"Den "moraliska kompromissen", låter motsägelsefullt ....

Kompromiss är oftast ett tecken på svaghet, eller ett erkännande av nederlag. Starka män kompromissar inte, sägs det, och principer bör aldrig äventyras." Det sa Andrew Carnegie någon gång mellan 1835-1919.

När det uppstår problem i en familj eller på en arbetsplats så har i alla fall jag upplevt att den vanligaste problemlösningen går till enligt följande;

1. Problemet är från början ett missnöje som uppgraderats till problem när det uppstår en konflikt. Konflikten döljer ofta själva problemet, eftersom det för det mesta finns mer än en åsikt om vad det består av och vems fel det är att det uppstått.

2. En våldsam diskussion uppstår och uppdämda känslor släpps fria. Till att börja med är alla inblandade upprörda, aggressiva och känner sig förfördelade men när trycket från lång tids kokande missnöje börjar avta, börjar lösningsförslagen skönjas.

3. Förslagen till lösningar visar sig vara många och till stor del orealistiska och samtalen blir mer och mer målinriktade. Till slut har det uppstått två läger där båda parter är exakt lika övertygade om att de vet vems fel det är att problemet uppstått och sanningen om hur det ska lösas.

4. Först då börjar arbetet med att finna en lösning eller kompromiss som tillfredsställer båda parter.

Fast ibland kan man upptäcka att det är en tredje part, som har en dold agenda, som har startat hela konflikten genom att sprida det ursprungliga missnöjet? En person som vill kratta manegen för egna framträdanden genom att få övriga aktörer att tillintetgöra varandra?

Men det är svårt att upptäcka i stridens hetta om man inte är medveten om att möjligheten finns.

Men .. alltså, jag har aldrig i mitt liv hamnat i ett sammanhang där en färdigsnickrad  kompromiss läggs över ett kokande missnöje .. som ett lock på en kokande kastrull .. utan att alla inblandade fått möjligheten att släppa ut det växande trycket och aggressionen som samlats över tid?

En diskussion som ger olika förslag till lösningar är ju det som sänker hettan och skapar underlag till en fungerade kompromiss .. om en sådan är nödvändig. Att kväva diskussionen måste ju vara som att försöka hejda mjölk från att koka över genom att lägga på ett lock i stället för att vrida ner värmen?

Förr eller senare kokar det över ... och det vet man ju hur det blir med vidbränd mjölk. Den kletar fast, luktar illa och det är ett helsike att få bort den.

Så när Socialdemokraterna försöker lösa alla problem, som seglar upp i kölvattnet efter två kortvariga partiledare och två valnederlag, med tystnad eller färdiga kompromisser från förrådet där de särskilt utvalda tillverkar dem .. så misstänker jag att kastrullen förr eller senare kommer att koka över, och att det kommer att bli ett rent helsike med rengöringen.

Jag tror inte Stefan Löfven någonsin gjort rent spisen från överkokt mjölk. Men jag kan tala om att det kommer att ta tid. Tid som han egentligen behöver till annat.

Diskussioner som kan leda fram till insikt, förståelse och problemlösning .. till exempel.

AB, AB, AB, AB, Expr., Expr., SvD, DN, DN,