tisdag 12 maj 2015

På den gamla goda tiden ...


.. för sisådär 8 år sedan, när "den härjande högern" kopplade ett helvetesgrepp på landet, var det så låg kvalitet på de nya ministrarna att handelsministern avgick efter 8 dagar och kulturministern lämnade sin post efter 10 dagar. Båda efter att ha riskerat rikets säkerhet genom att strunta i tv-licensen och anlita svart arbetskraft.


Men sedan blev det både RUT och ROT .. och vi förstår ju alla varför, eller hur?

Ett år senare kysste statssekreteraren en journalist under en blöt kväll på krogen. När det sedan avslöjades att hon var den som ansvarade för rikets säkerhet vid tillfället så .. naturligtvis .. fick hon avgå.

Sedan blev det väldigt tråkigt för Aftonbladet. Ingen mer kunde avslöjas som tv-licensskolkare och eftersom tidningen vid det här laget fått smak på att avslöja och avsätta ministrar, så skapade de så att säga sin egen nyhet och .. avsatte arbetsmarknadsministern på minst sagt lösa grunder.

Tidningen utnämnde sig själv till Polis, Åklagare, Domare och Bödel .. vill jag minnas att jag kallade det då.

Jag tror det var då den nya tidens kvalitetsjournalistik föddes .. och år 2012 avgick statsministerns partisekreterare av stress efter att ha varit punktmarkerad och övervakad i 18 månader. Dock utan att ha åstadkommit större skandal än ett offentligt sammanbrott filmat genom fönstret till rummet där hon satt och grät.

Det här var innan Researchgruppen levererade de lite lättare offren till kvällstidningarna, sk "vanligt folk" som hade den dåliga smaken att antingen rösta fel eller ha ett obildat och grovt språkbruk. Så kallade Arbetare .. som en annan tids överklass brukade säga förr.

Detta var innan Åsiktskorridoren och den Enda Åsikten som numera skapar rättning i leden.

Annie Lööf blev också hårt ansatt när hon tillträdde som minister .. men eftersom de händelser hon fick ta ansvar för, utspelades innan hon valdes till partiledare, blev det mycket väsen och lite ull.

Sedan fick vi ÄNTLIGEN en Riktig Regering med Riktiga Ministrar .. Stefan Löfven,Magdalena Andersson, Margot Wallström, Åsa Romson, Gustav Fridolin, Aida Hadzialic, Mehmet Kaplan, Alice Bah Kuhnke .. och allt vad de nu heter, de vassaste knivarna i de socialdemokratiska och miljöpartistiska lådorna.

Och de här ministrarna har inga som helst planer på att avgå, oavsett vad som händer och oavsett hur fast de än placerar fötterna i klaveret och i dag finns inga journalister som är beredda att varken avslöja eller avsätta.

Jag tänkte på det när frågan om vilka länder som är demokratier eller inte, ställdes under partiledardebatten.

Vad är Sverige nu för tiden?


En icke-diktatur?




3 kommentarer:

  1. Jepp, inte precis så att Maria Borelius svartstäd hamnade i Washington Post.
    http://www.washingtonpost.com/blogs/worldviews/wp/2015/05/12/7-things-that-are-not-like-the-holocaust/?tid=sm_fb

    Men det är ju skillnad på folk och folk.

    SvaraRadera
  2. Jag antar att det blir lättare att samarbeta med Kina,Saudiarabien och diverse halvdiktaturer om Sverige inte är så demokratiskt längre. Då slipper ju politikerna mörka sin politik och kan ägna sig fullt ut åt att mörka vad Åsa romson säger.

    SvaraRadera
  3. Medans ledarna i diverse tidningar mer eller mindre proklamerar att Romson borde avgå, så sitter journalistkåren och gör precis tvärtom!

    SvaraRadera