tisdag 30 april 2013

På besök i finrummet.


Vi var på vernissage i helgen. Eller konstutställning om man hellre vill uttrycka sig så .. eller så kan jag kalla det besök i finrummet, vilket det i själva verket var.

Evenemanget tog plats i anslutning till en gård/herrgård(?) som rustats upp och putsats med hjälp av stora och nya pengar. Allt från grusgångar till särskilt glashus i anslutning till grillen, enormt garage, stoooooor carport och gräsmattor och rabatter var omsorgsfullt designat och polerat och dagen till ära så hade ägaren till hela biddevitten tömt garaget och ställt upp hela bilparken i carporten .. som av en händelse låg i anslutning till det ombyggda stallet/ladugården/ekonomibyggnaden där själva utställningen ägde rum.

Så nu vet jag att han åtminstone har en Ferrari och ett större antal svindyra andra bilar .. och det var ju en upplevelse i sig?

Utställningslokalen användes förmodligen till storslaget festande i vanliga fall eftersom det fanns en kombinerad bar och köksyta i mitten med tillhörande kock och allt, men väldigt tjusigt, vitlaserat och genuint var det i alla fall.

Normalt sett brukar jag undvika den här sortens tillställningar, men nu handlade det om en konstnär som jag tycker väldigt mycket om .. trots att h*n allmänt anses som lite för kommersiell  för att vara Riktig Konstnär .. och två andra konstnärer, varav en som jag alltid längtat efter att få se.

Konst och kultur borde vara roligt, inspirerande och skapa gemenskap och glädje, tycker jag. Det måste väl ändå vara själva idén? Och om det inte skapar direkt glädje utan bara avser att provocera .. så borde det väl ändå skapa någon form av gemensamma reaktioner??

Samtal?

Diskussioner?

Men .. suck .. som alltid så kommer du in i en större rum där människor sakta rör sig efter väggarna i små sammanhållna grupper eller enskilt. I händerna håller de ett plastglas med något odefinierbart vitt och ett hopnitat häfte med namn och pris på konstverken.

Alla samtal viskelivisk-talas enskilt och diskret så att omgivningen på fullt allvar ska tro att man överväger att nysta upp 10-15 tusen för något att hänga på väggen i det egna palatset.

Över golvet hastar konstnärerna besvärat med blicken stelt riktad nedåt för att undvika ögonkontakt med dem som enbart är där för att frottera sig och när de har hastat färdigt startar de gemensamma viskelivisk-samtal som utestänger det jobbiga med att visa upp sina egna ansträngningar.

Åtminstone upplever jag det så.

Vid in-utgången finns som regel vykort och affischer för den som har en begränsad budget och har man tur så kan man få dem signerade.

Aldrig mer .. säger jag till Maken.

Det sa du förra gången också .. sa han.

Varför påminde du mig inte .. sa jag, och så lämnade vi lokalen under tystnad och stannade inte förrän vi upptäckte ortens Antik & Kuriosa affär där jag inhandlade två gardinlängder från 50-talet som kommer att få ett nytt liv som 50-tals klänningar till mig.

När jag läser intervjun med Noomi Rapace där hon säger att hon känt sig som en främling i sitt eget land så blir jag inte upprörd. Hon är inte ensam om att se hur Sverige mer och mer börjar likna en utställning där åsiktsföreträdare ställer ut de åsikter som är de enda saliggörande.

Det Perfekta Landet! Skapat och styrt av Oss som vet Hur Det Ska Vara?

De som inte ser storheten i dem är obildade, dumma och blir föremål för "konstnärernas" och "opinionsbildarnas" missionerande och fostran, typ. För hur skulle de klara sig utan de Fattiga, Dumma, Misslyckade, Sjuka och Obildade?

Noomi säger att hon vill ha något större, mer rymd, mer plats, mer utrymme och ett land där en människa kan ha stora visioner utan att det anses vara provocerande.

AMEN!!

För hur ser det ut egentligen med den provocerande konsten ... är den så provocerande egentligen när den alltid slår åt samma håll .. uppåt till höger mot kungahuset och "kapitalet" som sponsrar utställningarna där den visas och tjänar pengar på det som eventuellt stiger i värde när konstnären dör?

Hur är det med åsikterna hos vår elit .. debattörer, opinionsbildare och politiker?

Sossarna & Co släpper samma skuggbudget varje år med smärre omskrivningar och Alliansen svarar med samma kritik .. också varje år. Blir förhållandena omvända så blir det samma reaktioner .. fast omvänt. Så outhärdligt förutsägbart, särskilt när det gäller underskattandet av väljarens förmåga att tänka själv.

Alltihop är baserat på samma ekonomiska förutsättning som tolkas på det sätt som gynnar den egna politiken bäst .. men som sällan stämmer överens med verkligheten om man inte slår ihop dem och rensar bort de politiska flosklerna.

De politiska blocken är i sanning cementerade block och däremellan finns ingenting .. antingen så hatar och misstänkliggör du det ena eller det andra. Eller så ger du blanka fanken i alltihop.

Våra vanligaste kändisar kan inte klara sig utan bloggar och facebook som samlar fansen .. men vad får vi veta .. vad använder de sitt kändiskap till? Hur gulligt det är med barn, dagens kläder och hur man arrangerar blommor i en vas från Svensk Tenn för två tusen kronor?

Den vassaste twittrare vi har lär vara Jonas Gardell .. men det är väl ingen som blir direkt överraskad av hans åsikter. Och om någon ny förmåga bemöter ett hyllat debattinlägg, från en annan ny förmåga, med ett eget lika välskrivet, så höjs det genast röster som anser att det är skandal att det ens är tillåtet .. i SAMMA tidning!! 

Under förutsättning att den första förmågan tolkade den godkända åsikten .. för annars så dissas den första förmågan för att h*n tagit sig friheten att uttrycka fel åsikt, den andra förmågan hyllas för sitt insiktsfulla bemötande och tidningen höjs till skyarna för att den publicerar fler åsikter än bara en .. eller hur det nu blir??

Ett land där det på fullt allvar pågår en debatt om att man bör våga vägra ta debatten för att debatten inte ska riskera att resultera i slutsatser som är fel? Och så utmynnar det hela i en sidodebatt om vilka som över huvudtaget är lämpliga att leda en debatt .. om det nu ska ledas någon sådan alls?

Kan man ens tillåta debatter som berör ämnen som inte är lämpliga att debattera?

Jag upplever det som att vi lever i ett land som är lika ängsligt och försiktigt, och där alla samtal är samma viskelivisk-samtal, som på den konstutställning vi nyss besökte. Ingen ska se eller höra .. men alla ska tro att åsikterna och förutsättningarna är exakt de rätta.

När jag läser rubrikerna som ska få mig att uppröras och löpa amok mot Tolgfors i synnerhet och avgådda politiker i största allmänhet så får jag en viss kvävningskänsla. Herrejisses .. det är väl bra att de jobbar och inte ligger skattebetalarna till last!

Om någon tror att det går att köpa sig en lagändring eller en förtur med hjälp av politiska kontakter så är det väl upp till dem. Sker det på ett olagligt sätt, ja då får väl rättvisan ha sin gång om det kan bevisas?

Jag läser recensionerna till boken om Lena Nyman och fastnar för avslutningsraderna i en av dem ... "Jag vill vara fri" belyser också den tragedi det innebär för den enskilda människan, när hon bara blir betraktad utifrån för sin yta och sina färdigheter och inte sedd för den hon innerst är.

Är det bara jag .. (och Noomi Rapace) .. som längtar efter något större, mer rymd, mer plats, mer utrymme ... mindre fokus på ytan, färre åsiktspoliser, öppnare och mer tillåtande samtal och ett kulturlandskap där alla får frihet att röra sig fritt, uttala sig och bli accepterade för den de innerst är?

DN, DN, DN, DN, DNAB, AB, AB, AB, AB, AB, ABSvD, SvD, SvD,

9 kommentarer:

  1. "Viskelivisk" är resultatet av en omfattande (politiskt orkestrerad) hård, social kontroll med åtföljande mobbningskultur.

    Det råder största möjliga tystnad, när böcker publiceras, som ifrågasätter vad svenska politiker gör mot Sverige och svenskarna och ifrågasätter, att Sverige skulle vara "Det Perfekta Landet! Skapat och styrt av Oss som vet Hur Det Ska Vara".

    När Roland Huntfords bok: "The New Totalitarians" publicerades 1971, så sågs den med mycket oblida ögon. "De Nya Totalitärerna" var inte ett välkommet perspektiv.

    http://en.wikipedia.org/wiki/The_New_Totalitarians

    Det var mycket svårt att hitta en förläggare som ville (läs vågade) ge ut en svensk översättning och titeln fick tonas ned på den svenska översättningen. Boken fick på sin höjd någon enstaka (ogillande) recension.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Det_blinda_Sverige

    Idag tiger recensenterna på samma sätt ihjäl Karl Olov Arnstbergs och Gunnar Sandelins bok: ”Invandring och mörkläggning. En saklig rapport från en förryckt tid.”

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9198004220

    Boken bemöts med största möjliga tystnad pga den omfattande och hårda, sociala kontrollen.

    SvaraRadera
  2. "Är det bara jag .. (och Noomi Rapace) .. som längtar efter något större, mer rymd, mer plats, mer utrymme ... mindre fokus på ytan, färre åsiktspoliser, öppnare och mer tillåtande samtal och ett kulturlandskap där alla får frihet att röra sig fritt, uttala sig och bli accepterade för den de innerst är?"

    Jag både önskar och inte. Jag anser att vi på vissa områden låta minoriteter få för ort företräde så till den milda grad att vi förändrar de svenska landskapet för alltid. Jag tänker på böneutrop. Där har vi i en anda av att låta alla komma till tals tystat andra.

    SvaraRadera
  3. Alla dom på den rätta sidan,dom som VET HUR DET ÄR OCH HUR DET SKA VARA tycker nog debatten är rymlig och luften frisk att andas emedan vi som inte kan eller begriper så mycket håller sakta men säkert på att kvävas ihjäl.Det är nog så att den här gruppen SOM VET är en jätteklubb för inbördes beundran och det är dom som styr mediaklimatet.
    Här kan man påstå precis vad som helst utan att det höjs på ögonbrynen,som ex Folkpartets Maria V som vidhöll i en tv debatt att SD hatade kvinnor.Ett ganska bissart påstående.Tänk tanken att Jiimy Å sagt något i den vägen,då hade det tagit hus i helsike. Nu var det tyst,väldigt tyst.
    Och vad kan man tycka om den debattnivån.
    DEt går för långt,alldeles för långt.Noll respekt för att folk tycker olika.

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet men när det kommer till det här fenomenet lobbyism etc tycker jag ändå det är ett enda stort underkännande av våra politiker. Speciellt de som hävdar sig vara liberala.

    Varför, jo de snackar väldigt ofta om att samhället skall vara transparent, enkla och klara regler, meritokrati etc.

    Men om det är nu så att denna marknad är växande då har de ju kapitalt misslyckats, de har själva skapat ett så komplext samhälle att det växer fram en industri av rådgivare/konsulter som livnär sig på att dels förklara hur systemet är uppbyggt men också hur du kan vinna fördelar om du betalar.

    Dessutom har jag sett argument som att inom andra länder är det än värre. Jo jag vet och jaghar ångrat att jag röstade ja till EU för är det därifrån vi får all byråkrati eller?

    Någonstans tycker nog jag det gått fel men vad vet jag, det kanske var lika vanligt förr i tiden men vi fick aldrig reda på det och bara den tanken gör mig faktiskt ännu mer mörkrädd. Vad var det som hände då? Vilka kunde köpa inflytande, hur gick det till? Det skulle vara väldigt intressant att få veta mer om detta.


    /Henrico

    SvaraRadera
  5. @Johan
    Förstår inte ditt resonemang. En bok har ingen rättighet att bli utgiven och sälja i stora upplagor. Det är många författare som inte når den framgång de hade önskat med sina böcker. Det är inget bevis på en konspiration, snarare marknadsekonomi.

    @Any
    Du är inte ensam om du menar en ökad dialog och konstruktivitet istället för monolog och krypskytte.

    Däremot så tycker jag inte att de med alltför avvikande åsikter behöver få synas i mediatutrymmet så ofta som de själva skulle vilja för att vara nöjda.

    SvaraRadera
  6. @ Anonym 30/4/13 18:25

    Vilket oerhört märkligt svar. Jag talar om en en omfattande (politiskt orkestrerad) hård, social kontroll med åtföljande mobbningskultur - inte om någon "sammansvärjning, komplott; [eller] stämpling" .

    Du skriver: "En bok har ingen rättighet att bli utgiven" - men böcker och andra ting har över huvud taget inte några rättigheter.

    Det är vidare inte ett uttryck för "marknadsekonomi" (!), att systemkritiska böcker inte recenseras i Sverige utan tigs ihjäl av recensenterna - t.ex. "Det blinda Sverige"/"The New Totalitarians" av Roland Huntford eller "Sverige: Sluten Anstalt" av Ulf Nilson

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197349305

    Hela (!) Magnus Ivarssons författarskap har ignorerats av recensenterna t.ex. "Vänsterns konungadöme : världens egendomligaste folk? "

    http://www.bokus.com/bok/9789186092443/vansterns-konungadome-varldens-egendomligaste-folk/

    liksom Karl Olov Arnstbergs och Gunnar Sandelins aktuella bok, som inte recenseras: ”Invandring och mörkläggning. En saklig rapport från en förryckt tid.”

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9198004220

    SvaraRadera
  7. ..." det kanske var lika vanligt förr i tiden men vi fick aldrig reda på det och bara den tanken gör mig faktiskt ännu mer mörkrädd. "

    Men så tror jag också att det har varit!

    SvaraRadera
  8. @Johan
    Jag tolkade "omfattande (politiskt orkestrerad) hård, social kontroll med åtföljande mobbningskultur" - som konspirationsteori. Det är åtminstone rätt nära definitionen på konspiration.

    Hursomhelst:
    Som bevis för den omfattande politiskt orkestrerade sociala kontrollen länkar du en massa boktitlar och menar på att avsaknade av uppmärksamhet och recensioner av dessa (förutom någon enstaka dålig) visar på att att du har rätt i din tes.

    Jag menar att det visar:
    1 - titlar som du menar försöker tystas ner blir utgivna, så tystade har de inte blivit.
    2 - Det har skrivits dåliga recensioner. Det kan ju faktiskt vara så att böckerna är väldigt nischade och inte tilltalar så många, samt att de inte heller är särskilt bra skrivna.
    3- i slutändan är det marknaden som styr. 50 shades of gray har fått taskiga recensioner, men dominerar topplistan på akademibokhandeln. Hade dina titlar tilltalat fler hade de med all säkerhet sålt bättre.

    SvaraRadera
  9. @ Anonym 1/5/13 13:00

    Du skriver:

    "Jag tolkade "omfattande (politiskt orkestrerad) hård, social kontroll med åtföljande mobbningskultur" - som konspirationsteori. Det är åtminstone rätt nära definitionen på konspiration."

    Du tolkade fel. En konspiration är en "sammansvärjning, komplott; [eller] stämpling". Jag har inte lagt fram någon teori om någon sammansvärjning, komplott eller stämpling.

    "Som bevis för den omfattande politiskt orkestrerade sociala kontrollen länkar du en massa boktitlar och menar på att avsaknade av uppmärksamhet och recensioner av dessa (förutom någon enstaka dålig) visar på att att du har rätt i din tes."

    Att systemkritiska böcker har stora svårigheter att bli utgivna i Sverige och inte recenseras (!) är ett exempel på den omfattande sociala kontrollen.

    "50 shades of gray har fått taskiga recensioner, men dominerar topplistan på akademibokhandeln."

    "50 shades of gray" har kanske fått taskiga recensioner - men boken har inte bemötts med största möjlliga tystnad. Gemene man är självfallet inte medveten om, att en bok existerar, om samtliga tidningar tiger ihjäl dess existens genom att inte recensera den.

    "titlar som du menar försöker tystas ner blir utgivna, så tystade har de inte blivit. .. i slutändan är det marknaden som styr."

    A propos ditt påstående, att systemkritiska böcker obehindrat blir utgivna, så har Karl Olov Arnstberg varit tvungen att ge ut sin och Gunnar Sandelins bok på eget förlag (!).

    Så här skriver Ulf Nilson i förordet till sin bok - "Sverige, Sluten Anstalt" - a propos ditt löjeväckande påstående, att systemkritiska böcker inte skulle ha några svårigheter att bli utgivna i Sverige:

    "Har vi censur i Sverige?

    Nej, det har vi inte, formellt sett.

    Däremot har vi en stark benägenhet att tiga ihjäl all kritik som inte är välkammad, system-anpassad och därför egentligen inte kritisk allls.

    Den här boken är ett exempel på detta. Manuskriptet har erbjudits alla ledande förlag - och flera inte så ledande. Alla har sagt nej.

    Tyvärr vet jag mycket väl varför. Förläggarna är fega, från Bonniers via Norstedts, Timbro, Ekerlid , DN:s Förlag och många andra. Man skyller på ” marknaden ” men menar i allmänhet något helt annat. Som:

    - Vi vill inte stöta oss med familjen Wallenberg ( genom att publicera sanningen om affärerna under kriget ).

    Så sa en förläggare rentut, sak samma vem. Flera andra sa:

    - Faen, det här går för hårt åt sossarna ( genom att berätta hur man med bidragens hjälp skapade västvärldens mest heltäckande maktmaskin ) .


    Min bok ifrågasätter alltså det heligaste av alla: det omskrutna ” svenska systemet . Den påstår att Sveriges nedgång, som är dramatisk, beror på att näringslivet (inklusive den där familjen! ) bara alltför väl anpassat sig till ett samhälle där man valde att socialisera människorna istället för företagen. Sverige blev med alla betydande makthavares goda minne den mjuka ofrihetens land.

    Eller annorlunda uttryckt:Svensken blev lurad , så in i helvete lurad .

    Staten (läs: s ) blev en maktmaskin, beroende av att skapa ständigt mer hjälplöshet, beroende - och därmed ofrihet . (min fetstil)"

    Här finns Ulf Nilsons bok - "Sverige, Sluten Anstalt" - nedladdad:

    http://www.radda-sverige.nu/wp-content/uploads/2011/10/slutenanstalt.pdf

    SvaraRadera