Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 26 november 2011

Julefrid .. för vem, var och varför?


Det här är tomten Sven. Han dyker alltid upp vid den här tiden och bilden är inte dagsaktuell ... i själva verket står han på vinden i en vit soppåse och har ingen aning om att det finns andra årstider än vinter.


Visst är han lite lik Björn Borg? Det tycker i alla fall jag och det är nog inte en tillfällighet i så fall, för han är inköpt i Södertälje en slaskig dag i slutet på januari för åtskilliga år sedan. Rea i en billighetsaffär .. ett oemotståndligt TILLFÄLLE för en shoppoholic som jag!


Det var rent ofattbart att Sven inte hade blivit bortsnappad redan innan jul, men han kanske bara var en i en stor syskonskara som hade haft bättre tur?


Bredvid Sven står Rudolfarna, de är också reafynd från samma tillfälle.


Hur tänker folk, egentligen?


Där stod det två perfekta Rudolfar och en Sven som blivit över när julhandeln var slut? Egentligen så behövs det ju bara en Rudolf på julafton .. men då hade den andra blivit så ensam och övergiven att jag bara inte hade hjärta att lämna honom kvar. Så en av dem är egentligen en Reserv-Rudolf.


Det var ju en evig tur att det bara fanns en Sven.


I morgon är det första advent .. då drar det igång, julvansinnet. Det är i morgon jag kommer att börja ångra alla de jultraditioner jag själv har skapat och som nu alla förväntar sig att jag ska återupprepa livet ut, suck!


Egna julkort .. klippa, klistra och förse med personliga hälsningar. Pepparkakor enligt traditionellt recept .. ingen färdigköpt deg här inte, och mormors sockerskorpor, löv och Herrarnas Förtjusning. Revbenspjäll och skinka från en eko-gris måste letas upp och skinkan måste saltas in. Efterrätten, Glömda Kakan, får inte glömmas och vi måste hitta adventsstaken som Dottern gjorde i slöjden. Den ligger förmodligen på ett ”säkert ställe”, eftersom vi är så rädda om den.


Säkra ställen är det mest osäkra som finns.


Jag får inte glömma att sätta upp ditt och plocka fram datt och hur i helsike kan det komma sig att ingen kan konstruera en adventsstjärna som sitter rakt vid första försöket??


Och så ska det städas! Det är noga med timingen här, jag får inte börja för sent för då blir det stressigt och hemskt och jag får inte börja för tidigt för då blir det ostädat igen .. alldeles för tidigt. Här är det viktigt med planeringen så att jag inte riskerar att få städa för mycket för att uppnå den efterlängtade doften av rent och nystädat som ska möta mig på julaftonens morgon.


Men en jultradition är jag stolt över.


Redan när Maken och jag skulle fira vår första jul tillsammans förstod jag att det fanns vissa problem med att ha TVÅ familjer i juletid.


I och för sig så var ingen av oss van vid julfirande på Bullerbyvis eller i Ingmar Bergmans anda .. med det var i alla fall den allra första julen utanför den egna familjen.


Det kom signaler om att vi var välkomna hos bådas familjer .. det skulle bli SÅ roligt om vi kom!


Suck .. vi arbetade heltid båda två. Vi var TRÖTTA och det enda vi verkligen önskade oss var att få vara LEDIGA, sova länge på morgonen och få gå och dra benen efter oss hela dagen. 

Att gå upp tidigt, lasta in både oss själva, bagage, paket och hundarna i en ganska opålitlig bil och åka långt hem till någon annan för att gå i vägen en hel dag och avsluta den med att sova i en provisorisk bädd någonstans .. kändes inte direkt som en höjdare.



Och VEM skulle vi åka hem till?


Från den dagen bestämde vi att julafton .. det var vår egen dag. Resten .. juldagen och annandagen kunde vi bjuda eller låta oss bjudas på.


Denna jultradition har med åren finslipats till att bli MIN DAG! På julafton är jag LEDIG!!


Jag tar hand om ALLT som hör julen till fram till klockan 24.00 kvällen före julaftonen, sedan är resten någon annans problem.


Jag strosar bekymmerslöst omkring medan Maken och Dottern stuvar grönkål, kokar potatis och dukar vackert. Jag sitter i soffan med en bra deckare eller samtalar med någon tillfällig gäst som hellre är hos oss än ensam och efter måltiden får ”alla andra” ta hand om disken och plocka undan innan kaffet och Kalle Ankas Jul.


På sin höjd ”hjälper jag till”.


DET är en jultradition jag inte avstår från i första taget och samtidigt min finaste och mest uppskattade julklapp.


Så jag biter ihop och försöker få den förbaskade adventsstjärnan att sitta någorlunda rakt genom att stadga upp den mot mittstolpen i fönstret .. det har aldrig gått förut men går kanske idag?


Annars får jag ta en sytråd och sy fast den i gardinen!! 

4 kommentarer:

  1. Kusinen från landet26/11/11 21:16

    Det där med julstjärnan känns VÄLDIGT bekant! Både den jag gjort själv som ska hänga i sovrummet och den köpta till allrumsfönstret bara VÄGRAR hänga rakt, hur jag än bär mig åt! Men det får man väl leva med. Två familjer.. jodå, i rätt många år åt vi två middagar såväl julafton, juldagen som annandag jul; min familj åt middag mitt på dagen, makens familj på kvällen, och vi förväntades deltaga i varenda middag. Båda familjerna fanns i samma stad, annars kanske det hade varit något lättare, antar jag? När barnen anlände sade vi ifrån om att det bara inte höll!!!!

    SvaraRadera
  2. Oj vad man känner igen sig. I mitt gifta liv var det så. Jag var ju den duktiga flickan som skulle överträffa både min mamma och min svärmor. Allt skulle vara som både jag och fd maken varit vana vid från barnsben. Alltså bakade jag sju sorters kakor, bakade en massa bullar, gjorde egen leverpastej och en massa annan mat. Samt att hela huset skulle städas, från golv till tak in i minsta skåphörna.

    På den tiden jobbade jag på ICA. Alla som jobbat i butik vet hur hysteriskt det är veckorna före jul i en matbutik. Så man vacklar hem på kvällen för att fortsätta med någon hysterisk städning hemmavid.

    Julen tillbringades vartannat år hos svärföräldrarna och vartannat år hos mormor. Naturligtvis jobbade jag först halva julafton, så det var ett himla snärj för att vara på plats tills Kalle Anka började.

    Så här var det alla de gifta åren. Singelåren bjöd på något helt annat. Det går att fira jul ensam också, eller med ensamma väninnor. Jag har inte firat jul med mina barn de sista fjorton åren. Det har varit deras pappas högtidsstund. Det kan jag bjuda på. Fast det har gjort väldigt ont. Det har blivit så, eftersom jag numera bor långt från mina barn och de har knepiga jobb med udda arbetstider.

    Numera, i mitt samboliv, så tar vi det väldigt lugnt. Det lärde vi oss för elva år sedan när vi nästan i panik var tvungna att åka ner till södra Danmark för att hämta en ledsen bonusson som blivit utkastad av sin mamma. Det blev en äventyrsresa som hette duga. Bilen gick sönder redan i Danmark, men vi tog oss i alla fall till Malmö. Som tur var hade vi goda vänner att häcka hos en vecka medan bilen stod på verkstad. När vi äntligen kom hem var det bara några dagar kvar till julafton. Julmat och julklappar inhandlades snabbt. Det året lärde jag mig att man behöver knappt ens dammsuga. Det blir julafton i alla fall.

    Så har vi haft det sedan dess. Ja, vi slipper förstås paniken med danmarksresa och trasiga bilar. Och vi dammsuger dessutom. Vi tar hand om varandra och tar det lugnt. Just nu har klockan passerat tolvslaget och det är första advent. Jag har inte ens plockat fram elljusstaken. Fast det är för att jag sytt så mycket fram tills nu. Imorgon ska stakarna fram i alla fall. Några traditioner måste man ju ändå hålla på.

    Glad första advent på dig.

    SvaraRadera
  3. Jag glömde säga att jag tycker du har en bra tradition. Att vara ledig på julafton.

    SvaraRadera
  4. =) roligt och igenkännande!

    Jag införde en hemlig klubb i mitt liv för en 10-12 år sen som heter "våga vägra fira Jul"

    Som två ihopslagna familjer försökte man slå knut på sig själv, å det gick inte till slut att "Jula" X-large alla jular-såeciellt som jag jobbar varannan Jul å då var ju barnen hos sina andra föräldrar.

    Så jag sade inför en sådan Jul till min man " blir du ledsen om jag inte gör ett skit denna Jul? Jag är ju ändå på jobbet mesta tiden?"

    Min man stöttade mig totalt och jag satte den Julen inte ens upp en stake i fönstren! På samma gata bodde en Jehovastant, så det var jag å hon som körde "plain nature" i fönstren hahaha!

    Jag minns på Julaftonsmorgon då jag skulle gå på jobbet å tittade in hos min dåvarande grannfru för å önska god Jul med ett vackert kort jag gjort å en vacker knallblå ciderflaska.

    Hon grät och jag vart förskräckt. Hon hade varit uppe till halv två natten före och var totalt krossad av stress och trötthet. Jag kramade om henne och vad jag suckade med en inre spröd tillfredsställelse på min promenad till jobbet.

    Vad jag var glad att jag hoppat av "stresståget"

    Vi hade bestämt maken å jag att nå Julklappar till varandra köper vi inte- vi reser hellre bort på nån trevlig weekend.

    Döm om min förvåning då jag kom hem på kvällen och jag hade en Julklap å jag ba´! " Vafaaén!?,Vi SAAA ju att vi inte skulle!!"

    Å han ba´
    "Fast älskling, det är lugnt- jag har köpt en Juklapp från dig till mig åxå"

    hahahah!
    Sen åt vi sill å lax, för vi hade bestämt att ingen av oss eg ville ha skinka så det fick bli sill lax, god ost å en Julöl. Där satt vi uppkrupna i soffan med tända ljus, å kroppsvärmen strålandes mot varandra- och det infann sig hos mig ngt som jag förstod var "ÄKTA" Julefrid.

    Julefrid- bara smaka på ordet!

    Så sen dess är det "våga vägra fira Jul" vartannat år, sen är det Jul det året det ÄR sånt firande...men nu är barna vuxna å de vill ha pengar. Så hos oss har jag varje år skrivit ihop ngt om vart å ett av barna som de högaktningsfullt får läsa högt för oss alla, sen får de ett kuvert med stålar åsså äter vi å snackar skit å har det mysigt.

    I år blir det sån Jul, jag är ledig! å jag ska flissa loss med en massa slingor å tomtar å troll. Har just nyss kommit hem från jobbet. Gjort 55,5 timme denna vecka. Phieeeuh!

    Så nu blir det brasa, å gasa igång Julen!

    Kram på dig tomtemor!

    SvaraRadera