Den kommunistiska katta-strofen!

I går vid lunchtid försvann vår katt!

Att vi förstod det så direkt beror på hennes kommunistiska förhållningssätt till livet .. (jag har skrivit om det HÄR) .. ”av var och en efter förmåga - till var och en efter behov.”

Alltså .. vår förmåga ska matcha hennes behov!

Det har aldrig hänt att hon missat en måltid. Varje gång jag sätter mig till bords får jag freda min mat så gott det går, eftersom hon antingen hoppar upp i mitt knä eller på en intillstående stol och försöker fiska åt sig de bästa bitarna eller sitter tyst kvidande vid min sida på golvet och imiterar en SVÄLTANDE katt.

Nu var hon borta!

Vi blev inte så alarmerade till att börja med. Tittade lite förstrött omkring oss, gick ut med hundarna, tittade lite mer noga på kända sovplatser .. och började oroa oss.

Vi spände ögonen i varandra och frågade .. har DU släppt ut henne!!

Men innerst inne visste vi att hon var inne.

Timmarna gick och vi började leta lite mer målinriktat. Eftersom vi bor i en gammal skola, så finns det gott om skrymslen och en enorm vind. En vind som jag faktiskt hade varit inne på under förmiddagen.

Nu vet jag exakt hur vår vind ser ut, det visste jag inte innan. Varje skrymsle, varje vrå, varje spindelvävstäckt hörn har jag utforskat .. och döm om vår förtvivlan när vi hittade en öppning vid skorstensstocken som precis räckte till en liten katt. Vart det tog vägen, vete sjutton .. men för mig var det öppningen till helvetet.

Tänk om hon ramlat ner och befann sig i husgrunden? Eller i väggarna .. eller i golvet någonstans där vi inte kunde höra henne?

Jag tillbringade evigheter på vinden, lyssnande och huttrande, medan Maken öppnade alla garderober, skåp och dörrar som kunde dölja en borttappad kommunistisk katt.

Men förgäves.

Vi beslutade oss för att NÅGON av oss missat att katten gått ut .. båda visste vi exakt VEM!!

Så vi letade i uthus, garage, under uthus och garage, lyfte skyddsplåtar vid poolen, vandrade vid dikeskanten i oro efter att hitta en påkörd stackars försummad liten katt.

Man vet aldrig hur mycket en familjemedlem betyder förrän den är borta, eller hur?

Hon dyker upp!! .. sa Maken och såg ut som om han inte trodde på det själv. Det är klart att hon dyker upp?

Det blev middagsdags .. och ingen katt.

Då kom paniken.

Vi genomsökte alla ställen som vi tidigare genomsökt och bara tanken på att hon fanns någonstans INNE i huset, fast vi inte visste var .. den var inte särskilt behaglig.

Vid 23-tiden skulle vi gå och lägga oss. Jag gick från rum till rum, blundade, TÄNKTE .. vad har jag gjort här inne i dag??

I mitt syrum har jag ett skåp där jag förvarar tröjor, sockar och halsdukar som jag inte använder så ofta. Jag öppnar det förmodligen inte mer än 4-5 gånger per år. Men just i går hade jag tagit fram en halsduk från den knökfulla hyllan, så jag öppnade dörren .. trots att det inte fanns plats för en katt där.

Men det fanns det. En hostande, nysande katt som inte hade haft mycket luft därinne.

Man KAN gråta av glädje och lättnad!

Jag kunde ha kvävts!! .. sa Katten anklagande.

Ja, jag vet, förlåt!

Jag kunde ha DÖTT därinne!!

Förlåt, förlåt ..

Det är alltid de minsta som får lida för makthavarnas misstag och det KUNDE ha tagit MÅNADER innan du öppnade det där skåpet .. sa Katten och sneglade på kylskåpet.

Och det värsta är att hon har rätt. Det KUNDE ha tagit månader innan jag öppnade den dörren där det omöjligtvis kunde finnas en katt. Hon KUNDE ha dött bland mina halsdukar och sockar utan att jag hört ett enda ljud.

NU har jag verkliga BEHOV .. sa Katten och såg tärd ut. Ditt kapitalistiska överflöd höll på att kosta mig livet .. och eftersom du har förmågan att kompensera mig för det lidandet så KRÄVER jag att du gör din plikt.

Och det gjorde inte bara jag utan det gjorde vi allihop. Så till den milda grad att jag fick äta min frukostmacka utan pålägg i dag!