fredag 27 januari 2012

Övertyga mig gärna .. om det går?


Redan under Göran Perssons sista mandatperiod började jag bli ganska övertygad om att hans huvuduppgift var att förnöja Socialdemokraterna och skydda sig själv från interna  knivhugg i ryggen .. även om han var vald till landets statsminister.

Partiets olika falanger verkade ha tolkningsföreträde före landet och väljarna .. även när det gällde väljarnas behov och landets ekonomiska förutsättningar?

Så kom Mona Sahlin och jag tyckte att jag fick det bekräftat.

Varken Mona Sahlin eller vi väljare ville ha Vänsterpartiet i ett regeringsalternativ .. men fick det ändå, bara för att de socialdemokratiska falangerna krävde det? Och när Mona Sahlin senare höll sitt avgångstal och Thomas Östros äntligen tog bladet från munnen fick vi också veta att de genom en hel valrörelse talat sig varma för en politik och en budget som de själva inte trodde på?

Vart tog ansvaret för Sverige vägen i den processen?

Väljarna .. hallå!! .. var det någon som såg några andra väljarintressen än enskilda försäkringskasseärenden som gick att utnyttja i valrörelsen? Dock utan att ge den allra lilla minsta ledtråd till vad som skulle ha varit annorlunda om vi hade haft en socialdemokratisk regering?

I och med de strider och den galenskap som bröt ut när Håkan Juholt valdes, fick vi också se att den demokrati och solidaritet som Socialdemokraterna ansåg att vi medborgare borde leva efter, inte gällde inom partiet. Eller partierna .. eller hur man nu ska se på ett parti som är så splittrat att det råder fullt inbördeskrig mellan alla olika falanger som man ihärdigt förnekar i hopp om att de ska försvinna.

Socialdemokratisk politik är något som för mig först går ut på att tillfredsställa en uråldrig, självbelåten, söndrad, odemokratisk och osolidarisk rörelse som ser sig själva som ett "statsbärande" och maktfullkomligt parti, även om opinionssiffrorna säger någonting annat.

Jag känner inget förtroende alls för ett parti som inte ens kan lösa sina egna problem, ena sina egna medlemmar och inte kan se väljarnas behov före sina egna. Hur ska ett sådant parti kunna leda ett helt land?

För vems skull söker de makten?

Sin egen?

Ska vi väljare verkligen behöva anpassa oss till Socialdemokraternas interna problem, så att de återigen kan få den maktposition som de förlorat genom att missköta kommunikationen och samarbetet med sina egna medlemmar och genom att anpassa sin politik efter vad som orsakar minst bråk internt?

En ny Frälsare är utsedd och nu är allt frid och fröjd. Men kan en enskild person förändra något som är i grunden fel? Även om Stefan Löfven är en pålitlig och stabil person .. så innebär inte det att Socialdemokraterna över en natt förvandlas till ett pålitligt och stabilt parti.

Jag är inte mycket för "roliga historier", men under sista året har socialdemokratin tagit sig sådana uttryck att den i sig har blivit en lite löjlig och rolig historia och därför är inte steget långt till den historia som jag har upptejpad på min kylskåpsdörr ..

Pastorn står framför kyrkofullmäktige och ber om pengar till en kandelaber.

"Det här är slöseri med tid" .. säger ordföranden. " För det första finns det ingen i kyrkan som ens kan stava till kandelaber. För det andra finns det ingen i kyrkan som kan spela på den och för det tredje .. vad kyrkan behöver är mer ljus!"

Denna historia sammanfattar rätt väl hur jag ser på socialdemokratiska partiet och dess politik just nu ..

.. men, övertyga mig gärna om att jag har fel!

7 kommentarer:

  1. Tänkte inte kommentera det politiska inlägget. Du vet ju Any att du blivit utnämd till mitt politiska samvete.
    Tänkte bara på dig och fick lust att titta in och önska dig en
    trevlig helg!
    Ha det bra! Kram=)

    SvaraRadera
  2. Anybody,

    Jag tror att det kommer bli bättre nu inom det politiska. Jag tror det blir mindre konfliktsökeri och mer kompromissökeri i förhållningssättet mellan opposition och regering. Vilket jag tycker är fullständigt nödvändigt för landet.

    Jag tror att krismedvetnande äntligen nått fram, jag tror att t.o.m de värsta intrigmakarna inom S har fattat att de faktiskt måste börja göra själv för sin lön genom att ta ansvar i stället för att bara positionera sig.

    Allt detta kommer också att tvinga alliansen att faktiskt bli mer på tårna, de måste nu börja i mer utsträckning förhålla sig till sig själva i större utsträckning än tlll oppositionen, annars riskerar de att framstå som idéfattiga, visionslösa, etc...

    Jag är faktiskt hoppfull, helt otroligt. :-)

    /Henrico

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas du får rätt, Henrico. Men jag tror tvärtom att sossarnas inte har en chans i nästa val. Även om Lövén har fördelen av att kunna ett hederligt yrke och bevisligen kan ta jobbiga beslut och verkar vara reko i största allmänhet, så står partiet kvar där det var 2006. Med retorik från 1996, med tankarna i 1986 och hjärtat i 1976.

    SvaraRadera
  4. Så fantastiskt klarsynt som du lägger fram texten tror man inte att det finns någon som kommer att stödja det partiet. Men jag känner mig faktiskt lite knäsvag. Om sossarna får lite lyftkraft kan de knipa regeringsmakten med miljömupparna och kommunisterna. Då kommer armar att vridas. Och ett livslångt kämpande bestraffas.

    SvaraRadera
  5. ".. men, övertyga mig gärna om att jag har fel!"

    Varför då?

    Du har ju rätt!

    V

    SvaraRadera
  6. Henrico och Trash .. tyvärr så delar jag inte din optimism utan håller med Trash. Möjligen så blir det lugnare ett tag och lite bättre styrning på debatterna, men problemen finns kvar innanför de stängda dörrarna .. vilket gör att politiken anpassas till de socialdemokratiska falangerna i första hand och till väljarna i andra hand.

    Anonym .. jag har lite svårt att se hur Stefan Löfven ska kunna samarbeta med Vänstern??

    Visionären .. jag är nog löjligt väluppfostrad och vill gärna lämna en öppning i kritiken. Skyll på min mamma!! ;-)

    SvaraRadera
  7. "Skyll på min mamma!! ;-)"

    Näe, tänker jag verkligen inte göra. Jag hade också en mamma; hon kom från barnrikehusen i Landskrona; de fattigaste av fattiga när hon växte upp.

    Hon såg till (liksom hennes mamma alltid gjorde för sina tio) att jag alltid var hel och ren, hon lärde mig att vara ärlig och att aldrig utnyttja eventuellt övertag mot dem som var svagare, och att vara hederlig (om nu ngn förstår det begreppet längre).

    Hon hade varit fullkomligt nöjd om jag så blev busschaufför, så länge som jag var hederlig och gjorde rätt för mig.

    Så blev det nu inte. Jag tog en högskole-examen och det var både hennes och min förtjänst.

    Jag är henne evigt tacksam och kommer alltid att hedra hennes minne.

    V

    SvaraRadera