Jag saknar Svenska Dagbladet!

För inte allt för länge sedan hade vi två morgontidningar i vår familj. Jag satt i köket med min kaffekopp i morgonsur ensamhet och läste Svenska Dagbladet medan Maken åt frukost i sällskap med Dagens Nyheter. Nu är tidningarna så dyra att vi inte längre har råd med två och eftersom Svd är nästan tusen kronor dyrare än DN så är det jag som får vänta i ännu morgonsurare ensamhet tills Maken släpper ifrån sig huvuddelen som vi båda är mest intresserade av.

Särskilt saknar jag Sanna Rayman. Hon skriver bra .. och framför allt ärligt, sett ur sin synvinkel. Det är inte alltid jag sympatiserar med vad hon tycker, men hennes åsikter är alltid tankeväckande och intressanta.

I dag skriver hon om Fredrik Reinfeldt och diskussionen om "partipiskan". Jag är väldigt kluven där måste jag erkänna. Å ena sidan tycker jag att en riksdagsgrupp ska vara enig .. de representerar ju HELA partiet från norr till söder och borde ha bildat sig en uppfattning om vad alla distrikt tycker .. ingen riksdagsledamot sitter i riksdagen på eget uppdrag, eller hur?

Å andra sidan så kan jag inte fatta varför de ska vara så MÅNGA ... riksdagsledamöterna???

Om nu partien står för vad distrikten tycker så borde det ju inte behövas så förbaskat många för att säga det .. eller har jag helt fel???

Men i dag hade Sanna Rayman också ett lysande förslag! I stället för att kryssa in folk som lovat runt och kostat på sig dyra kampanjer så borde vi kunna stryka dem som vi ledsnat på att få tomma löften av.

Att sätta ett kryss på någon som jag inte vet vem det är känns inte så angeläget, men ...

... att sätta ett fett streck över någon som tillbringat mer tid hemma än i riksdagen, som utnyttjat systemet bortom all anständighet eller som röstat stick i stäv mot vad h*n lovat i val- eller personkampanjen .. DET skulle ge mig en sann njutning!!!