fredag 23 december 2011

Nu är det dags att slita Werner ur vaggan ..

.. för hemma hos oss består julkrubban av Josef, Maria och Werner.

Det har vi levt med under lång, lång tid och det känns helt normalt nu för tiden! Annat var det den gången när vi skulle ställa upp den gamla nötta julkrubban, vände ryggen till för en kort stund och upptäckte att vår hund hade ätit upp Jesusbarnet!

Panik!

Detta hände på den gamla "goda" tiden när varje krona var något som vi vände på ordentligt innan vi skiljdes åt och efter en panikutflykt till vår lilla stad,  kunde vi konstatera att det inte fanns några lösa Jesusbarn att köpa. Antingen en helt ny krubba för en förmögenhet eller inget litet barn alls i krubban!

Då var goda råd dyra, men nöden är uppfinningarnas moder, sägs det och efter hårda förhandlingar med Dottern, som då bara var ett litet barn, så fick Werner som till vardags sov i en vagga i dockskåpet .. rycka in som stand in för det uppätna Jesusbarnet.

Och det har han gjort med den äran sedan dess!

Den hunden .. den långbenta blandrashunden Bonnie .. var förresten en riktig julsabotör. Det var hon som stal en hel pepparkaksdeg medan jag pratade i telefonen .. och sedan kräktes upp den på den nytvättade mattan i vardagsrummet. Det var också hon som lyckades pilla ur båda glasen ur mina glasögon medan jag sov .. så att jag trodde att jag fått starr eller drabbats av akut synnedsättning när jag satte på mig dom på morgonen.

Det var hon som åt sönder kameran, rymde oupphörligen .. och som aldrig någonsin brydde sig om vad vi sa eller ville. En korsning mellan Afghan och Newfoundland .. ett möte mellan Orientens outgrundlighet och de höga bergens lojala, lite sävliga överlevare. En sådan blandning möter man inte ofta och händer förmodligen bara när Newfoundlandägarens tik sitter fast i en löplina och sommargästens ädle Afghanhane tar sig en kort utflykt i omgivningarna?

Resultatet blev 9 helt oväntade valpar straxt före jul. En chockartad händelse för ägaren som hittade hela familjen på köksgolvet utan att ha haft en aning om att den var på väg!

Jag saknar den hunden .. i all sin omöjlighet.

Men åter till Werner .. i dag är det hans dag och jag ilar uppför trappan, in i Dotterns rum och hoppas, hoppas att han ligger kvar i det numera ganska dammiga dockskåpet som morfar byggde en jul för länge, länge sedan.  

5 kommentarer:

  1. Kusinen från landet23/12/11 11:19

    Härligt med ett gott skratt så här i julbrådskan dan före dopparedan! Både maken och jag uppskattade berättelsen om Bonnie och Werner.

    God Jul till hela familjen - inklusive Werner!

    SvaraRadera
  2. Kusinen från landet23/12/11 11:19

    Härligt med ett gott skratt så här i julbrådskan dan före dopparedan! Både maken och jag uppskattade berättelsen om Bonnie och Werner.

    God Jul till hela familjen - inklusive Werner!

    SvaraRadera
  3. Kusinen från landet23/12/11 11:19

    Inte vet jag varför alla mina inlägg numera kommer dubbelt upp!

    SvaraRadera
  4. ✩God Jul Any och tack för en härlig blogg ✩

    SvaraRadera
  5. Osökt kommer jag att tänka på en av mina favoritfilmer Life of Brian. När filmen börjar och allt påminner om berättelsen om vad som hände i Betlehem vid jultid. Det man tror är lilla Jesusbarnet är fött och den man tror är Maria, säger med pipig röst: I think I´m gonna call him Brian. Det är en film jag dött till många gånger. Dött av skratt, alltså....:-)

    Underbar berättelse om både Werner och Bonnie. Vi har väl alla liknande berättelser som dyker upp i huvudet vid sådana här helger.

    Ha det nu så gott och ät så magen står i fyra hörn och en snibb, som mamma brukade säga.

    Kram på sig, Anybody.

    SvaraRadera