"När man hör politiska tal, måste man tänka på vem som talar, varför han talar, och om det eventuellt är någon mening i det han säger."

De senaste dagarna har jag försökt hitta ord för vad jag känner när jag följer rapporteringen från Socialdemokraternas kongress och jag har raderat minst tre inlägg om dagen eftersom jag faktiskt inte riktigt vet om jag hört det jag har hört, läst det jag har läst eller sett det jag har sett??

Det har varit ett makalöst trixande med orden, statistiken och sanningen.

Jag har läst Stefan Löfvens installationstal i omgångar för att undvika socker- och visionschock. För är det något som jag har svårt för så är det politiska tal över 15 minuter där det talas ett alldeles särskilt svulstigt och predikoliknande språk från den tid då radio var en ovanlighet och politiska tal var rena underhållningen. Ju längre de pågick desto bättre .. på den tiden.

Nutidens människor sätter en ära i att uttrycka sig kort och koncist .. ibland blir det så kortfattat och förkortat att det också blir helt obegripligt, men det är ändå bättre än enorma ordmassor som maskerar bristen på allt det som jag egentligen vill veta.

För kanske är det något fel på mig, men när jag hör en sosseledare breda ut sig i kongresstal till de frälsta, så tickar räkneverket igång och jag lägger miljon till miljon, miljard till miljard allt eftersom de ideologiska riktningsgivarna haglar om öronen på mig.

Det är häpnadsväckande vad en politiker tror sig kunna åstadkomma till nästan ingen kostnad alls??

I år är nyheten att allt ska betalas med "smarta" skatter som inte kommer från skattehöjningar som belastar den "vanlige knegaren"?

Det nya med Stefan Löfven är att han vill att vi ska bli en enda stor familj allesammans och därmed bära en kollektiv skuld eftersom att vi inte alltid varit så välkomnande, toleranta eller hjälpsamma mot varandra.

Så behöver vi inte tala mer om den saken!

Det är förpliktigande ord från en partiledare som talar till ett parti som påminner om allt annat än en familj och som alltför gärna och ofta fördelar skuld till var och en som har en avvikande åsikt .. både inom och utom partiet.

För när jag följer sossesåpan i Göteborg så är det samma intriger, samma motsättningar, samma skitsnack, knivar i ryggen och samma trampande nedåt och slickande uppåt som tidigare. Den socialdemokratiska familjekänslan inom partiet är inte något jag vill se utanför betongmurarna.

Stefan Löfven talade om .. "en arbetsmarknad skapad av män, för män. Blind för hemarbetet och byggd på en grund av självuppoffrande kvinnor. ... hälften av alla människor, hälften av alla innovatörer, hälften av alla genier hålls tillbaka."

Så varma ord .. samtidigt som partiet vill begränsa kvinnors möjligheter att starta egna företag i den enda bransch som de har ovärderlig kompetens i??

Som Lena Melin skriver i dagens AB ... "Socialdemokraternas motstånd mot vinster i välfärden är tvetydigt. De är inte emot att företag som bygger vägar, hämtar sopor eller kör bussar går med vinst. Men om den kvinnodominerade vården gör det blir det ett jävla liv."

Men varje manlig politiker med självbevarelsedrift kallar sig naturligtvis för feminist och då måste väl Stefan Löfven rätta in sig i ledet och också betrakta alla kvinnor utanför styrelserummen som mjäkiga offer för manliga strukturer?

Sådana som jag .. ett offer som inte ens fattar hur underordnad jag är?

Med sosseledaren i ledningen kommer vi att gå framåt, jämlika, feministiska och könsmaktsmedvetna, som en enda solidariskt familj släpande på varandras kollektiva skuld, fostrade i statens varma famn från 2 års ålder fram till den dagen vi hittar ett arbete i landet med EU:s lägsta arbetslöshet.

Det är vackra ord och jag tror verkligen att Stefan Löfven vill skapa en känsla av gemenskap och sammanhållning som ska föda solidaritet, tolerans, jämlikhet och familjekänsla.

Men jag blir mest bara rädd. För mig är familjen den innersta kretsen runt mig och de människor jag valt att leva tillsammans med. VALT att leva tillsammans med .. för jag är så hemsk att jag faktiskt inte älskar eller känner mig solidarisk med alla.

Jag bär mina egna skulder och kan till och med förstå att andra ser på livet och samhället på ett helt annat sätt än jag utan att fördöma eller hata.

Jag avundas ingen och mår inte illa av att någon har mer än jag och jag räcker mer än gärna ut en stödjande, hjälpande hand till någon som fallit och behöver den för att komma på fötter igen .. och jag tar den inte tillbaka förrän jag vet att vederbörande står stadigt av egen kraft.

Men aldrig i livet att jag lever mitt liv efter någon annans manual, på någon annans villkor eller för att uppfylla någon annans vision om Paradiset.

Och så var det det där som det tickande räkneverket begär svar på .. till vilken kostnad, tillsammans med vem och hur ska det genomföras rent faktiskt och praktiskt som till exempel .. om det ska bli mindre klasser i skolan så blir det väl också fler klassrum och var kommer de i så fall ifrån och till vilken kostnad?

Och om man till exempel lägger all makt att bevilja tillstånd för privata vård- och skolalternativ hos landets kommuner, så betyder inte det att någon tror att de har den kompetens som erfordras eller ens förmår att driva dessa verksamheter själva. Det är bara ett enkelt sätt att slippa ta eget ansvar och slippa erkänna att de flesta av våra kommuner inte skulle kunna leva upp till kommuninvånarnas krav .. eller kunna fixa fram fler klassrum .. utan tillskott av pengar från privata riskkapitalister.

Riskkapitalist = människor som är villiga att riskera sitt kapital mot en rimlig vinst.

Att sedan min första tanke är att det kommer att finnas oerhörda möjligheter till pengar under bordet med ett sådant system, bygger enbart på det faktum att det kryllar av politiker som lockats bort från kommunstyrelserna för att bära tillstånd i olika välfärdsverksamheter .. bland annat i landets största bedrägerihärva med assistansersättning, där även försäkringskassans egen utredare var avlönad av dem som "egentligen" drev verksamheten.

Nästan alla människor är mutbara, tro inget annat. Det är för det mesta bara priset som skiljer.

Så småaktigt tänker jag när jag lyssnar på politiska visioner.

Och på tal om familj ... vilken familjebild är det vi ska se framför oss?

För sossarna kommer ALDRIG mer att regera på egna mandat .. vilka är de andra familjemedlemmarna?

Är det Jonas Sjöstedt och hans mordlystna kamrater som ska köpa kommunernas bestämmanderätt över de privata vårdalternativen, till priset av en eller flera ministerposter eller är det Gustav Fridolin som kommer att stödja partiet till priset av att samma beslut rivs upp och kastas på sophögen?

Alla socialdemokratiska entusiaster som kommenterar under AB:s kongressrapportering förväntar sig att sjukförsäkringen kommer att återställas 100%, att inga privata vårdföretag ska få ta ut någon som helst vinst, att de med stora hus ska beskattas högre så att de med "normalvillor" får bättre villkor, att landets RIKA och landets största arbetsgivare ska beskattas så det blir "rättvist", att alla offentliganställda ska få 10.000 i påslag på månadslönen och att a-kassan ska återgå till den tid då dagar som tog slut ersattes av nya dagar till priset av en kurs i teckenspråk på en vecka.

Törs någon ställa sig upp och säga som det är ... DET KOMMER ALDRIG ATT SKE.

Socialdemokraterna är till 100% beroende av att Miljöpartiet och/eller Vänsterpartiet godkänner varje steg de tar om de vill bilda regering. Vilket förmodligen kommer att ge samma "solidariska familjebild" som den vi nu följer i tidningar, radio och tv.

ALLA löften som ges på den här kongressen är bara luft och tomma rubriker om de inte godkänns av Vänsterpartiet och/eller Miljöpartiet vid en eventuell valvinst.

Som sagt, sossekongressen är hittills den mest förvirrande och råddigaste jag någonsin följt .. däremot är jag bergsäker på att dagens rubrik är ett citat från en okänd förmåga. Men innan jag bestämde mig så valde jag också mellan följande ..

Socialismen kommer att förbli populär så länge människorna finner hoppet om att det också ska gå dåligt för andra viktigare än hoppet om att det också ska gå bra för dem själva. /Hans Habe

Kapitalismens nedärvda last är den ojämlika fördelningen av tillgångarna, socialismens nedärvda dygd är den jämlika fördelningen av fattigdomen. /Winston Churchill

AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr.,

Johan Westerholm, Peter Högberg