måndag 7 oktober 2013

Bildsatta radioprogram??

Hemma hos oss var det delat tv-tittande i går. Maken bänkade sig framför Kalle Moraeus i vardagsrummet och jag fick nöja mig med dotterns betydligt mindre tv på övervåningen. Den här typen av tv-tittande föregås alltid av samma resonemang .. vilket av programmen är egentligen ett bildsatt radio-program?

Jag hävdar att musik inte behöver illustreras och Maken hävdar att förutsägbart dösnack behöver man inte titta på.

Kanske har vi båda rätt .. kanske ingen .. men för mitt vidkommande så är kroppsspråket, minspelet och uttrycket i ögonen rätt avgörande när jag ska avgöra trovärdigheten i en annan människas budskap.

Fast å andra sidan så ges det ju faktiskt inte särskilt många budskap av värde i en partiledardebatt.

Jag ville ha svar på ..

Var ska den ökande gruppen äldre bo när de inte längre kan bo hemma? Hur ska de få en meningsfull tillvaro de sista åren av sina liv i stället för passiv, förnedrande och frustrerande förvaring?

Var ska den ökande gruppen invandrare/flyktingar bo när de väl kommer hit? Finns det några som helst planer på meningsfull sysselsättning i stället för passiv, förnedrande och frustrerande förvaring i åratal?

Vilka yrken är det som de arbetslösa, lågutbildade ungdomarna och "nysvenskarna" ska utbildas till och hur lång tid beräknas det ta?

Var ska de bo under tiden och till vilken kostnad?

I vilka skolor ska den här undervisningen ske? Det handlar ju om att bygga upp sådant som fattas .. språk, läskunnighet och förlorad skolundervisning .. för vuxna människor.

Vilka lärare ska undervisa dem som kanske ska bli de nya lärarna i de nya skolorna som inte finns och som vi inte vet vem som har råd att bygga upp?

Ni vet, de där skolorna där de barn som "blivit över" när klasserna blir mindre, ska gå.

Finns det någon som har planer på att kräva mer individbaserade bedömningsgrunder inom sjukförsäkringen i stället för de godtyckliga manualerna som baseras på domar i olika instanser i rättsväsendet. Domar som till exempel jämför psykisk sjukdom/handikapp med fysisk sjukdom/handikapp och helt bortser från att det ena kanske inte utesluter det andra?

Är det verkligen ingen som oroas det minsta lilla över medelsvenskens höga skuldsättning?

Vad jag såg och hörde var att Stefan Löfven led svårt av rampfeber och var oerhört obekväm med att bli ifrågasatt och få följdfrågor. Det är nog något som är svårt för vilken fackpamp som helst, som under åratal vant sig vid att fatta beslut i stängda rum. Beslut som sedan oemotsagda levereras till medlemmar som därmed får veta vad som gäller. Punkt och slut.

Frågan är om han kan jobba bort det beteendet om han blir statsminister? För jag tror inte att andra länders statsöverhuvuden blir särskilt imponerade om han avbryter framtida förhandlingar med .. håll dig du på din kant, det här bestämmer JAG, eller, det ska JAG tala om när jag vill!

Och i de sammanhangen kan fansen inte skuldbelägga diskussionsmotståndaren för att vara "ironisk", "le obehagligt" eller vara "dryg" utan att det blir internationella förvecklingar, eller hur? Såå känslig och ömtålig får inte en statsministerkandidat vara.

Extra pinsamt måste det ha varit att försöka mörka framtida planer på regeringsbildande nu när LO krävt att Vänsterpartiet ska vara en del av det .. och det syntes på den flackande blicken och hördes på det lätt panikslagna mantrat .. det ska jag tala om när jag vill.

Fredrik Reinfeldt var påläst .. det gick att se på både kroppsspråk och ansiktsuttryck. Stefan Löfven var det inte i samma utsträckning .. inte ens när det gällde den egna skuggbudgeten .. vilket syntes på samma sätt.

Annie Lööf var stark och trygg i sin roll .. jag imponerades faktiskt av henne i går. Jonas Sjöstedt var lika trygg och stark i sin roll som vänsterpartist .. vilket jag aldrig blir särskilt imponerad av eftersom han verkar tycka att lika dåligt för alla är bättre än att någon får en chans att förändra sin levnadssituation till det bättre. Vilket förmodligen ändå blir helt omöjligt om Åsa Romsons parti får igenom sin miljöpolitik till kostnader som gör att de högbelånade hushållen får kasta in handduken och utlösa den ekonomiska kris som vi hittills har lyckats hålla oss utanför.

När det gäller debatter och valtal så tycker jag rent av illa om när politiker använder sina egna barn eller föräldrar som snyftobjekt och jag blir så trött på att det alltid är någon som ska använda någon annans lön som jämförelsematerial. Där var jag tacksam över att Jimmy Åkesson bet ifrån mot Jonas Sjöstedt .. vilket förmodligen medförde att Stefan Löfvens försök i den vägen, riktat mot Fredrik Reinfeldt, mest blev ett tveksamt "musen som röt".

TRÖTT blir jag också på de politiker som jämför hela Sverige med antingen Malmö eller Norrland.

Hela Sverige är HELA Sverige!

Att det blir brister i sjukvården i befolkningstäta Malmö med hög fertilitet och stora problem med både "utanförskap" och "arbetslöshet", som de båda statsministerkandidaterna HATAR var och en för sig, är väl lika förväntat som att det blir det i  Norrland med en större andel äldre befolkning, stora ytor, hög arbetslöshet och låga skatteintäkter?

Frågan är väl vad man gör åt det?

Liiite petade man på landstingens vara eller inte vara, liiite anade vi att den enorma administrationen tyngde även våra politiker men det försvann i oppositionens strävan att utmåla dagens Sverige som Nord-Korea med armod och elände och Alliansens uppförsbacke med att visa på att det faktiskt inte var bättre förr.

Det VAR INTE bättre förr.

Jag VET det! Jag fanns då .. levde i det vackra "förr" som framhålls som bättre än nu.

Köerna var inte kortare, handläggningen av sjukförsäkringsärenden var lika stelbent och tog lika lite hänsyn till individen då som nu, äldrevården och skolan föll samman före 2006 och arbetsförmedlingen var ett skämt redan då. Maktfullkomligheten hos våra myndigheter var om möjligt större då än nu .. vilket förmodligen beror på att det inte fanns Internet vid den tidpunkten.

Jag vet det eftersom jag hade en tonåring i en skola som inte ens märkte att h*n inte var där under en hel termin, en dement förälder som ingen vill ha med att göra och en anhörig som var i desperat behov av försäkringskassans ansvarstagande, vilket de la ner mer tid och pengar på att undvika än på att utreda det faktiska behovet. Själv var jag arbetslös och arbetade svart, hellre än att ta emot bidrag som krävde att jag skulle kasta bort värdefull tid i de meningslösa "åtgärder" som då stod till buds.

Jag känner inte för något av våra riksdagspartier måste jag erkänna. Men jag skräms mer av oppositionens mörkande/svartmålande av sanningen och svårigheter att kommunicera med varandra, än jag gör av Alliansens synliga tillkortakommanden.

Att köpa samma sak fast i sämre utförande och till ett högre pris .. det kommer aldrig att bli aktuellt för mig. Särskilt inte som jag faktiskt kan se det ena alternativet, medan det andra säljs utan innehållsdeklaration och utan bytesrätt.

Så lättlurad är jag inte, hur missnöjd jag än kan vara i enskilda frågor.

SvD, SvD, SvD, SvDSvDDN, DN, DN, Expr., Expr., AB, AB,


6 kommentarer:

  1. Att rösta på sossarna blir som att köpa grisen i säcken.

    SvaraRadera
  2. Jag är relativt övertygad om att Löfven inte kommer att säga ett ord om vem han tänker samarbeta med förrän efter valet, och då blir det troligast med MP (han kan inte räkna med passivt stöd från de i alla frågor, så då mutas de med minister poster), samt helt passivt stöd av kamrat 4%.

    En passiv, dominant stadsministerkandidat passar verkligen inte som ledare för ett land, speciellt i de svåra tider som fortfarande präglar världen. Inom ett år kan vi också ha sett en kinesisk bostadskollaps som åter skickar värdlen ner i depressionens svarta hål.

    Att tro att vi kan stasa 15% av BNP på miljötänkande, tvinga alla att bli exakta karbonkopior av de folk som Vänstern vill ha i olika grupper är så verklighetsfrånvänt att man ibland undrar om man inte skulle skicka in Stockholms alla psykologer i riksdagshuset och tvångsomhänderta de som klassas som mycket psykiskt sjuka.

    SvaraRadera
  3. Det här blir lite OT kanske. En sak jag gillar med den här bloggen är att jag får både ord på det jag tänker, och tvärtom, ett motstånd som får mig att tänka extra. Jag håller med så infernaliskt, och tycker du är genial Any i 50 % av inläggen. Ca 10 % håller jag inte med det allra minsta bittelilla och resten lite av båda. Jag är till skillnad från de flesta här mer vänster än höger sen unga år (väldigt vänster en gång i tiden t.o.m, fast idag vete fassen om jag är något av det). Jag tycker det är lite lustigt att trots att vi inte borde ha så mycket gemensamt med så olika utgångspunkter så har vi det ändå. Jag tror det säger en del om vad vanligt folk - eller "väljarna" som politiker ser oss som - värderar för frågor och vad man vill ha svar på, oavsett politisk grund. Det säger i så fall mycket om hur avgrundsdjup klyftan blivit mellan makten och folket.

    Jag såg inte partiledardebatten, det gör jag nästan aldrig. Jag bedömer partierna mellan valen och inte hur bra skådisar ledarna är vid enstaka TV-framträdanden. Dina frågor är relevanta i högsta grad men de kommer inte att ställas. Det ingår inte i dramaturgin.

    SvaraRadera
  4. Malin .. åh vad jag tycker att det känns bra det du skriver. För visst är det så .. vanliga människor med vanliga liv formar sina åsikter utifrån de erfarenheter de har. Det kan aldrig bli lika .. men är ofta väldigt utvecklande och lärorikt om det går att föra ett vettigt och respektfullt samtal.

    Jag har inga åsikter som är ristade i sten. Det har hänt mer än en gång att en kommentar har fått mig att omvärdera sanningar som jag mer eller mindre har fötts med.

    Det är ingen förlust .. utan en VINST, tycker jag. :-)

    Undrar vad Jonas Sjöstedt skulle tycka om den typen av vinster mitt i välfärden .. ;-)

    SvaraRadera
  5. @Anybody
    Instämmer för övrigt med Malin om dig, och andra bloggare, som sätter ord på det jag själv tänker.

    Och givetvis måste man kunna omvärdera sina åsikter.... När nya fakta kommer i dagen. Jag har i tre års tid letat efter de fakta, siffror, som talar FÖR dagens höga asyl- och anhöriginvandring. Det som finns är 'endast' att det är humanistiskt/etiskt/moraliskt rätt, vilket jag inte kan invända emot. Dock, finns det många fler argument för att realism är det som är *långsiktigt* hållbart. Det tyngsta är att Sverige uppenbarligen inte klarar detta och i synnerhet inte politikerna. De har inte haft svar på decennier som skiljer sig från de svar de har idag och nu börjar det även bli skriande bostadsbrist.

    Mot dumhet kämpar gudarna ...

    SvaraRadera
  6. På tal om debatten, snacka om att V kan sila mygg och svälja kameler.

    http://www.expressen.se/kvp/v-politiker-far-ga-efter-hotfullt-twitter-inlagg/

    Han får gå, men Simon Fors sitter säkert.

    SvaraRadera