måndag 12 december 2011

I den politiska snårskogens vänstra del ..


.. är det svårt att navigera ibland. Det finns högersossar som inte borde få finnas, det finns vänstersossar som är de enda RIKTIGA .. och så finns det Bengt Silfverstrand.

Det finns också högerinriktade vänsterpartister som är som vänsterinriktade socialdemokrater, kommunistiska vänsterpartister och så finns det Simon Fors.

I det ingenmansland som ligger mellan den snåriga vänsterdelen och den mer strukturerade högerdelen av den politiska skogen finns de markvårdande miljöpartisterna som i sin tur står med ett ben på varje sida, men som känns lika stabila och trygga som ett gäng kantareller .. innan de blir plockade av vänster eller höger hand.

Och som envetet ogräs breder det ut sig lite sverigedemokrater på båda sidor, något som alla är strängt upptagna med att försöka rensa bort.

I likhet med verkligheten så finns det också utrotningshotade arter som vi av miljövårdande skäl försöker få att överleva .. Kd är ett exempel på rara örter som inte riktigt känner sig överlevnadsbara i den nya miljön som vi alla lever i.

Vi väljare är glada för partibeteckningarna, för det är banne mig inte särskilt lätt att skilja en vänstersosse från en högervänsterpartist eller en centerpartist från en miljöpartist.

Och det är inte heller lätt att begripa att Jonas Sjöstedt och Simon Fors är medlemmar i samma parti?? Det är något som är lika svårbegripligt när det gäller sossarna också .. vem kan tro att Bengt Silfverstrand och Leif Pagrotsky eller Thomas Bodström bekänner sig till samma ideologi??

Varumärkning, innehållsdeklaration, CV .. allt saknas i politiken. Här kan man verkligen tala om att köpa grisen i säcken och vara tacksam för det man får .. om man får något alls.

Kommer någon ihåg förra valrörelsen för drygt ett och ett halvt år sedan?

När Maria Wetterstrand och Mona Sahlin blev bästisar och den förstnämnda lät sig intervjuas i tidningen Fokus?

Minns någon vad hon sa??

”Vi ska krossa S maktmonopol” .. var budskapet som Miljöpartiet, genom Maria Wetterstrand, gav svenska folket.

Vi kan nog lugnt konstatera att hon lyckades.

Och de spillror som finns kvar, ligger bra till för att plockas upp av den nye Vänsterledaren .. om det nu blir Jonas Sjöstedt som alla tror. Han har alla chanser att avsluta det arbete som Maria Wetterstrand så framgångsrikt påbörjade.

För det är nog många som hellre tar en högerinriktad vänsterpartist med kommunistisk svans än vänster-högersvajande sosseledare med ett förvirrat inbördeskrig i hasorna.

Och även om någon noterar att Simon Fors i Pajala representerar de revolutionära kommunistiska kvarlevorna från förr .. de som anser att alla oliktänkande förtjänar bly .. så balanseras det av förtalets mästare Bengt Silfverstrand och hans vapendragare som representerar mobbandet och det hånfulla krypskyttets konst inom socialdemokratin.

Men EN sak har de här två herrarna gemensamt .. de tycker båda fanatiskt illa om dem som tänker olika och inte vandrar på den enda rätta vägen. Sådana som mig till exempel .. medelklassväljare som inte vill leva kollektivt i en enda centralstyrd gemenskap.

Så jag tänker hålla mig på mils avstånd från båda ytterligheterna när jag går till val år 2014 .. för det är lite svårt att se vad man får om man öppnar dörren till vänster.

Expr., Expr., DN, DN, SvD, SvD

6 kommentarer:

  1. Frågan är om inte Bengt är värre än Simon då Simon är så lätt att avfärda som en galning men att Bengt lindar in sin taggtrådslindade näve i ord som solidaritet och omtanke. Att han får hålla på utan att någon säger till honom är ytterst pikant och visar på det förfall eller inbördeskrig som råder.

    SvaraRadera
  2. Jag bockar och bugar för ett bra inlägg.

    Jag blir mörkrädd när man läser om sådana som Fors och Silfverstrand, men de har väl så att de fått för få kramar som små. Jag tycker det är tragsikt att det finns den medmänniskosynen i Sverige 2011. Verkar som Fors försöker ta över efter Jinge.

    Det värsta är att de själva inte inser att de står för det som de påstår sig vara emot. Boomerang-politik.

    Vi var några kompisar som satt och snackade över en öl, att ska man vara med och påverkar i vår kommun så är det bara (M) som gäller eftersom de är störst. Det är där man kan göra sin röst hörd. (jag tillhör dem som har röstat på M i kommunen men röstade annat 2010 eftersom det höll på att bli en enparti-stat med gamla självgoda stofiler i topppen)
    Det är samma sak i andra kommuner där (S) är störst, ja då är det där man får chansen att föra fram sina åsikter.
    Jag tror det är det som många av "de gamla" eller "de rätttrogna" inom partierna missar (vägrar att se), folk är inte lika ideologiskt bundna längre, de söker sig dit där chansen att göra störst nytta finns. Ska man då ta tillvara dessa människor så måste man utveckla partiet som organisation och politiken.
    Kan man inte acceptera att det finns olika synpunkter inom ett parti, då borde lägga av med politik.

    SvaraRadera
  3. "Före detta karriärsosse" Så kallad "PR-sosse" Säkert en i grund och botten "trevlig sosse."

    http://bloggar.expressen.se/niklassvensson/2011/12/toppsossen-gillar-att-partikamraten-lamnat-socialdemokraterna/

    SvaraRadera
  4. Och så kommer det alltid "ja men ni har ju röstat på dem..." som att man som en av folket som är med och röstar på det man själv tror på i och med det förtjänar det man får. Och löfterna var ju inte löften som så, utan det var vaga tankar om vad man eventuellt kunde göra.

    Jag har alltid varit emot soffliggare som statement, men det vete katten om jag inte börjar förstå dem.

    SvaraRadera
  5. En liten historia från mig och min barndom. :-)

    Det var 1976, jag var 9 år gammal och trodde väldigt mycket på den goda människan som man gör i den åldern.

    Det var september och val i hela landet. I kommunalvalet där jag var uppvuxen vann S+VPK en klar seger. De fick 86% av rösterna, rena rama Moskva-siffrorna.

    Nåväl, när skolan började igen, måndagen efter valet, ville läraren att vi skulle lära oss vad demokrati var och vi elever fick rösta om vi skulle ha 5 eller 10 minuters rast mellan lektionerna.

    När vi sedan hade våra 10 minuters-raster skulle de fåtal som röstade på 5 minuter, knappt 14%, få så mycket stryk som de bara tålde.

    Det ropades att de hade med all säkerhet borgarpack till förläldrar och var egoistiska oempatiska svina som ville plugga i stället för att ha rast.

    Att det dessutom var de 14% vuxna som var företagare, entreprenörer, driftiga människor som fixade jobben åt de där 86%, det spelade ingen roll.

    På något sätt får jag en flashback till min barndom när jag läser Bengt Silverbegs blogg.

    /Henrico

    SvaraRadera
  6. Henrico: Mycket tänkvärt.

    När folk ser avundsjukt som bara svenskar kan på grannens nya bil och säger: Jag hoppas den jäveln blir arbetslös en dag etc.,
    Så ställer jag frågan: Vad hjälper det en fattig att en rik också blir fattig?

    Uttrycket fågelholk har väl alla hört talas om?

    SvaraRadera