Jag är den sortens människa som väljer att ringa obehagliga telefonsamtal
så fort det bara går i stället för att gå och våndas in i det sista. När jag
måste göra något som jag absolut inte vill .. men måste .. så ser jag till att
få det avklarat lika fort och jag föredrar att få det värsta möjliga scenariot
presenterat framför en överoptimistik önskedröm.
Jag har mat i frysen, ett litet elaggregat i händelse av strömavbrott,
pensionssparande, en sjukvårdsförsäkring, en filt i bilen tillsammans med
paraply och en fällkniv om jag skulle få motorstopp eller köra på något som inte
dör direkt .. och då menar jag INTE en annan människa.
Om det skulle hända så har jag en förstahjälpenlåda i bakluckan att ta
till om jag kan behålla fattningen så pass att jag kan använda den.
Ekonomiskt har jag alltid sparat något .. även om det bara var mynten som
fanns kvar i plånboken när den nya lönen kom.
Under större delen av livet var det väldigt lite som gick att spara .. men
i alla fall något .. eftersom jag alltid räknar med oförutsedda utgifter. Jag
har inga höga krav på livet, har aldrig rest utomlands som en rutin varje år
och de gånger jag gett mig ut i världen så har det varit för egna sparade
pengar. Vi har aldrig lånat för konsumtion .. men till bil och boende, där vi
amorterat och avbetalat i snabbast möjliga takt.
Jag är en genetisk shoppaholic, men bränner helst pengarna på "fynd" och jag blir nästan hög på
skyltar som lovar "köp 3 betala för
2", "Extrapris",
"Halva priset", "REA" eller "Vintage"/"Second Hand"/"Retro".
När jag ser något som jag vill ha .. verkligen VILL HA!! .. så frågar jag
mig själv: är det möjligt att göra något
liknande själv? Kanske något som någon annan vill betala för?
Ibland går det .. för det mesta inte.
Eller så sitter jag och undersöker andrahandsvärdet av förstahandsprylarna
innan de blir mina. Det kan lätt bli en slags hobby/mani att göra vinster om du
fått den första kicken en gång.
Jag följer med i nyhetsflödet. Det är inte alltid jag begriper vad som
står på ekonomisidorna, men vem som helst kan ana bara genom att läsa
rubrikerna. Därför så har vi inga skulder .. den här krisen har varit synlig
väldigt länge och eurons födelse var som en enda stor röd varningslampa för oss.
När jag läser igenom det här så
inser jag att jag framstår som en rätt tråkigt människa?? Gnetig, snål och
självgod?? Men det går inte att beskriva ekonomisk framförhållning på ett sätt
som signalerar opitimistisk lössläppthet?
Eller gör det?
Men oavsett vilka partier som vinner valet nästa år och oavsett vilka som
kommer att enas om vilka som ska bilda regering .. så har jag ingenting att
oroa mig för. Om det inte blir något hemskt alternativ, typ nordkorea, som konfiskerar allt vad jag äger och har,
förstås? Men då kan jag kanske trösta mig med att drömmarna och optimisterna
som låg bakom ett sådant resultat förmodligen ligger sämre till än mig.
Verkligheten och verklighetens fakta är sällan lika roliga och välkomna
som löftenas och drömmarnas rosa skimmer och när det gäller landets ekonomi så
är jag mer intresserad av det första än det senare. Det är alla gånger bättre
att bli glatt överraskad eller sannspådd än att stå och känna sig som en idiot
när verkligheten hinner ikapp och berättar att .. det här borde du ha fattat om du bara TÄNKT aldrig så lite.
Under den perioden i livet när ekonomin låg i ruiner så fanns det
naturligtvis anledning att satsa på något som kunde få uppförsbacken att plana
ut till något mindre ansträngande .. men det förutsatte att vi visste VAD som
var lönsamt att satsa på, HUR det skulle göras för att ge någon form av vinst
och OM vi hade ekonomiskt utrymme, tid och möjlighet att vänta på denna osäkra
vinst? För om man ska riskera sparade/lånade pengar så vill det till att man åtminstone vet hur stor risken är att situationen förvärras i stället för förbättras.
Anders Borg presenterar en prognos som inte direkt känns som en
överraskning.
Socialdemokraterna svarar med att skjuta budbäraren och lova satsningar
som kommer att ge oss både mjölk och honung.
På något okänt sätt .. men ingen vet VAD, HUR eller OM?
Och för att pigga upp ett tråkigt inlägg så bjuder jag på lite roliga
citat ..
Vi lovar i enlighet med våra
förhoppningar och håller i enlighet med våra farhågor./ François de la Rochefoucauld (1613-1680)
Alla vill äta vid regeringens bord,
men ingen vill diska./ Werner Finck
Eftersom en politiker aldrig tror på
vad han säger blir han förvånad när andra tror honom./ Charles de Gaulle (1890-1970)
Den rätta inställningen till pengar
är begärligt förakt./ Henry Miller
(1891-1980)
Den människa är rikast vars nöjen är
billigast./ Henry David Thoreau (1817-1862)
Banktillgodohavanden är som tandkräm,
lätt att ta ut och svår att stoppa tillbaka./ Robert Ackerström
... och så kunde jag bara inte motstå det här som jag hittade på Livet.se:
Om Karl Marx, istället för att skriva
om kapital, hade skaffat ett, så hade det varit mycket bättre./Karl Marx mamma (1818-1883)
"Det är ett löfte att det är en målsättning som vi lovar att ha som mål att arbeta för" sas av sossan och partisekreteraren mm Ingela Thalén i Aktuellt 9 januari 1990. Det kunde ha sagts av vilken sosse som helst vars uttalande skulle tas på fullt allvar hur knäppt det var.
SvaraRadera"Det var ju synd för hooonom att han inte kunde göra det där målet som han hade kunnat få velat fått gjort haft"- Rolle Stoltz
SvaraRaderaNågon tråkig människa är du ju absolut inte! Det kan du ta och glömma direkt. Gillade Marx citatet.
SvaraRaderaKram =)
`Den som har mest saker när han dör vinner``Nej du är inte tråkig eller gneten,förståndig tycker jag som själv var rätt slarvig förr men sparar nu som en ekorre inför vintern.Det är inte roligt med skulder för då är man inte fri.
SvaraRaderaJag uppskattar Borgs i mitt tycke ärlighet om kommande svåra tider gentemot sossarnas luddiga löften om guld och gröna skogar (som vi ska betala icke att förglömma) Förstår inte hur det ska gå till när Europa går på knäna,vi är ju ändå beroende av att någon har råd att köpa det vi producerar. Och jag vill VETA var pengarna ska komma ifrån till dessa utlovade sötebrödsdagar.
Ibland känns det som att man skulle skita i att vara sparsam och köra på för fullt, låna så mycket jag kan och köpa det finaste huset med strand, pool och hela tjofräset, lånta fädrar, glänsa och leva loppan.
SvaraRaderaOm det skiter sig kan man ju i alla fall ägna sig åt nationalsporten nummer ett, gnälla och kräva att någon annan skall hjälpa till?
Men jag skall inte gnälla heller för innerst inne vet jag att jag är fri och dessutom är det faktiskt en himmla skön känsla.
/Henrico