"Eget företagande är ett utmärkt sätt ...

.. för nyanlända att ta sig förbi hindren på arbetsmarknaden och snabbt komma igång med en egen försörjning. Detta behöver stimuleras och nuvarande hinder undanröjas", skriver Nima Sanandaji och Andreas Bergström i GP i dag.

Det finns två saker jag verkligen, verkligen brinner för. Det första är att de svagaste och sköraste i samhället inte ska kunna användas som spelbrickor i politikernas valstrategier .. som nu senast, när sossarna "tog" 940 miljoner från äldrevården, lade till 60 miljoner och "satsade" en miljard på "personal till de äldre" .. oklart med vilken kompetens .. och en utredning .. oklart med vilket mål.

Gissningsvis så förvandlades näringsriktiga och genomtänkta måltider och utbildade demenssköterskor och läkare till trainees och statistik. Men det är bara vad jag tror, och i så fall borde det vara förbjudet.

Det är ju så mycket annat som är förbjudet så varför kan vi inte ha en lag som förbjuder politikerna att dra undan mattan under fötterna på dem som byggt upp hela sina liv på löften från andra politiker som glömt dem i samma sekund som de inte längre har någon nytta av dem?

Jag skulle kunna fylla hur många sidor som helst i det här ämnet .. men det gör ändå ingen skillnad. De svagaste och sköraste i samhället är de som ingen egentligen vill betala för. De är de försumbara som bara duger som rubriker i kvällstidningarna när ledarskribenterna behöver frossa i socialporr för att fälla en oönskad regering.

Men det andra som jag brinner för är rätten att få försöka uppfylla drömmen om eget företagande .. eller bara drömmen om att få försöka företa sig något alls.

Det är lite roligt att debattartikeln i GP kom just nu, när Rebecca Weidmo Uvell samtidigt redovisar turerna runt bageriet Ingeborg i Linköping. Är du intresserad av hur facket förhåller sig till Nima Sanandaji och Andreas Bergströms idé om att underlätta för nyanlända att starta eget så kan du börja HÄR .. fortsätta HIT .. och HIT .. och HIT .. och avsluta HÄR. Men det kanske kommer mera .. företaget lever fortfarande, och det är en liten bit kvar innan de kommer fram till det HÄR resultatet.

Det är märkligt .. är det något som ALLA politiker är överens om i valtider så är det att småföretagandet ska stödjas, gynnas och regelbefrias ... och när valet är över så händer i princip ingenting, utom att det delas ut lite kosmetiska pengar till kommunerna att fördela lite som de vill.

Men det är inte bara invandrare som vill stå på egna ben. Jag känner personligen massor av människor som drömmer om en egen liten butik, bilverkstad, ett utrymme för lokal amatörkonst, motivlackering av hjälmar, skateboards, cyklar/mopeder/mc, liten lokal för hår, naglar eller massage, konsthantverk, hemsytt/hemstickat/hemvävt allt i unik design, hobby och hantverk av alla upptänkliga slag, liten servering/möteslokal för ensamma/gamla/handikappade/unga/kvinnor eller män, hemodlade grönsaker och hemkokt saft/sylt och marmelad osv osv.

Det bubblar av kreativt tänkande och det saknas inte drömmar .. men det finns en nästan oöverkomligt mur av regler, lagar och förordningar som gör att det är meningslöst att försöka.

Bortsett från alla dem som ändå vågar göra som de vill och lyckas hålla sig under myndigheternas radar. Eller alla dem som skapar ett parallellsamhälle med egna inkomstbringande verksamheter, dolda för alla utom för dem som bor innanför det sk utanförskapet.

I små kommuner är det sällan någon som frågar när någon syr kläder, målar naglar, målar brevlådor, klipper håret, tillhandahåller massage i en trevlig källarlokal i bostaden eller lagar/lackar bilen för vänskapspris i ladan/garaget ute på landet.

Svarta pengar är bara svarta när de överlämnas, så fort som mottagaren använder dem så blir de vita igen och generar skatt till kommunen. Så vad gör de för skada egentligen .. de som lever sin dröm i liten skala? 

Och kanske det till och med skulle ge en liten vinst till samhället, om vi fick bli lite gladare, mindre ensamma och deprimerade? Kanske det till och med skulle kunna medföra att livet kändes mer meningsfyllt och gjorde att vi blev lite friskare och missade den berömda väggen som den som tappat all framtidstro så lätt kolliderar med?

Tänk om det var lite lättare och lite mer tillåtande att få försöka förverkliga drömmar.

Då skulle ni kunna komma hem till mig och kanske kunna befria mig från resultaten av ett livslångt samlande, pysslande och sysslande.

I trädgården skulle jag kunna ha bord och servera kaffe, saft och hembakat .. och jag har inga större krav än att slippa förlora pengar på det hela.

Men inte ens det är tillåtet. Jag har för mycket grejor och livsmedelsverket skulle säga sitt och skatteverket har också åsikter och kommer någon kompis och hjälper till med serveringen så kommer facket och så måste jag ha en bokföring och handikapptoalett, kassakvitton och redovisning och det ena med det andra .. så det mest lönsamma blir att låta bli.

Men visst skulle det ha varit roligt?

Men bland alla drömmar som aldrig blir mer än drömmar ... så kanske det finns en, eller två, som kunde ha vuxit till något stort.

Bland alla dem som gav upp kanske det fanns en Ingvar Kamprad, Per-Olof Ahl eller Göran Karlsson.

Det är ett väldigt slöseri med bra drömmar bland vanliga människor, men i politiken är de vanligt förekommande .. och ingen behöver besväras av konsekvenserna när de misslyckas.

.

6mannen, Bubbavel, Ledarsidorna,
SvD,