Jag har inte de rätta orden ..

.. talar inte samma språk, tänker förmodligen helt fel och lever inte i samma verklighet som Lawen Mohtadi som skriver en krönika, på ämnet "Det stora mysteriet i dagens politiska debatt är att vänstern inte längre vill vara vänster", i DN:s kulturbilaga i dag.

Så egentligen är det rätt meningslöst att försöka formulera mina egna reaktioner på det hen skriver .. det kan ju inte bli annat än fel.

Men jag försöker ändå. Det jag skriver går förmodligen så lågt under kulturelitens radar att det inte märks.

Lawen Mohtadi skriver om ett klassamhälle som hen upplever som varande i fritt fall, en medelklass som är under attack och en vänster som inte vill vara vänster? Det är hens upplevelse och jag ska inte ifrågasätta den, men jag undrar var hen hämtar den vetskapen från .. hen som uppenbarligen varken anser sig vara medelklass eller längst ner i klassklyftan?

Hen skriver .. "Ibland är jag rädd att jag lever i en bubbla. Att jag nästan bara omger mig med likasinnade. Vi tänker likadant, skrattar åt samma saker och följer samma Instagramkonton. Det är i och för sig poängen med att leva i en storstad – vi som lämnade mindre städer för Stockholm sökte just detta: subkulturer, likasinnade. Samtidigt är det underligt att bo i en stad där 40 procent röstar på moderaterna och inte känna en enda av dessa.

Men det gåtfulla i det här är inte högern utan vänstern. Att vänstern inte vill vara vänster är en av de märkligaste sakerna i vår tid. Vänstern sitter på en enastående uppfinning som är svår att överträffa. Det är solidaritet. Att försöka förstå varför socialdemokratin inte formulerar en politik för välfärd, höjda skatter och allas lika värde är nästan omöjligt. Överallt i samhället finns en vilja till förändring. Överallt syns och hörs detta. Förutom i politiken."

Jag tänker .. Om nu Lawen Mohtadi är så medveten om att hen lever i en subkultur tillsammans med likasinnade och dessutom är klart medveten om att hen inte har någon som helst kontakt med människorna utanför denna "bubbla" .. varför ägnar hen inte en enda mening eller tanke åt att hen kanske själv är en del av vänsterns problem?

För sett ur min synvinkel är det de som tillhör Lawen Mohtadis "subkultur" som syns och hörs .. kulturarbetarna, mediafolket och stora delar av den akademiska eliten .. som äger "dagens politiska" debatt, det som påstås vara sanningen och skapar diskussionsklimatet som styr politikerna och i förlängningen politiken.

Det är ytterst sällan någon från medelklassen eller den stora grupp som slarvigt klumpas ihop som "befolkningen" eller "väljarna" får samma utrymme som Lawen Mohtadi eller hens kollegor. Det är en liten, liten storstadsklick som får betalt .. lever på .. att skildra livsvillkoren för den grupp människor som de .. "inte känner en enda av dessa"?

Bortsett från alla vackra och medkännande ord .. vart riktar sig Lawen Mohtadis egen solidaritet? Vilken verklighet kommer hen i kontakt med utanför sin bubbla? Vilka diskussioner för hen utanför sin egen krets av likasinnade, twitter eller Instagram?

Vad använder denna lilla elit sin makt till? Vad finns på alla självförhärligande Instagramkonton och alla twitter som ibland upphöjs till mediastormar, om inte ett illa dolt förakt för medelklassens borgarbrackor och obildade väljare som saknar de rätta orden och inte talar samma språk?

Jag är inte religiös .. jag tror inte ens på Gud .. men det finns citat i Bibeln som kan vara på sin plats ibland, eftersom de visar på tusenåriga problem som tydligen aldrig försvinner. Så varsågod, här kommer ett från Matteus 7:5 ..

"Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till att du kan taga grandet ur din broders öga".

  

Subkulturer är små grupper av människor bland befolkningen som känner samhörighet inom gruppen och åtskillnad mot andra människor genom att de har samma kultursmak som till exempel mode eller musik och som signalerar tillhörighet till sin subkulturgrupp genom att klä sig eller bete sig på ett visst sätt. Genom att göra detta känner individen samhörighet med andra människor inom gruppen vilket bland annat leder till upplevelser av trygghet och bekräftelse.

DN, SvD, SvD, Expr., Expr.,