Hur ett nyårsfirande kan resultera i en oväntad tillökning i familjen!

Nu är det snart dags för det nya år som ska bli bättre, roligare, friskare, rökfriare, smalare och framgångsrikare än tidigare år .. det är vi alla överens om så här års. Men det finns akuta problem som måste övervinnas innan vi kan ta itu med glädjeämnena.

Det råder brist på skaldjur!! Hur i helsike ska vi kunna få den rätta starten på den rätta vägen om räkfrossan hotas och nyårsräkorna blir för dyra??

Så gäller det att överleva nyårsfyrverkerierna också och inte bli av med kroppsdelar som vi har användning för även nästa år. Livet är fullt av nästan oöverkomliga trösklar och ytterligare en finns innan nyårsdagen äntligen infinner sig i all sin renhet och löftesrikhet.

Håll dig lagom nykter!!

Annars kan nyårsdagen medföra överraskningar som kommer att förfölja dig resten av ditt liv! Jag vet det .. det hände vår familj för många, många år sedan och jag har varnat för det förr, på min gamla Aftonbladet blogg som nu är saligen insomnad.

Vi blev bjudna på en ovanligt lyckad nyårsfest .. det var klackarna i taket, fantastiska människor som bara blev trevligare och trevligare ju närmre tolvslaget vi kom. Det var DANS, god mat och de alkoholhaltiga dryckerna flödade.

Vi umgicks och älskade varandra och allra mest älskade och umgicks vi med värdfolkets hankatt som var synnerligen deltagande och närvarande. Det året berodde inte räkbristen på stormande hav utan på ofokuserade middagsdeltagare och en fokuserad snyltgäst.

Det blev sent .. så sent att vi faktiskt aldrig riktigt fick kläm på vad som hände de sista timmarna?? Eller de första timmarna på det nya året, om man nu ska se det på rätt sätt.

Men något hände som förändrade vårt liv för gott?

Morgonen efter kvällen före vaknade vi motvilligt och fann att våra hundar satt som förstenade vid sängen och stirrade chockerat och förvånat på katten som vi .. till vår stora förvåning .. delade säng med?

Man kan tyvärr inte låtsas som ingenting när man har värdfolkets katt med sig hem efter en fest. Vi var tvungna att ringa och bekänna. Inte för att vi hade en aning om hur det hade gått till .. men på något sätt kände vi att det måste ha varit vårt fel?

Det var den sortens fest!

Några spridda, luddiga minnesbilder dök upp när Maken talat en stund och det visade sig att katten numera var vår .. till de tidigare ägarnas stora lättnad.

Vi hade aldrig tidigare haft katt. Aldrig haft den minsta önskan att skaffa oss katt. Jag har alltid sett mig själv som en hundmänniska och alltid levt med minst en hund .. katter var nyttodjur som man hade på landet .. helst utomhus .. för att hålla råttor och möss borta.

Gulliga, javisst .. men vad gör man tillsammans med en katt??

Vi döpte vår nye, röda familjemedlem till Mille. Fråga mig inte varför, men jag tror att det var en ishockeyspelare inblandad på något sätt?

Vi försökte förklara att katter mest var ute och hur det nu kom sig .. så var han alltid på insidan av dörren hur många gånger vi än satte honom utanför??

I dag vet vi bättre, det har åratals samliv med katter lärt oss .. 

.. och nu river och sliter andra i mig så jag måste ila och göra andra saker. Har du orkat läsa så här långt så kommer fortsättningen på nyårskatastrofkatten i nästa inlägg.