torsdag 29 december 2011

Mille, nyårskatten .. forts.

I slutet på ett annat år, en annan nyårsafton inför ett år som inte var lika undergångsförutspått och märkligt som det vi tydligen har framför oss nu .. dök han upp som en överraskning, nyårskatten Mille. (Och hur det gick till skrev jag om i mitt förra inlägg.)

Han var en herre av den gamla stammen. Fet, röd och präktig, vräkte han sig i fåtöljen eller sängen. Varje gång vi gick ut ställde vi Mille utanför dörren .. bara för att finna honom på insidan när vi kom hem igen?

Det vete sjutton hur det gick till?

Till slut ledsnade han på vår oförstående behandling och under många år trodde vi att han hade acklimatiserat sig till ett liv som utekatt .. bara för att så småningom upptäcka att han hade ordnat dubbelt boende. Ett äldre, pensionerat par som bodde granne med oss hade adopterat den "stackars, hemlösa katten" som strök runt deras ytterdörr och på det viset fixade han både lunch och middag.

Frukost och kvällsmat fick han av oss.

Resten av tiden sov han i någons säng.

Det enda han tydligen rörde sig var den korta transportsträckan mellan de olika näringsställena.

Men om sanningen ska fram så hade han en del annat för sig också. Det var han som lärde mig, att en katt, den HAR man inte! En katt bestämmer själv hur reglerna ska se ut i förhållandet och dessutom så blir livet inte riktigt lika förutsägbart tillsammans med en katt som med en hund.

Att leva med en katt är att oupphörligen befinna sig i situationer man aldrig trott att man skulle hamna i.

Jag hade till exempel aldrig trott att jag skulle galoppera fram .. iförd lågskor! .. på en lerig åker i hällande ösregn, parallellt med en livligt trafikerad europaväg .. jagandes en fet och lycklig katt! Inte heller var jag förberedd på den avlidna, stora hare som samma katt levererade vid dörren. Den fick vi smyga ner i soptunnan, ordentligt förpackad till oigenkännlighet, när grannarna släckt för natten.

En stor överraskning var det också .. minst sagt .. när Mille kom hem utan ansikte!! Det enda som syntes var ögonen .. resten var en blodig, varig massa. Då ville jag helst stänga dörren och glömma att vi överhuvudtaget hade katt.

Men så kan man inte göra och efter varsam rengöring visade det sig att det förmodligen var sviterna efter ett härligt slagsmål med grannkatten, som resulterat i en varbildning som till slut utmynnat i denna äckliga gegga.

Det hände igen .. men då syntes det tydligt, eftersom hans profil plötsligt blev till förväxling lik den som Frankensteins Monster ståtade med. Den gången var jag beredd, sökte och fann ett halvläkt sår som tömdes på ett mindre dramatiskt sätt.

Mer dramatiskt blev det däremot när han kom hem med ena benet lika tjockt som min handled och en fot stor som en knuten barnhand! DÅ fick jag panik och ringde veterinären, som skrattade när jag berättade att själva katten i och för sig mådde bra och just då var i färd med att vräka i sig sin middag. Det blev en ångestfylld natt för mig som bevakade den ormbitne stackaren som själv sov som en ängel.

En katt som lyckats få en familj lindad runt tassen, har inga problem. Dem lämnar den generöst över till människorna som håller med mat och husrum.

Och vi har klättrat och räddat!

Vi har kastat träskor och ficklampor efter påträngande rävar som vi sedan jagat bort i bara strumplästen. Vi har letat och ropat i timmar .. bara för att hitta den försvunna katten sovandes i garderoben, tvättkorgen eller bakom soffkuddarna.

Talesättet om att katter har nio liv, tror jag är fel!

Det är nog snarare så att kattägare förbrukar nio extra liv per katt!

Men efter Mille har vi aldrig saknat katt ... så ta det varligt på nyårsafton alla ni som planerar ett festligt firande.

Ni vet aldrig vad ni hittar i sängen när ni vaknar .. morgonen efter dagen före. Det KAN vara någon som förändrar hela livet.

4 kommentarer:

  1. Men bara du fortsätter skriva dina underbara Anybodytexter ser jag med tillförsikt fram emot det nya året! Stor kram och gott nytt år till er alla, två, som fyrbenta!

    SvaraRadera
  2. Agneta .. vad jag blir glad över att se att du fortfarande finns kvar!! Jag saknar lite den mer personliga kontakten från "stimmet". Gott Nytt år önskar både jag och katterna! :-)

    SvaraRadera
  3. Nåväl, det går väl an att komma hem med en katt på Nyårsdagens morgon. Snarare hade vi problem med halvfulla grogglas i brevlådan när morgontidningen levererades den 2 januari. Gästerna som väntade in taxibilar på nyårsnatten medförde gärna sina nattgroggar till vägen och orkade inte stjälpa i sig den sista slurken utan ställde helt sonika ner glasen i brevlådan. Tro inte att brevbäraren tog hänsyn utan tröck ner Svenskan med våld bland de fragila,ärvda finglasen och åstadkom en röra av krossat glas och sprit vilket resulterade i en efterlängtad men demolerad och våt,stinkande morgontidning. Det var ingen (s)til på brevbärarna på 70-talet!

    SvaraRadera
  4. Vilken underbar historia. Jag har alltid själv sett mig som en kattmänniska. Även om det förekommit en och annan hund i mitt liv. Helt klart är i alla fall att hunden bor hos mig, medan jag bor hos katten. Om han vill ha mig vill säga.

    Vi hade, tills förra julen, Totte. Totte var i sin ungdom en ståtlig gråspräcklig katthane med mycket pondus och mycket kärlek. Han brukade kamma oss med sin sträva tunga medan vi sov.....:-)

    Han var en mattjuv av guds nåde. När vi hade som flest djur hade vi två papillons och tre katter. Om vi inte var hemma och passade upp på dem så brukade Totte se till att samtliga fick någon form av föda. Han kunde öppna både kylskåp och frys. Det var inte bara en gång vi hittade halvtuggade kycklingfiléer, leverpastej, salami och annat smarrigt runt om i lägenheten.

    Numera har vi bara Elvis. Han blev kvar när sista barnet (det mänskliga) flyttade efter att ha bott hos oss en tid. Hon hade katt med sig när hon kom hemflyttandes igen. Han blev sedan kvar och hon flyttade. Han kräver ständig uppmärksamhet och kel. Är vi inte tillräckligt kärleksfulla så händer det att han tassar till oss, lite försiktigt.

    Det var han, som vi trodde ramlat ut från åttonde våningen på juldagen, eftersom käre svärsonen slarvat med nätdörren och Elvis gjorde sig osynlig i många timmar. Han gillar inte gäster. Då gömmer han sig. I vanliga fall kommer han fram i samma ögonblick som gästerna stänger dörren om sig. Men inte på juldagen. Då höll han sig undan i många många timmar medan vi ropade och letade. Vi hittade han under vår säng.

    Jag tror jag ska bli katt i nästa liv. Tänk att bara få äta, sova och bli gosad med. Det låter inte dumt.

    För övrig förväntar jag mig att 2012 blir ett räkmackeår. Det har vi banne mig gjort oss förtjänta av, jag och sambon....:-)

    Gott Nytt År på dig kära Anybody

    SvaraRadera