bara en öken av olycka om jag inte fick en siames. Jag hade ingen aning om var man fick tag i en och inte vad de kostade .. men ATT jag skulle ha en, det var ställt bortom alla tvivel.

Till slut hittade jag en liten siamesfröken 20 mil hemifrån, priset var hisnande. Vi hade bara inte råd. Jag vet inte vad jag tänkt mig, men eftersom vi gett ca fem kronor styck för kattbröderna Affe och Arne, så var det i alla fall inte tusentals kronor jag hade haft i tankarna.

Säljaren var nog desperat och föreslog ett byte. Hon var i stort behov av en diskmaskin eller gräsklippare och jag av en siames .. fanns det något förhandlingsutrymme där? Jag vände mig till Maken som var helt kallsinnig, grym och oförstående .. vi behöver ingen siames! Där fanns det inget förhandlingsutrymme alls.

Mitt behov av en siames växte till besattenhet.

Så såg jag en annons om en brunmaskad Colourpoint? Brunmaskad .. det lät siamesiskt?

Jag ringde och frågade och fick veta att det var en ras där siamesen bidragit med teckningen och perserkatten med pälsen .. och jag såg en långhårig siames framför mig. Sååå vacker och gracil .. och även den säljaren var desperat .. (bara där borde jag ha tänkt till, eller hur?) .. och kunde tänka sig ett avbetalningsavtal.

Vi åkte iväg, jag hade en korg inklädd med fårskinn till den ömtåliga raskatten och enorma förväntningar. Vi ringde på dörren och släpptes in .. och mötte en KATTMOPS!?

Jösses!! Jag hade ingen aning om att det ens fanns sådana katter?? 

Men vad gör man efter att ha tilltvingat sig sådana köpevillkor och åkt så långt? Katten var redan vår och vi åkte hem, mycket osäkra på hur vi skulle förhålla oss till den besynnerliga varelsen som insisterade på att sitta i framsätet och konversera med oss i över 10 mil.

Hon intog hemmet. Spatserade rakt förbi hundar och katter .. fräste irriterat åt papegojorna i förbifarten och valde ut en fåtölj som hon ansåg var hennes .. och somnade.

Vi var imponerade!

Hon hade aldrig varit ute och eftersom hon var en FIN, DYR och RASREN katt, så skulle hon aldrig få vara det heller, hade vi bestämt. Men var det någonting som vi hade gott om så var det oändlig tillgång på just utomhusmiljö och katten insåg direkt vilka möjligheter det medförde.

Hon bestämde att hon var en utekatt .. vi bestämde att hon kanske kunde gå ut på sommaren när det var vackert väder.

Redan första veckan hoppade hon ut från övervåningen, rakt ut i grått, kallt och snöslaskigt aprilväder och vi dog tusen dödar medan vi rusade ut, övertygade om att hon redan låg döende i dubbelsidig lunginflammation eller var ”förstörd” på ett eller annat hemskt sätt.

Efter det blev hon en utekatt som bara genom sin uppenbarelse och sina starkt blå ögon försenade böndernas mjölkning genom att blockera vägen för gårdens skräckslagna kor, satte respekt i grannskapets hundar och fick kattbröderna att mer eller mindre bosätta sig i köket.

Hon var en minnesvärd katt. En personlighet och friheten personifierad .. men hon hade inte den minsta likhet med vad jag förväntade mig av en siames .. och under många år fick hon mitt liv att ta en annan och helt oväntad vändning.

Långt senare så fick jag också min efterlängtade siames .. men ingen annan katt tog mig ut på samma resa som kattmopsen från Lidingö .. en vänsterkatt från ett ”högernäste”!

3 kommentarer:

  1. Vilken underbar historia.
    Ler med hela ansiktet.
    Tack! Härligt att få börja dagen med ett leende.
    Kram =)

    SvaraRadera
  2. Djur och deras personligheter är fantastiska.
    Just ett så här viljestarkt djur har jag (ännu) inte haft men jag och mitt fjordingsto kämpar stundtals om Alfahonastatusen.
    Hittills har alltid jag avgått med segern, troligtvis mest beroende på att det är jag som tillhandahåller maten!

    SvaraRadera
  3. Trots att jag haft katt i stora delar av mitt liv så har jag aldrig mött en mopskatt. Mina katter har varit personligheter, men inte ens i närheten av din katt. Kanske för att alla mina katter varit fådda bonnkatter. De kanske vet sin plats lite mer.....:-)

    SvaraRadera