För några dagar sedan
vaknade Maken .. plötsligt och oförklarligt .. med hög feber. Den bara steg och
redan klockan 9 var han totalt utslagen och brännhet. Ett tillstånd som visade
sig hålla i sig resten av dygnet.
Lika plötsligt och
oförklarligt blev jag då ensam med en massa uppgifter som jag hade räknat med
att vi skulle vara två om.
Men .. lika plötsligt
och oförklarligt som han insjuknade, lika plötsligt blev han frisk igen
morgonen därpå .. fast det vete sjutton vad som hade hänt medan han inte var
vid medvetande??
Han hade .. plötsligt och oförklarligt .. kommit till insikt om att vi var akut tvungna att bygga
om vårt .. i och för sig ganska slitna .. kök?
NU?? .. sa jag. Men det är
ju bara två månader kvar till jul?? Och hur ska det nya köket se ut, har du
tänkt på det?
Det hade han inte
tänkt på, men inom två dygn så var vår byggarkompis på plats för planering av
arbetet.
Skåpen skulle bort ..
och innan dess så skulle de tömmas. Taket måste göras om eftersom skåpen är platsbyggda
för nästan hundra år sedan och elledningarna måste bytas ut, golvet måste bytas
.. helst ända ut i hallen, köksingången isoleras och dörren bytas och kylen och
spisen måste flyttas till okänd plats och nya skåp planeras in och hela
biddivitten måste sedan målas i en okänd kulör.
Äsch det är gjort i ett nafs, tyckte männen vid
köksbordet.
Det blev lite dålig
stämning, det måste jag erkänna.
OK, då .. men är det inte klart 10 dagar före jul så flyttar
jag
.. sa jag lite surt. Men jag började tömma skåpen på allt som jag inte ägnat
den minsta lilla uppmärksamhet de senaste 15 åren, redan dagen därpå. Det blev
en hel del.
Maken har en
avdelning alldeles för sig själv i köket, där det samlats högar av osorterade
papper och grejor som hör till oidentifierbara grejor och det var mig ett sant
nöje att peka menande på dem medan jag rensade bort mina egna spridda högar.
Samtidigt så delegerade jag ut uppgiften att planera för framtida matlagning
och livsmedelsförvaring.
Den dåliga stämningen
blev inte direkt bättre av det, kan jag berätta.
Kanske bidrog
kommentaren att .. du beter dig som en
fullfjädrad politiker. Först bestämmer du när förändringen ska ske, sedan
förväntar du dig att Någon Annan .. dvs JAG .. ska ta ansvaret för att den ska
gå att genomföra och jag ger mig sjutton på att jag vet VEM som kommer att få
skulden när det hela .. plötsligt och oförklarligt .. går åt fanders och vi får
fira jul med köket i hallen och resten av hemmet som en halvfärdig
byggarbetsplats.
Och eftersom vi ändå
inte var på talbar nivå med varandra så tyckte jag att det var läge att påpeka
att det var hög tid att kontakta målaren, elektrikern och rörmokaren för att få
veta om de hade möjlighet att tillbringa de närmaste veckorna hemma hos oss.
Den dåliga stämningen
förvandlades till surmulen tystnad som ekade av outtalat självmedlidande, bittra
anklagelser gällande i princip alla meningsskiljaktligheter som vi haft under
alla gemensamma år och akut ilska riktad mot den totalt hjärnbefriade människa
som vi dumt nog fortsatte att leva med.
Fast JAG tyckte att
det var mest synd om mig, förstås.
HAN tyckte nog att
det var mest synd om honom, när det så småningom gick upp för honom att hela
projektet faktiskt var ogenomförbart.
Men stämningen
lättade betydligt vid den insikten.
Så på det sättet
visade vi oss vara effektivare än hela vår samlade politikerkår .. vi kom fram
till att en förändring inte kan åstadkommas bara genom att man kläcker en .. till synes .. bra .. men ogenomtänkt .. idé och kör så det ryker. Den kräver planering, samarbete, konsekvensanalys och
detaljerade avtal med samtliga inblandade INNAN den sjösätts.
Annars blir allt bara
kaos.
Just nu känner vi oss
mycket nöjda med oss själva.
Och .. plötsligt och helt
oförklarligt .. känner jag att jag verkligen ÄLSKAR mannen jag är gift med! För
det är något uppiggande och attraktivt med en människa som kan erkänna att h*n har
fel.
( .. och för att undvika missförstånd så måste jag påpeka att privatiseringarna inom välfärden möjliggjordes av sossarna, ledda av Göran Persson och byggdes ut i rask takt av vår nuvarande regering. Det finns inga oskyldiga lamm i den soppan och felet är INTE att privatiseringarna genomfördes utan HUR de genomfördes. Dvs, på samma sätt som vårt nya kök NÄSTAN byggdes.)
Vad jag kan förstå fick ni i alla fall en ordentlig skåpsrengöring? :-)
SvaraRaderaHehehe...Jag vet inte om du skämtar med oss allihopa men det kan kvitta för det var en underhållande historia :)
SvaraRaderaOm privatiseringarna tycker jag väl både si och så, men allra mest tycker jag just att det varit ogenomtänkt som tusan. Som så mycket annat.
För några år sen fick jag en lysande idé: välj slumpmässigt ut en vanlig Svensson (= en som aldrig sysslat med politik) och låt regeringen dra igenom färdiga förslag till genomgripande förändringar för denna person. Det ska gälla allt som berör folk direkt som ändrade regler i sjukförsäkring, vård och skola etc. Jag kan ge mig den på att denna slumpade Svensson genast skulle slå ner på luckor i nymodigheterna så De Som Bestämmer kunde ändra INNAN man begår dumheter. Då hade man undvikit många situationer där regering och riksdag två år senare står och kliar sig i skallen och säger "tänkte inte på det" och "men det hade ju ingen kunnat förutse". Jo det hade man kunnat; alla som diskuterat vid fikabord vet att de flesta kan se alla hålen, det är bara politiker som blir blinda av alla tusentals sidor utredningsprotokoll.
Kusinen .. nåja, ordentlig är väl att ta i, men det finns platser i köket som är oroväckande ordningsamma. ;-)
SvaraRaderaMalin .. Cross my heart .. hela historien är absolut sann. Bortsett från att paniken och brådskan kom sig av att vår byggarkompis tänker lägga ner verksamheten i mars.
Det är roligt att höra om din lysande idé .. eftersom jag trodde att det var MIN lysande idé! Två själar och en tanke och jag är absolut övertygad om att vi båda har rätt! ;-)
Malin-Jag tror också till 100% på den tanken.
SvaraRadera