"Allt jag önskar i samband med min egen begravning är att ..

.. den inte verkställs medan jag är i livet" .. sa Lord Chesterfield (1694-1773)

Socialdemokraterna använde åtta år till att gulla med pensionärerna och att lova att ta bort "den orättfärdiga pensionärsskatten". När makten väl var vunnen spelade det löftet .. i likhet med andra valvinnande löften .. "ingen roll", Stefan Löfven fick sin hett eftertraktade statsministerpost och gav blanka fanken i resten.

Pensionärerna fick några symboliska tior i plånboken, de som ville arbeta längre blev ointressanta på arbetsmarknaden eftersom skattereduktionen togs bort, hemtjänsten blev dyrare, personalen jagar minuter och den som betalar får mindre att säga till om när det gäller beviljade insatser. Varmt vatten till te verkar vara ett tillval som kräver särskilt tillstånd och hur det ser ut med kaffet vill jag inte ens tänka på.

Samtidigt ska vinsterna i välfärden bort så att valfriheten begränsas till de kommunala alternativen och möjligheten att själv välja en hemtjänst där du själv avgör vad du vill ha hjälp med försvinner.

Äldrevården dränerades på 940 miljoner som omplacerades till "personal" .. oklart vilken sort .. och med 60 miljoner extra, inkl. en utredning och sammanlagt presenterades detta som en SATSNING på en miljard på de äldre?

I den del som föll bort fanns en satsning på översyn av kosten till de äldre. I dagarna dog tre människor på ett äldreboende pga av slarv med maten och om fler besparingar ska kräva fler inköp av billiga, importerade råvaror så kanske det går att sänka kostnaderna för de äldre ytterligare genom sk naturlig avgång.

Det blir mer och mer tydligt vilka som ska betala för inovationskanslern och inovationskatapulten och alla andra kostnadskrävande förslag som bara gör att möjligheterna att skapa nya jobb försvinner i allt snabbare takt. Det blåser liksom inte positiva vindar inom näringslivet just nu.

Jag får ångest när jag tänker på mitt eget åldrande och på risken att bli sjuk eller beroende och när jag ser nyheterna och hör en man förespråka höjd fastighetsskatt för att få ut pensionärerna ur sina betalda hus, får jag en känsla av att den som går i pension inte kan dö fort nog så att bostaden blir ledig och kostnaden försvinner.

Det känns lite som min begravning planeras medan jag fortfarande är fullt upptagen med att leva? Det är lite kusligt.

Fnordspotting, Ledarsidorna, Dag Öhrlund,

Västerviks Tidning, GP,