.. för sisådär 8 år sedan, när "den härjande högern" kopplade
ett helvetesgrepp på landet, var det så låg kvalitet på de nya ministrarna att
handelsministern avgick efter 8 dagar och kulturministern lämnade sin post
efter 10 dagar. Båda efter att ha riskerat rikets säkerhet genom att strunta i
tv-licensen och anlita svart arbetskraft.
Men sedan blev det både RUT och ROT .. och vi förstår ju alla varför,
eller hur?
Ett år senare kysste statssekreteraren en journalist under en blöt kväll
på krogen. När det sedan avslöjades att hon var den som ansvarade för rikets
säkerhet vid tillfället så .. naturligtvis .. fick hon avgå.
Sedan blev det väldigt tråkigt för Aftonbladet. Ingen mer kunde avslöjas
som tv-licensskolkare och eftersom tidningen vid det här laget fått smak på att
avslöja och avsätta ministrar, så skapade de så att säga sin egen nyhet och ..
avsatte arbetsmarknadsministern på minst sagt lösa grunder.
Tidningen utnämnde sig själv till Polis, Åklagare, Domare och Bödel ..
vill jag minnas att jag kallade det då.
Jag tror det var då den nya tidens kvalitetsjournalistik föddes .. och år
2012 avgick statsministerns partisekreterare av stress efter att ha varit
punktmarkerad och övervakad i 18 månader. Dock utan att ha åstadkommit större skandal
än ett offentligt sammanbrott filmat genom fönstret till rummet där hon satt
och grät.
Det här var innan Researchgruppen levererade de lite lättare offren till kvällstidningarna, sk
"vanligt folk" som hade den dåliga smaken att antingen rösta fel
eller ha ett obildat och grovt språkbruk. Så kallade Arbetare .. som en annan tids överklass brukade säga förr.
Detta var innan Åsiktskorridoren och den Enda Åsikten som numera skapar
rättning i leden.
Annie Lööf blev också hårt ansatt när hon tillträdde som minister .. men
eftersom de händelser hon fick ta ansvar för, utspelades innan hon valdes till
partiledare, blev det mycket väsen och lite ull.
Sedan fick vi ÄNTLIGEN en Riktig Regering med Riktiga Ministrar .. Stefan
Löfven,Magdalena Andersson, Margot Wallström, Åsa Romson, Gustav Fridolin, Aida
Hadzialic, Mehmet Kaplan, Alice Bah Kuhnke .. och allt vad de nu heter, de
vassaste knivarna i de socialdemokratiska och miljöpartistiska lådorna.
Och de här ministrarna har inga som helst planer på att avgå, oavsett vad
som händer och oavsett hur fast de än placerar fötterna i klaveret och i dag
finns inga journalister som är beredda att varken avslöja eller avsätta.
Jag tänkte på det när frågan om vilka länder som är demokratier eller
inte, ställdes under partiledardebatten.
Vad är Sverige nu för tiden?
En icke-diktatur?
Jepp, inte precis så att Maria Borelius svartstäd hamnade i Washington Post.
SvaraRaderahttp://www.washingtonpost.com/blogs/worldviews/wp/2015/05/12/7-things-that-are-not-like-the-holocaust/?tid=sm_fb
Men det är ju skillnad på folk och folk.
Jag antar att det blir lättare att samarbeta med Kina,Saudiarabien och diverse halvdiktaturer om Sverige inte är så demokratiskt längre. Då slipper ju politikerna mörka sin politik och kan ägna sig fullt ut åt att mörka vad Åsa romson säger.
SvaraRaderaMedans ledarna i diverse tidningar mer eller mindre proklamerar att Romson borde avgå, så sitter journalistkåren och gör precis tvärtom!
SvaraRadera