I dag fyller ..

.. den Makalöse Maurice ett år! Firandet tog sin början i går när han drabbades av hybris och kastade sig upp i vår 12-13 meter höga björk. HÖGST UPP! .. hävdar han själv, medan jag beräknar höjden till ca 4 meter.

Oavsett vem som har rätt, så blev resultatet att han inte kunde komma ner .. det fanns bara den släta stammen nedanför honom och han vankade alltmer livsfarligt ut på de spröda grenarna runt omkring sig.

Nedanför stod Dottern och jag och förberedde oss på att fånga upp en fallande siames. Och som väntat .. han tappade fotfästet. grenarna gick av, och han blev hängande i framtassarna, desperat vevande med bakbenen.

Lyckligtvis så kunde jag sträcka mig så långt att jag fick tag i ett viftande bakben och på så sätt föll äventyraren rakt ner i min famn.

Själv spatserade han sedan malligt fram och tillbaka under björken, tittade högst upp och menade att han klarade HELA sträckan både upp och ner .. ända tills jag kom och FÖRSTÖRDE alltihop.

Att en trädgren som inte är tjockare än mitt lillfinger inte orkar hålla en katt på nästan fyra och ett halvt kilo, är inget som har någon som helst betydelse i sammanhanget.

Jag hade tänkt fira ett-årsdagen med utvalda minnen från den dag han för första gången satte tassen i vårt hem .. men som vanligt när jag planerar något så dyker det upp något annat, mer angeläget.

Så den Makalöse får nöja sig med familjefirande med räkor och jag och Maken firar vidare med att åka till huvudstaden och se "En man som heter Ove" på teatern. Jag hoppas innerligt att teaterföreställningen lever upp till boken, som jag bara älskade.