söndag 20 november 2011

Till Peter Högberg ..

.. som vill stöka i klassen och som gav mig .. som sysslar med att slåss med väderkvarnar .. en väderkvarn med rubriken, "hur vi låter unga vara kreativa genom skolan och in i vuxenvärlden".

Så .. var så god, Peter Högberg. Så här tycker jag om Kultur, Ungdomar och Kreativitet!

Det talas så mycket om musikskolor och kultur .. och visst ska unga människor få utveckla sina musikaliska eller konstnärliga talanger, det är väl självklart.

Men de som har unika talanger inom andra yrkesområden .. vad får de?

Om kultur är kunskap .. varför är inte en matematisk begåvning kultur?

Tekniska ”konstnärer”, människor som kan skapa framtidens nya uppfinningar .. analytiska och/eller empatiska begåvningar .. är de alla mindre värda uppmärksamhet än den enorma massa som väller ut ur våra ”kulturella/konstnärliga” utbildningar utan tillräckligt med talang och utan att ha en chans till arbete och framtid.

Ungdomar växer som individer när de utövar kultur .. det är sant, men det är inte bara kultur som får ungdomar att växa.

Alla behöver bekräftelse för att utvecklas inom sitt eget begåvningsområde. Så gott som alla har ett eget begåvningsområde!

Den bekräftelsen ges inom idrotten och föreningslivet, men borde också ges när det gäller unga som vill och kan utvecklas inom andra områden där de är begåvningar.

Många är motorintresserade och ser på tekniken med samma ögon och fingertoppskänsla som regissörer eller arkitekter, en del hanterar sina datorer med samma virtuositet som en konsertpianist, somliga är ekonomiska genier med samma analytiska förmåga som en författare och bättre driv än en höjdare inom näringslivet, och det utan utbildning alls … och många, många andra har unika talanger inom de hantverksområden som inte innefattas av begreppet kultur.

Det finns billackerare som är erkända konstnärer inom sitt område och anlitade över hela världen .. vilken uppskattning får de? Hur ser man till att säkra återväxten eller bredda området? För de är mer efterfrågade än större delen av dem som söker till en musikskola och förväntar sig ett kändisskap, någonsin kommer att bli?

Alla är de helt osynliga och ointressanta i förhållande till musikaliska, litterära eller konstnärliga begåvningar, eller hur?

Om unga människor såg ett värde i att bli sedda på något annat sätt än i tv .. så kanske de skulle vara lite mer kritiska till villkoren och deras föräldrar lite mer engagerade i barnens framtid.

Som det är nu, är det mer attraktivt och bekräftande med en artistkarriär än en utbildning som ger god försörjning hela livet och så länge som det är så kommer det att finnas en kö av människor som är villiga att sälja sig hur billigt som helst för att stå i strålkastarljuset. Titta bara på en del av de kommersiella kanalernas såpor och följderna för deltagarna. Där ödelägger unga människor hela sina liv utan nästan någon ersättning alls!

Men även inom politiken hyllas och framhålls kulturen och musiken som ett eftersträvansvärt vägval i livet .. trots att försörjningstillfällena är få och ofta dyrköpta?

Vanliga ”simpla” jobb som till exempel hos McDonalds .. framhålls som något som bör undvikas i största möjliga mån?

Varför hyllas inte de som verkligen försöker få arbetslivserfarenhet och möjlighet till avancemang, trots att de för sent såg hur högt priset blev för det de slarvade bort under skoltiden? Det är ju den gruppen som är mottaglig för vidareutbildning .. inte de som känner sig misslyckade om de inte får vara med i TV.

Det är den förstnämnda gruppen som har det driv som krävs för att lyckas i livet .. ska vi då se ner på dem när de tar sina första steg?

Varför talas det aldrig om den glädje och gemenskap som finns .. och kan växa .. i kreativitet och skapande bara för skapandets och kreativitetens egen skull?

Varför vill ingen skapa möjlighet och utrymme för den skaparlust och den kreativa eld som brinner som starkast bland de unga .. och hos många andra människor i landet .. en eld som kan flamma upp till verksamheter som kan ge arbeten till andra?

Är det inte vår skyldighet att se till att den lågan hålls brinnande genom att vi ser och bekräftar ALLA och inte bara de som faller in under rubriken ”Kultur” .. för deras och framför allt för vår egen och samhällets skull?


HUR vi ska göra det är en stor fråga, tycker jag. Större än att alla ska ha rätt till musik- eller idrottskolor.

Så vad tycker ni??

11 kommentarer:

  1. Suckar och håller med. Jag blir också förbaskad på de där modeutbildningarna som poppar upp på vanliga gymnasier och är otroligt attraktiva som programledarutbildning för tv eller make-upartist.Utan att vara cynisk så antar jag att marknaden inte är så stor för make-upare här i Svedala. Det är lika tufft för frisörer som det går 14 på dussinet och praktikbiten inte är genomförbar för många. Tillbaka till det du skrev om så är frågan vad är kultur och vad av det skall premieras? Jag vet inte säkert och kommer nog aldrig att förstå den selektion som hela tiden uppstår och slår så hårt.

    SvaraRadera
  2. Tack! läser med ödmjukhet det du skriver och det ger mig mycket input!

    SvaraRadera
  3. Själv blir jag sorgsen att det är helt ok med specialinriktningar som går ut på media och sport, men så fort vi talar om naturvetenskap etc så är det elittänkande och en klassfråga. Tror vi i Sverige att vi kan få in skattepengar på "kändisar"? Borde vi inte tänka om på vad vi i Sverige är bra på och vad vi kan levererar till utlandet och på vilka som faktiskt stannar när de börjar att tjäna pengar? För industrins dagar är förbi.

    *Suckar riktigt högt*

    SvaraRadera
  4. Vad jag tycker?

    Jag tycker du borde bli vår näste (och förste) president.

    För oss med samma "vanliga" tankar som du, men som har svårt för att uttrycka dem lika elegant som du.

    V

    SvaraRadera
  5. Granntanten, Hmm och Visionären .. Uppenbarligen så räcker det inte med "vanliga" tankar i politiken.

    KULTUR .. är viktigt för politiker därför att det befäster deras egen syn på sig själva som tillhörande den klass som FÖRSTÅR kultur.

    Allt det jag skriver om är INTE kultur. Bara sån´t som vanliga människor brinner för.

    Och eldsjälar är livsfarliga, för de innebär förändring och förändring är livsfarligt för politiker .. för det innebär att de måste tänka utanför den invanda boxen.

    Så då blir det musikskolor för att tillgodose kulturens krav även om det inte direkt vimlar av arbetstillfällen för de elever som varje år lämnar den typen av utbildning.

    De andra?? Ja, de klarar sig nog?

    Peter Högberg .. här är det förbjudet att vara ödmjuk! Ta för dig .. BRINN!!! Stöka och fundera fram tankar om alternativ. Bara fantasin sätter gränser .. ;-)

    Peter Strobl .. :-)

    SvaraRadera
  6. "KULTUR .. är viktigt för politiker därför att det befäster deras egen syn på sig själva som tillhörande den klass som FÖRSTÅR kultur."

    Konstnärer/kulturarbetare/skådespelare gör anspråk på att vara särskilt kallade att göra politiska bedömningar (med vänsterprofil) - tänk på Cloney, Bono, Geldof osv. Det här är människor med glamour och karisma. När politiker gärna frotterar sig med denna grupp - för att själva få del av deras strålglans - så får denna grupp (orimligt) stor uppmärksamhet.

    Tekniker, ingenjörer, naturvetare har varken kulturarbetarnas anspråk på att vara särskilt kallade att göra politiska bedömningar eller kulturarbetarnas strålglans - därför är de inte lika intressanta för politiker att frottera sig med.

    SvaraRadera
  7. Ibland har man turen att få göra det man tycker om men oftast måste man nog försöka tycka om det man gör, huvudsakligen för att man inte har något val. Man måste försörja sig! Men det finns ingenting som hindrar att man gör det man tycker om på sidan om sas. Och eventuellt blir det en övergång lite senare i livet - från det ena till det andra, gradvis och så småningom, vilket resulterar i att man slutar arbetslivet med att arbeta i sin hobby - helt, eller delvis med det man älskar... /G

    SvaraRadera
  8. Mycket bra inlägg, speciellt att höja ingenjörerna till skyarna. Denna förbisedda yrkesgrupp som hasar fram i vita skjortor på verkstadsgolvet och får allt att fungera och aldrig ett tack för det!

    SvaraRadera
  9. För några veckor sedan publicerades min krönika om livs- och gymnasieval i tidningen där jag är krönikör.
    Just det här med populära men extremt olönsamma (arbetsplatsmässigt) utbildningarna tog jag upp.
    Tidigare har jag också skrivit mycket om att vissa områden premieras - typ sport och media - medan andra specialintressen och fallenheter, exempelvis matte och naturorienterade ämnen, inte uppmärksammas på samma sätt.

    Ännu ett klokt inlägg från dig.

    SvaraRadera