Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

fredag 19 november 2010

Kontakta mig, Göran Hägglund!!

Kristdemokraterna rasar mot sin partiledare och kräver hans avgång .. men vad vill de ha i stället egentligen!!

Drömmen om någon som värnar om FAMILJEN och strider för ett vårdbidrag som är alldeles för litet för att vara intressant för andra än de kristdemokrater som kräver det .. är en dröm som är byggd på en familjebild som inte längre finns.

Mor är inte längre bara rar, det är inte bara Far som ror och Pelle och Lisa kan inte längre leka ensamma i skogen eller i Astrid Lindgrens hagar. Far- och morföräldrar finns i 2-3-dubbla upplagor och det vimlar av pappor-pappor-, mammor-mammor-, plast- och styvsyskon/föräldra-förhållanden ... den gamla kristdemokratiska kärnfamiljen är bara ett minne blott.

Utom för Kristdemokraterna???

Göran Hägglund har talat om "Verklighetens folk" och jag menar att det finns en väljargrupp som är minst lika stor som den som Sverigedemokraterna hade när de passerade Kristdemokraterna med flera procentenheter.

Varför inte sluta upp runt Göran Hägglund och ta strid för FAMILJEN .. som lever under helt andra villkor än de kristdemokratiska kritikerna och vårdnadsbidragsälskarna??

Jag talar om alla FAMILJER som har anhöriga som är psykiskt sjuka, psykiskt funktionshindrade, handikappade, åldrade eller dementa. Människor som är livslångt ansvariga och bundna till en familjemedlem med en diagnos utan tillfrisknandeprognos.

Att ha en förälder eller annan åldrande anhörig som är instängd dygnets alla timmar utan annat än den mest nödvändiga tillsyn är VERKLIGHET för många familjer .. en börda och ett ständigt dåligt samvete i en annan VERKLIGHET som innehåller heltidsarbete, barn och eget liv.

Och med tanke på vad som uppenbarats när det gäller demensvården så är det väl bara en tidfråga innan ett demensboendet, en psykavdelning eller ett äldre- eller gruppboende brinner .. med låsta dörrar och frånvarande anställda.

ÅNGEST .. det är en oavlönad "arbetsförmån" som följer med jobbet i den här branschen och som är ständig följeslagare i de här familjerna.

Att ha ett barn som aldrig blir vuxet trots att åren går är VERKLIGHET för många åldrande föräldrar som planerat, sparat och försökt skapa trygghet även efter den dag då de inte längre kan värna om sitt barn. En strävan som många gånger enbart gynnar dem som samvetslöst lägger rabarber på tillgångarna eftersom den som de var avsedda för inte kan försvara sig och inte heller har en aning om att de finns.

VERKLIGHETEN för alla dessa människor är att det välfärdssystem som är uppbyggt omkring dem är så ifrågasättande, snålt och omänskligt/okunnigt att det för det mesta upplevs som en fientlig motpart som hotar att rasera allt som den handikappade/funktionshindrade/demente har laglig rätt till?? Ett märkligt motsatsförhållande??

Vi har lagar som ska tillgodose de utsattas behov .. men för att hävda den rätt som beskrivs i lagtexten måste vi ha stridbara människor omkring oss och god juridisk hjälp, är det rimligt???

En funktionshindrad som får personlig assistans och blir gladare och tryggare bedöms som om h*n mår bättre och inte längre behöver hjälp .. och hjälpbehovet omprövas?? Trots att handikappet både är medfött och livsvarigt??

Varje sådant livsöde berör inte bara FAMILJEN .. föräldrar, syskon och andra släktingar .. utan också alla människor som är engagerade i att försöka upprätthålla en god livskvalitet och skapa ett värdigt liv för dem som inte kan själva. Varje barn som växer upp med ett psykiskt funktionshinder har anhöriga som fasar för döden .. eftersom det vuxna barnet då blir totalt utlämnat åt samhället som inte ser människan/individen bakom handikappet.

Ett värdigt liv .. där det finns möjlighet till stimulans, kreativitet, utomhusvistelse, ätbar mat, säker boendemiljö och där de anställda får tid att göra ett fullgott arbete. Ett värdigt liv där inte hjälplösa människor blir bestulna och/eller sexuellt utnyttjade medan samhället stillatigande ser på!

Jag lever, arbetar och blöder med de här frågorna så ..

.. kontakta mig Göran Hägglund, så ska jag lotsa dig till hur många människor och verksamheter som helst, duka kaffebord vid vart och ett av dem, visa dig en VERKLIGHET som du inte har en aning om och ett folk som är tillräckligt VERKLIGT för att förtjäna mer intresse från politikerna än vad de får i dag.

Och där hittar du en väljargrupp som garanterat för Kristdemokraterna över riksdagsspärren .. om inte Kristdemokraterna föredrar att utplåna Kristdemokraterna i jakten på svenskar som inte längre finns??

6 kommentarer:

  1. Nu fattar jag inget demenspensionerer finns det inga pengar till men till papperslösa finns det massor kan vi inte få lite rättvisa i sammhället?

    SvaraRadera
  2. Mitt i prick!

    Som vanligt anybody.

    Och dessutom i en av de viktigaste frågorna för ett samhälle som vill kalla sig civiliserat.

    V

    SvaraRadera
  3. Ursäkta mig Anonym men blanda inte ihop åpplen och päron. Varken jag eller Anybody missunnar de papperslösa den eventuella vård de får det är jag tämligen säker på. Vad Anybody skriver om är den maktlöshet man kan känna som anhörig oavsett om det gäller ett barn med funktionshinder eller en make eller annan anhörig med demens och ålderskrämpor. Kommunalt och statligt omhändertagande är inte tillfylles på de flesta platser här i Sverige. Du önskar dig ett långt liv bara för att du inte är beredd att låta din funktionshindrade dotter bo på kommunens gruppboende där hon kan utnyttjas sexuellt och till och med bli gravid utan du är beredd att ha henne hemma trots att du lider av egna krämpor.Din demente make kan du inte tänka att få in på demensboendet för dår låser man in honom på natten utan personal med en massa andra med samma diagnos. Han kommer inte ut för personalen har inte tid och terapi är inte att tänka på. Som anhörig så bestämmer man sig för att orka ett tag till utan att man orkar. Man önskar sig under och ett riktigt långt liv för att ge sin egen anhörig så rikt och helt liv. Det är vad verklighetens folk gör.Verklighetens folk orkar inte bry sig om papperslösas sjukvård de är fullt upptagna med att få till en fungerande tillvaro för sig och sin familj och önska sig många bra dagar för att stötta och sköta sin anhörig. Anybody! Vi tar ett gruppsamtal med Göran H - det tror jag vi skulle kunna göra bra tillsammans - en rapport från verklighetens folk.

    SvaraRadera
  4. VISIONÄREN .. Tack!! Du gör underverk med mitt självförtroende!

    ANONYM .. och GRANNY .. Jag tror jag förstår vad anonym menar. Att strida för de papperslösa flyktingarna är mer intressant och ger bättre politiska poäng än att engagera sig i dementa och psykiskt funktionshindrade, tyvärr. Politikerna ser inte väljarunderlaget i skyddsnätet runt den som de inte kan komunicera direkt till, visst är det sorgligt?

    Medmänniskor som inte kan föra sin egen talan tillmäts liten eller ingen betydelse.

    Vi bör och kan ta hand om alla som behöver vår hjälp .. på ett värdigt och anständigt sätt. Men då måste vi inse att det handlar om MÄNNISKOR .. med samma värde och behov som DU och JAG.

    Det kanske till och med blir DU eller JAG som behöver den hjälpen en dag?

    SvaraRadera
  5. Väl bekomme anybody!

    Flera som du behövs så innerligt som fyrbåkar i dagens mediafixerade samhälle där allting kretsar kring största och svartaste rubriker. Ju fler som dig desto bättre!

    Jag vill också säga att jag önskar, att när den dagen kommer, jag får förmånen att bli vårdad av personer som tänker som du och har värderingar som du. I sådant fall behöver jag inte längre vara orolig för att bli gammal och skröplig.

    Sagt av en medelålders man som också jobbar inom vården (fast inom den rättsliga sfären).

    M v h

    V

    SvaraRadera
  6. Det samhälle du beskriver är satt på undantag. Människor som har denna livsbild verkar inte finnas för våra politiker. HÖrde häromkkällen en rapport om hur det gått för kvinnan som lyftes alldeles före valet under valdebatten, kvinnan vars dotter bloggar om mammans liv..
    Det gör mig så arg och frustrerad - ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till över allt detta..
    Den kvinnan lever idag på aktivitetsstöd 85% av sin sjukpeng..
    Det är något skamligt och sjukt med politiken när det får se ut så här..
    Samtidigt verkar det finnas pengar till annat -vi har flera exempel i vår kommun..
    Prioriteringsordningen är rent skamlig!
    Man måste för tusan en gång för alla bestämma sig. Ska vi ha omsorg eller inte och ska vi ha det så får vi ju se till att den är kvalitetssäkrad..
    Lika lite som man bör hoppa på nya projekt i sin privatekonomi när livsavhängiga poster i ekoknomin haltar - så bör och ska man tänka på detta vis i även i riks- och kommuanlpolitiken..
    Man måste kunna sköta och ha kvalitet på det man har och erbjuder..
    Men det är som Du säger: man jagar poäng och rubriker istället för kvalitet och att se sina innevånares verkliga behov..

    SvaraRadera