Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

onsdag 11 januari 2012

Som man frågar får man svar.


”Politik är inte att tiga” .. är rubriken på DN:s ledare i dag. Där går man till hårt angrepp på Birgitta Ohlsson för hennes ”oinspirerade” insats i SVT programmet ”Sverkers stora strid”.

Jag såg programmet och blev så skitförbannad över att alla slutsatser redan var dragna, att jag nästan inte stod ut. Om jag hade varit Birgitta Ohlsson så hade jag också blivit mållös.

Frågan om eget ansvar bemöttes som flum? Ingen ville tala om vården och de lösningar som kanske borde finnas där?

Att det finns ett växande fetmaproblem, det är sant. Att det är ett hälsoproblem, det är också sant, att människor mår dåligt och i många fall har ett rent matmissbruk och ett sockerberoende är väl inte heller något som någon betvivlat.

Men vad hetsade Sverker om, vad var lösningen på allas problem?

Flytta godiset från närheten av kassorna? Lägg ansvaret på livsmedelshandlarna? Fettskatt? Sockerskatt?

Vad säger man?

Förbjud onyttig mat?

Det finns minst lika många människor i vårt land som har alkoholproblem vilket också drabbar deras hälsa, gör att de mår dåligt och befinner sig i ett missbruk och har ett beroende.

Är det någon som tror att vi kan lösa det genom att göra Systembolagen otillgängligare eller förbjuda sprit? Spritskatt finns det ju redan .. har det haft någon effekt på konsumtionen? Här gör man ju tvärtom och leker med tanken på hemkörning av spriten till bostaden.

Ska vi förbjuda sprit?

Och rökare .. vi mår inte heller bra av vårt missbruk och beroende. Tobaken är ju redan flyttad från kassorna .. har det förändrat något? I mitt fall har det inte gjort någon skillnad och i tidningarna läser jag att de yngre rökarna blir allt fler.

Ska vi förbjuda tobak?

Läkemedelsmissbrukare leker också med sin hälsa och sina liv. De inser förmodligen riskerna .. men klarar bara inte av att ta tag i de svårigheter som blir följden av att avstå. Jag har träffat människor som missbrukar Treo och andra receptfria tabletter och människor som knaprar i sig lugnande medel eller sömntabletter för att överhuvudtaget fungera. Det påverkar kroppen, hälsan och handlar om ett beroende.

Ska vi förbjuda receptfria läkemedel som kan vara starten på ett ”tyngre” missbruk av lugnande och sömgivande tabletter?

Hur mycket är statens ansvar och hur mycket är vårt eget?

Om jag som förälder inte kan säga nej när mitt barn tigger om godis vid kassan eller låta bli att köpa läsk eller chips när jag ser det, hur kommer det då sig att det blir enklare om det är placerat någon annanstans i butiken? Någon gång kommer jag att passera den kritiska avdelningen i mitt sökande efter ”nyttigare” livsmedel .. bör det finnas vakter vid särskilt fetmaframkallande produkter, som kan informera om vilka risker jag tar och uttala det nej som jag inte själv förmår säga till mitt barn?

Ska vi ta och förbjuda fredagsmys .. så mår alla så mycket bättre?

Regeringen får mycket kritik för att de inte säger någonting. Vad ska de säga? Vad ska de svara på?

Som man frågar får man svar, är ett gammalt ordspråk, och jag undrar … vem ställer frågan som regeringen bör svara på?

Carema-skandalen?

Där är ju tystnaden lika total på båda sidor, för ingen vill ha upp frågan det verkligen handlar om .. den allt större gruppen vårdbehövande äldre och de minskande resurserna som ofelbart skapar en sämre vård, oavsett vem vårdgivaren är. Ingen vill ha upp de siffrorna på förstasidorna .. för väljaren har visat sig vara både kunnigare och intelligentare än politikerna hittills trott.

Kommunernas ansvar .. det är inte heller kul att tala om, för där finns det både blå och röda kommuner som sköter sina uppdrag precis lika ansvarslöst och okunnigt. Det vill ju ingen ha upp på tidningarnas förstasidor.

Vinsterna för riskkapitalbolag är lite mer engagerande att röra i, än understimulerade, sysslolösa äldre som aldrig får gå ut .. både för media och för politikerna.

Men även där måste båda sidor iaktta en viss försiktighet. För Socialdemokraterna vill för död och pina inte ha fram det faktum att Carema etablerade sig redan på Göran Perssons tid och därmed gjort merparten av sina vinster under en sosseregering mellan 1996-2006.

Skandalen med de tvångsomhändertagna barnen? Där kan man tala om klavertramp när det gäller det återtagna löftet om skadestånd och där hamnade debatten rätt .. men vem talade om vilka som var ansvariga när vanvården skedde? Vem fortsatte diskussionen om hur familjehems- eller institutionsplacerade barn och ungdomar har det i dag? Är det någon som ens tänkt tanken att det kan finnas andra alternativ än tvångsomhändertagande?

Vad säger oppositionen som det kan vara meningsfullt att svara på?? ”Det här är helt sjukt!” och/eller ”ni måste göra något!!”

Vill oppositionen ha något svar .. eller ställer de bara en fråga som de själva anser sig ha svaret på? Är regeringen så övertygad om sina egna svar att de helt saknar frågor att ställa till väljarna som valt dem?

Varför kan vi väljare aldrig få alla fakta på bordet när media rapporterar om diverse SKANDALER?

Finns det överhuvudtaget utrymme för en meningsfull politisk debatt där alla inblandade .. regering, opposition, media och väljare .. fritt kan diskutera och få all tillgänglig information?

”Ni är ovanligt tysta. Vad är det ni tänker?” .. avslutas ledaren, och jag tänker på mitt eget lilla sammanhang.

I min lilla värld finns det en människa som vet ALLT om hundar och stör sig på mig, som hon anser vara fullständigt värdelös. Jag vet inte vad hon grundar sin uppfattning på .. vi har nästan aldrig träffats utom den gången jag talade om att odlad mark inte föll inom allemansrätten hon berättade om alla sina meriter på tävlingsbanan och gav mig märkliga råd som jag inte behövde eftersom jag aldrig skulle vilja tävla med någon?

Men mina hundar skäller när hon går förbi, det händer inte mer än max en gång i veckan. Jag kallar in dem så fort jag hör, så att de inte stör på tillbakavägen .. men om rätt ska vara rätt, så gör jag inget fel som har dem lösa på vår inhägnade tomt .. och de utgör ingen fara för andra.

Hennes hundar .. två stora rackare, varav en rottweiler .. springer lösa 50-100 meter före henne när hon går på allmän väg. Hon har full koll och de lyder .. men det framkallar ändå ett obehag för dem som möter dem, utan att se henne när hon är dold av vägens krökningar och växtlighet. Hon har rätt att ha dem lösa i och med att hon har ett mentalt koppel på dem .. och de utgör därmed ingen fara för andra.

Hon skriker åt mig när hon passerar .. ”det här är helt SJUKT!!” och ”ni måste GÖRA något!!” .. och hon gör det från ett säkert avstånd så att jag inte har någon möjlighet att komma med konstruktiva förslag. Förslag som hon troligen skulle förkasta, eftersom de kom från mig.

Så jag säger inget … vad ska jag säga?

DNDN, DNSvD, SvD, Expr., Expr.,

5 kommentarer:

  1. Bra blogg, mycket bra blogg till och med.
    Gällande vanvårdade barn är jag väldigt kluven. Inte ens på 50/60 talet tvångsomhändertogs barn för att det var "roligt" eller för att jävlas med föräldrarna. Visserligen kan man säga att samhället var hårdare och ställde mycket strängare krav på sina medborgare.
    Kommer sjäv ihåg när jag gick i skolan på 70 talet och en träslöjdslärare slängde en träkloss i huvudet på en elev som han tyckte störde lektionen, mig veterligen blev det ingen officiell reaktion på det.
    jag tror kanppsta tt det har skadat mig som människa idag att vara med om upplevelsen.

    Idag är det samma visa, man omhändertar ett barn för att skydda det från allt för många dåliga upplevelser som liten eller som ungdom.
    Om enskilda företrädare begick övergrepp mot barnen under omhändertagandet är säkert sant, men ska det rendera till att det allmänna ska betala skadestånd?
    Vore det inte lämpligare att stämma de enskilda som är i livet och kräva dessa på skadestånd.
    Lika så idag, det har i flera fall skett både mord och vanvård av barn.
    Media och allmänhet skrikit i högan sky om att myndigheterna inte ingrep i tid.
    Hur ska vi ha det eg?
    Alla former av tvångsåtgärder innebär ett visst lidande, men i absoluta merparten av fallen så hade lidandet varit större om man låtit situationen bero.
    Livet är inte rättvist och jag vet inte om 250.000 kr kan göra ett dugg för att reparera en skadad barndom.

    SvaraRadera
  2. Efter 54 (!) minuter (av 58 ..) närmar man sig det minerade området (under någon minut)

    Mellan tre och sex procent av Sveriges barn lider av fetma. Och skillnaden är stor mellan olika områden. Fyra procent av barnen i Vaxholm lider av fetma, jämfört med 20 procent i Skärholmen.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=4533029

    TABU-TABU-TABU-TABU-TABU...

    SvaraRadera
  3. Min känsla är att det är fullständigt kaos på socialförvaltningarna. Bristen på vanligt bondförnuft verkar total liksom insynen. Där sekretessen används för att skydda sig själva. Socialförvaltningarna verkar vara överbefolkade av människor som älskar myndighetsutövning mot svaga grupper. Empati är nog inte deras paradgren.

    SvaraRadera
  4. Svårt och svara på har ändå svårt att tro att någon soc.handläggare vill jävlas med folk.
    Känns som att missbrukare är rätt duktiga på att straffa sig själva.
    Sen finns det psyksikt sjuka som inte kan ta hand om sina barn även om de har all vilja i världen.

    SvaraRadera
  5. Jag tror att vi lider av moralpanik - lite till mans.

    Dessa eviga pekpinnar, upp, ner, åt öst och väst...

    Live and let live!/G

    SvaraRadera