Jag läser en debattartikel i Expressen av Dan Andersson, "Feta nobbas från arbetsmarknaden".
Jag förstår vad han skriver men inte riktigt vad han vill få fram? Å ena sidan beskriver han problemet med den ökande fetman både här och i USA och de stora hälsoproblem det medför och å andra sidan kritiserar han diskrimineringen av feta på arbetsmarknaden.
Han attackerar arbetsmarknadsminister Hillevi Engström när hon vill att människor ska söka arbete med orden .. "Hon glömmer att många inte får arbeta därför att arbetsgivare diskriminerar efter ålder och utseende" .. samtidigt som han ställer sig förstående till arbetsgivaren eftersom en gravt överviktig person "inte arbetar lika effektivt som andra" och att övervikten är "en signal om framtida problem med hälsan".
Dan Andersson anklagar också folkhälsominister Maria Larsson för att inte ta tag i problemet med den ökande gruppen, samtidigt som han påpekar att "det finns ingen politiker som vågar göra något radikalt åt varken fetman eller den ökande alkoholkonsumtionen"?
Jag förstår inte vad han egentligen vill säga?
Ingen politiker kan väl stifta lagar som gäller i hemmet och vid det privata matbordet, eller hur?
Ohälsan som följer med mat- eller alkoholmissbruk är väl inget som något strävar efter, men hur gärna vi alla nog skulle önska att varje missbrukande människa fick en person dygnet runt till hjälp för att komma tillrätta med sitt missbruk .. så är det knappast ekonomiskt möjligt. Det är inte ens troligt att alla skulle vilja ha den "hjälpen". Då återstår bara arbetslöshet, förtidspension eller egna initiativ och insatser.
Visst är det tragiskt, men det visste vi väl redan utan Dan Anderssons artikel?
Jag är själv rökare och fullständigt karaktärslös. Maken är Ätare, men lyckligtvis extremt karaktärsfast, så av oss båda är det jag som skulle välkomna någon som kom och övervakade mig i ett halvår eller så för att jag skulle klara av ett rökfritt liv. Ett liv jag VILL ha, men inte klarar transportsträckan till.
Jag hostar, röker, luktar illa och skäms och jag förmodar att det känns likadant för någon som har ett matmissbruk?
Efter att ha läst Dan Anderssons debatt(?)artikel är jag väldigt nyfiken på vad han vill? Att många människor har problem med mat, sprit, tobak och andra missbruk, det VET vi ju redan.
Att det är skadligt för hälsan vet vi också.
Att den som är arbetsgivare vill anställa personal som passar till arbetsuppgiften och kan utföra den något så när effektivt, är väl inte heller någon större överraskning?
Att människor diskrimineras på arbetsmarknaden för att de är för feta, för gamla, för unga, för dumma eller för fula .. är ingen nyhet. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli så länge som människor söker arbeten som de borde inse att de saknar kvalifikationer för eller inte passar till .. och så lång tid som det tar för oss alla att bli av med de fördomar som vi aldrig i livet skulle erkänna att vi faktiskt har.
Hur vill Dan Andersson påverka med den här artikeln? Hur vill han att läsarna ska reagera?
Ska vi tvinga arbetsgivarna att anställa människor som de har all anledning att se som ineffektiva och hälsorisker?
Tvinga arbetsmarknadsministern att skapa särskilda tjockis-jobb för skattebetalarnas pengar?
Tvinga folkhälsoministern att ....??
Ja, vaddå ... vad kan folkhälsoministern göra för människor som VET att de inte borde leva som de gör, men inte klarar av transportsträckan och omställningen till ett hälsosammare liv?
Ska vi önska oss inspektörer som kommer och inspekterar kylskåp och skafferi i Svenssons hem?? Eller kanske rent av använda samma koncept för livsmedelshandeln som för Systembolaget??
Då kan ju myndigheterna lägga in kalorispärrar för överviktiga och promillespärrar för alkoholmissbrukare eller ungdomar och så kan hela svenska befolkningen få ransoneringskort på godis och andra onyttigheter.
Debattartiklar som inte känns färdigskrivna är lika irriterande som de myggbett jag sitter och kliar på .. de finns där och stör fast jag helst inte vill tänka på dem.
Eller så är det något jag missat?
UPPDATERAS: Nytt stödpaket från USA
3 timmar sedan
Näe, jag har också läst Dans artikel och kan inte heller begripa vad det är han vill förmedla.
SvaraRaderaNågon form av "staten-borde-nog-ta-sitt-ansvars-gnäll" kanske?!
Men vad händer om "staten" ska gå in och detaljstyra varje enskilds individs liv och leverne?
Finns den fria vilja då?
Han verkar gnälla lite här och där utan att komma med någon som helst slutsats - utöver den att människor kommer att halka efter i vårdköer på sikt, på grund av sin tilltagande övervikt!
Och jaha?
Mångmamma .. han kanske bara ville ha en debattartikel publicerad i tidningen och så var det inte sååå noga med vad den handlade om??
SvaraRaderaMen om han hade skrivit på ett liknande sätt om rökare .. vilket är den grupp jag tillhör .. så hade jag blivit förnärmad. Det är en sak är att ha ett missbruk som man misslyckas med att bryta och en helt annan att totalt dumförklaras i en luddig debattartikel.
Misslyckandet och den eventuella framgången med att lyckas är helt och hållet mitt ansvar och beror inte på något annat än bristande motivation. Det kan inte någon minister göra något åt .. bara jag själv.
Suck!
Jag vill ha en personlig tränare och en kostrådgivare som kommer varje förmiddag för jag förstår ju inte mitt eget bästa. Turligt nog var jag rätt smal när jag var ung så jag fick ju jobb. Och du som röker kanske kan få en kognitiv beteendeterapeut. Tänk vad bra det blir fast kanske lite dyrt.
SvaraRaderaja det ju precis det jag blir så knäpp på.
SvaraRaderaÄnda sedan Alva och Gunnar Myrdals tid har vi sakta men säkert vant oss vid att det är "någon annan" som ska lösa alla uppkomna problem. Experter, förståsigpåare, staten..
Finns intressant dokumentation som behandlar förhållandet mellan högre levnadsstandard och mental ohälsa. (Nu orkar jag inte ränna i trapporna för att leta reda på böckerna bara.)