En fantastisk äldreomsorg??

När Makens pappa och min mamma var föremål för äldrevård/omsorg ... den som alla på vänsterkanten längtar tillbaka till .. fanns det inget att välja på. Om du inte var oerhört rik och stått i kö ett tiotal år för att köpa en plats, för då har jag för mig att det fanns ett trevligt ställe på Djursholm/Danderyd eller Lidingö?

Vi vanliga dödliga fick nöja oss med att det överhuvudtaget fanns plats. Sysselsättning/terapi .. såg vi inte röken av. Ytterdörrar och dörrarna till eventuella uteplatser var låsta, avdelningen in till de dementa var låst och hade ett "designat" galler så att de friska kunde kommunicera med de sjuka. Vilket ofta blev en rätt märklig envägskommunikation.

Jag minns stanken av avföring i flerbäddsrummen där någon matades med sin frukost medan någon annan samtidigt fick sina blöjor bytta. De nedhasade, illa klädda äldre som satt i sina rullstolar framför tv:n i samlingsrummet redan på förmiddagen, medan solen sken på gräsmattan utanför och jag minns en fantastisk personal som slet, för att hinna bidra med åtminstone lite medmänsklighet, medan de blev färre och färre och resurserna blev sämre och sämre.

Vara ute .. var en lyx som de anhöriga fick stå för. Min mamma och jag tillbringade timmar på en bänk utanför vårdcentralen och äldreboendet. Kaffet och bullarna hade jag med mig och blomsterprakten var de kommunala rosorna intill papperskorgen.

I går var det som vanligt reklam mitt i det program som jag och Maken sov framför. I lika vanlig ordning reste vi oss och vimsade omkring i diverse ärenden så fort som reklamen började .. men så fångades mitt öga av en välklädd, tjusig man som kliver in på ett äldreboende med en frodig blomsterbukett i handen.

Är de totalt självmordsbenägna? .. tänkte jag som trodde det var reklam för privat äldreomsorg. Att göra reklam för privat välfärd NU .. det är verkligen att be om problem!

För vad skulle jag tro? Hade min mamma erbjudits denna omsorg hade jag gråtit av tacksamhet.

Mannen söker sin mor. Vi får se en ren och hemtrevlig korridor, kan ana personligt inredda rum för bara en boende och äldre som ser välvårdade och självgående ut. Personalen susar förbi och har ingen aning. Kanske i parken?

Senare får jag förklaringen att scenen ska illustrera mannens(?) existentiella ångest över att inte räcka till för sin älskade, gamla mamma?

Och där sitter hon, välkammad, välklädd med en spetsstickad kofta över axlarna och lyssnar på fågelsången. Vid ett litet, vackert, vitt trädgårdsbord mitt i vidundersommaren, bland blommor och blad, under blå himmel och i en välskött trädgårdsmiljö.

Jag vill sitta där själv och jag minns min mammas ångest över att vara instängd. Jag minns Makens pappas längtan efter att få gå längre sträckor än korridoren mellan de låsta dörrarna medan solen sken utanför de stängda fönstren som inte gick att öppna och jag minns Makens mormor som längtade efter en skog de sista tio åren i sitt liv när hon inte längre kunde ta sig ut genom ytterdörren ens med hjälp av oss anhöriga.

Tänk om vi kunnat välja något sådant för dem?

Jag stannade upp för att se vilket företag som låg bakom denna drömvision ...

.. och så är det ..

.. SOCIALDEMOKRATERNA!!?? 

.. som vill beskriva hur usel äldreomsorgen är i Alliansens Sverige?? Eller är det en reklamfilm för hur deras egen äldrevård kommer att se ut? Det framgår inte riktigt .. men mannen med den existentiella ångesten verkar i varje fall inte helt nöjd?

Men den fick mig i alla fall att minnas hur det såg ut på Göran Perssons tid. Då hade jag jublat om vi erbjudits filmens alternativ .. för den ångest jag kände då gällde helt och hållet min mammas situation .. inte min egen.

Har de ingen självinsikt. Ingen skam i kroppen? Inget minne av sin egen tid vid makten? Har INGEN av dem som godkände denna valfilm någonsin besökt ett äldreboende? Har INGEN ens talat med någon som faktiskt arbetar inom äldreomsorgen .. har de INGET som helst intresse av att ta reda på hur de faktiskt har det, de som arbetar med våra äldre?

Vilken värld lever sossarna i? Har de inga egna, vårdberoende anhöriga .. och var bor de i så fall om de tror att detta är det sämsta som erbjuds? Eller är deras egen existentiella ångest så stor att de förtränger hela frågan?

Så otroligt korkat .. och onödigt!

Dagens Media, SvD,

Maria Skiddi,